13:e internationella mötet för Kommunist- och Arbetarpartier

Mer än 100 utländska delegater som representerade 83 kommunist och arbetarpartier från 64
länder i världen, från alla kontinenter deltog på det 13: e internationella mötet för kommunist-
och arbetarpartier i Aten den 9-11 december 2011. Värd för mötet var KKE, Greklands Kommunistiska Parti.
De internationella mötena mellan kommunistpartierna inleddes för 13 år sedan, på initiativ av
KKE vilket fick en stor och positiv respons från dussintals av kommunistpartier som förstod nödvändigheten av att kommunisterna träffades för att utbyta åsikter, för att diskutera utvecklingen och de uppgifter vi ställs inför, och att utbyta erfarenheter men också att samordna våra gemensamma aktiviteter.
Dessa årliga internationella möten, som startade i Aten, har etablerats som en viktig internationell händelse för den kommunistiska världsrörelsen.
De organiseras inte längre av ett enda kommunistparti utan av en arbetsgrupp från en rad kommunistiska partier. Förutom Aten, där de första mötena ägde rum under 7 år i rad fortsatte de i Lissabon (Portugal), Minsk (Vitryssland), Sao Paolo (Brasilien), New Delhi (Indien) och Tshwane (Sydafrika). I år, efter en ”resa” till 5 länder och 4 kontinenter (Europa, Amerika, Asien, Afrika) är det tillbaka i Aten.
Betydelsen av arbetarnas och folkets kamp har utvecklats under de senaste åren, bl.a. i Grekland av KKE och arbetarnas militanta front PAME.
Parollen som KKE reste på Akropolis i maj 2010 som uppmanade folket att resa sig har blivit en symbol för den kamp som följde och fortsätter fram till nu i Grekland och i andra länder och ger hopp och inspiration till kommunisterna och folk som kämpar.
Temat för årets möte var:
”Socialismen är framtiden! Den internationella situationen och erfarenheten av kommunisterna
20 år efter kontrarevolutionen i Sovjetunionen. Arbetsuppgifterna för utvecklingen av klasskampen under kapitalismens kris, imperialistiska krig, den nuvarande kampen och upproren, för arbetarklassens rättigheter, stärkande av proletär internationalism och den antiimperialistiska fronten, för att störta kapitalismen och byggandet av socialismen ”.
20 år efter störtandet av socialismen i Sovjetunionen och de övriga länderna i Central- och Östeuropa blev det största mötet i antalet av deltagande partier.
Sveriges Kommunistiska Parti representerades av vår internationelle sekreterare Kjell Olav Bygdén och hans tal finns att läsa här.
Här kommer också slutresolutionen från mötet att presenteras, samt en lista på deltagande partier.

Kjell Olav Bygdéns tal:

Socialismen är framtiden!

”Folkhemmet”
Sovjetunionens betydelse för all världens arbetande människor låter sig mycket svårt förklaras. Mot bakgrund av dagens situation med dess otyglade kapitalism var Sovjetunionens roll som anti- imperialist och socialismens försvarare oerhört framgångsrik. Inte minst p.g.a. dess förmåga till militärt försvar av socialismens landvinningar, mot kapitalismens interventioner och främst då mot nazi- fascismen under andra världskriget. Dessa framgångar grundades bl.a. på de ekonomiska och industriella framsteg som socialismen möjliggjorde, vilket i någon mån illustreras av Sovjetunionens BNP, som det sista året, om än förminskad över en längre tid, stod på + 4%, grundad på ren industriproduktion, inte på service och tjänster, byte av pengar eller annat fiktivt kapital som hos de kapitalistiska länderna i väst.
Direkt vid tiden för Sovjetunionens formella nedmontering 1991 påbörjades nedmonteringen av de ekonomiska,- sociala,- politiska,- och kulturella förbättringar som hade åstadkommits i Sverige genom de arbetande människornas kamp och för folket som helhet, med Sovjet som förebild.

Med detta i minne, Sverige byggde fram till 1970 upp den största offentliga sektor av alla jämförbara länder, något som kommit att kallas ”Folkhemmet”. Utvecklingen hindrades dock från att ”gå för långt” med hjälp av socialdemokraterna, dess opportunister i samarbete med kapitalet, för rådande stat och klassamhälle. Detta kan vi lättare förstå genom det faktum att kronan på börsen 1970- 97 steg 100 gånger mer än lönekronan, och det efter skatt!
Socialdemokratin tog dock ensamt åt sig äran för ”Folkhemmet”.

Liksom hos de kapitalistiska länderna i övrigt rådde också i Sverige en ekonomisk  produktionsuppgång i efterkrigstid från 1950- 1970. Därpå kom recessionen och de regelbundna kriserna slag i slag. Kapitalets kris har nu pågått i 40 år men exklusivt betalats av de arbetande. Och ännu 20 år efter kapitalets och reformisternas nedmontering av Sovjetunionen pågår fortfarande nedmonteringen av ”Välfärds- Sverige”, som snart har nått ”vägs ände”.

Revision
Men, kamrater, socialismen/kommunismen lever än efter lynchstämningen 1990 och framåt. Vi skulle då minsann rannsaka oss själva (läs falla till föga för historieförfalskning och revisionism). Men vår ideologi var sund, vårt sätt att tänka likaså och som dialektiken erbjuder gav den möjlighet att vässa argumenten.
En del av klasskampen innefattar försvaret mot antikommunismen, där både ideologi men också historisk kännedom är av största betydelse. Under kapitalismens auktion för ”kommunismens brott mot mänskligheten” kom siffror alltifrån 5 över 60 till 150 och 175 miljoner utsatta för politisk repression på tal.
Auktionsförrättare som Skott och Gerner i Sverige eller Conquest, Solzjenitsyn och andra utomlands skrek ut allt högre siffror för att möta än mer exalterade ovationer. Dessa herrar byggde sina utsagor och lögner på varandras ”verk” i stället för vetenskapliga undersökningar och tillgänglig statistik. De struntade i både franska, kanadensiska och amerikanska forskningsinstitut. De struntade i Centralkommitténs nyöppnade arkiv 1990, de struntade i seriösa forskare som Zemskov, Chlevnjuk och Wheatcroft eftersom deras kommunisthat inte kunde sammanfalla med vare sig rent samvete eller vetenskapliga studier.
Arkiv och oberoende forskning kring offren för den politiska repressionen har uppvisat de samma siffrorna; totalt ca 800 000 under 32 års tid, från 1921- 53. Att jämföra med det Ryssland som alltsedan kapitalets återinträde under 20 års tid förlorat 15 miljoner av sin befolkning. Därom sägs inte mycket i gängse media, alternativt läggs det på Sovjet- socialismens konto.

Fortfarande räcker det inte för oss att säga att vi inte startar debatten vid t.ex. Stalin, eftersom det oftast inte är vi som sätter dagordningen. Däremot måste vi i dessa lägen ha tillräcklig kännedom i nämnda ämnen, sätta in dem i dess tidsperspektiv och klasskampen. Den kunskap och vetenskap som finns tillhanda talar till vår fördel.
Det statliga svenska institutet ”Forum för levande historia” med uppdrag att forska om ”kommunismens brott mot mänskligheten” dömdes ut av ett par hundra historiker i ett upprop 2008 för att varken ge historisk eller vetenskaplig belysning, däremot ideologisk. Såtillvida står det i systemets politiska tjänst. Allt fler anser att det bör läggas ned.

Resultatet av klassamarbetet
I dag får vi genom propagandan lära oss att socialdemokraterna är socialister, inte minst Papandreou- regeringen här i Grekland och den förra i Spanien. Att de för den skull inte visar upp något nämnvärt särdrag till det som representerar det rådande systemet skapar för många unga människor och klassomedvetna ett stort bryderi. (För dem blir då socialism detsamma som kapitalism och kapitalism blir socialism. Där är kapitalismen det slutgiltiga stadiet som inrymmer socialism! Varför bråka?) Och visst är det fördelaktigt för systemet så länge som folket inte får reda på vad socialism innebär. (Här har vi den heliga ”Treenigheten”: kapitalismen- den skenbara oppositionens roll och- mediaapparaten)

Kamrater, bäst i Europa sägs visst om den svenske finansministern Borg. Han är det genom EU:s synsätt, sitt högerparti Moderaterna och en tyst ”opposition”. Han är bäst för att högerpartierna, bland mycket annat negativt för arbetareklassen, skapar otrygga arbetsplatser och tillåter en arbetslöshet på 25% för ungdomar mellan 16- 24 år.
Där våra skattepengar numera går till privata bolag inom vård, skola och omsorg som i sin tur skriver om förpliktelserna för verksamheten till att tjäna de allt större profiterna.
> Där självfinansiering blir alltmer påtaglig.
> Där vårt samhälle drabbas hårt när gamla vanvårdas
> Där svensk skola uppvisar allt större resultatskillnader, där betydelsen av elevernas socio-ekonomiska bakgrund har ökat.
> Från en tidigare solidarisk skattefinansierad sjukvård, lika för alla, finns sedan år 2003 privatägda sjukhus. De regionalt ansvariga organen för sjukvården har sammanställt listor över sjukvård som du i fortsättningen bara kan få om du betalar. Så förvandlas en av världens bästa sjukvård till nödhjälp.
> Sedan 1991 har åtminstone 350 000 jobb gått förlorade och ca hälften av dem inom offentlig sektor.
Nämnda samhällssektorer sköttes alltså bättre i offentlig regi.
Vi ser dock svaga tecken på en folklig opinion.

I sammanhanget och angående skatter gör en framträdande socialdemokrat i parlamentet den 29/11 gemensam sak med kapitalet enligt följande: Vi kan inte vända upp och ner på människors ekonomi, När vi går till val nästa gång har svenska folket levt med en borgerlig skattepolitik i åtta år……  förändringarna är ett faktum som människor räknar in i sin ekonomi.

De samhällsförändringar som beredde vägen fram till ett svenskt EU- inträde 1994 måste väl i rimlighetens namn förväntas fortsätta (gynnandet av monopolkapitalet på de arbetande och hela folkets bekostnad)? Vi minns att socialdemokraterna var högst delaktiga, ja till och med drivande i processen, där de svenska kollektivavtalen vid ett inträde skulle få finnas kvar, genom en klausul. Detta för att lugna ner väljarna och få dem att godkänna inträdet. De försvann dock i praktiken genom Laval-domen i EG-domstolen 2008.
Med EU tystas nu fackföreningarna allteftersom från att framföra det som inte är förenligt med vad EU och dess institutioner befaller. Uppenbart är att EU vare sig är ett demokrati- eller fredsprojekt och inget som förskaffar det arbetande folket en högre levnadsnivå, mer jämlikhet eller rättvisa.

I dag bestäms 80% av Sveriges lagar i Bryssel. Att Sveriges kapital i någon mån klarat sig bättre genom krisen beror på att vår eminente finansminister 2008 beviljade en bankakut om 1 500 miljarder kronor på det svenska folkets bekostnad (utan nämnvärt motstånd). Detta medan endast 20- 25 miljarder stod att uppbringa för att lindra krisens verkningar för arbetareklassen. Vi liksom Borg har också fördelen av att stå utanför eurozonen eftersom en folkomröstning tvingade fram ett klart Nej, år 2003. Borg om någon kan tacka Nejet för sin utmärkelse!

Sverige i NATO
Sveriges neutralitet och alliansfrihet som åtminstone funnits på papper är snart ett minne blott. Det har avslöjats att Sverige haft ett samarbete med NATO sedan decennier tillbaka och det görs ständiga försök till smyganslutning trots att den allmänna opinionen fortfarande stöder alliansfriheten (ökat efter Libyen-kriget och det svenska deltagandet med spaningsflyg.
> USA/NATO har militärövningar på svenskt territorium.
> Sverige har sedan 2002 soldater i Afghanistan med trupp bestående av 500 man, delvis under NATO- befäl.
På hemsidan som Sverige har inrättat för sin NATO-delegation står bl.a: ”PFF (Partnerskap för Fred) har blivit  ett särskilt viktigt instrument för de deltagande länderna att samordna, förbereda och öva sina styrkor inför internationella krishanteringsinsatser.

Om vi ska förstå saken rätt, var den fullständigt skändliga massakern av Libyen en krishanteringsinsats.
NATO:s intentioner att få både Finland och Sverige som medlemsstater för sin ”Norra flank” och komma ännu närmare Ryssland och som ett komplement till USA:s installationer i det s.k. missilförsvaret på en rad europeiska länders områden. Allt innebär en farlig och mycket oönskad säkerhetspolitisk utveckling.

Vägen till socialism
Den 19 november deltog SKP i ”Socialistiskt Forum”, med över 100 olika föreläsningar, bokbord och annat som var mycket välbesökt. Allt visade på en utbredd kritik mot det rådande systemet men som saknar insikt om att det är hela systemet som måste kullkastas.

Kamrater! Med insikt och ett förenat agerande som hos det klassmedvetna grekiska folket i dag, KKE och PAME, hade kapitalet och alla dess metoder över socialliberalism, socialdemokrati, nyliberalism till fascism snart varit borta, metoder som i klasskampens olika skeden har använts för att bevara produktionsmedlen i monopolkapitalets ägo. Borta hade korporationen av stat och kapital varit. Borta exploateringen av arbetet, borta klassamhället. Borta reformismen, borta opportunismen och allt annat systembevarande.

Socialismen är framtiden!

Här de deltagande partierna

Land                                               Parti
Azerbaijan                                   Communist Party of Azerbaijan
Albania                                          Communist Party of Albania
Algeria                                           Algerian Party for Democracy and Socialism
Armenia                                       Communist Party of Armenia
Australia                                       Communist Party of Australia
Bangladesh                                 Workers’ Party of Bangladesh
Communist Party of Bangladesh
Bahrain                                         Democratic Progressive Tribune Bahrain
Belgium                                        Workers’ Party of Belgium
Brazil                                              Communist Party of Brazil
Brazilian Communist Party
Britain                                            Communist Party of Britain
New Communist Party of Britain
Bulgaria                                         Communist Party of Bulgaria
Party of the Bulgarian Communists
Canada                                          Communist Party of Canada
Colombia                                      Colombian Communist Party
Croatia                                          Socialist Workers’ Party of Croatia
Cuba                                              Communist Party of Cuba
Cyprus                                           AKEL
Czech Republic                          Communist Party of Bohemia Moravia
Denmark                                      Communist Party in Denmark
Communist Party of Denmark
Egypt                                             Communist Party pf Egypt
Finland                                          Communist Party of Finland
FYROM                                          Communist Party of Macedonia
France                                           French Communist Party
Germany                                      German Communist Party
Georgia                                         United Communist Party of Georgia
Greece                                          Communist Party of Greece
Hungary                                        Hungarian Communist Workers’ Party
India                                               Communist Party of India
Communist Party of India (Marxist)
Iran                                                 Tudeh Party of Iran
Iraq                                                 Iraqi Communist Party
Ireland                                          Communist Party of Ireland
Workers’ Party of Ireland
Israel                                              Communist Party of Israel
Italy                                                Party of the Italian Communists
Jordan                                           Jordanian Communist Party
People’s Democratic Republic of Korea         Workers’ Party of Korea
Laos                                                People’s Revolutionary Party of Laos
Latvia                                             Socialist Party of Latvia
Lebanon                                       Lebanese Communist Party
Lithuania                                      Socialist People’s Front Lithuania
Luxemburg                                  Communist Party of Luxemburg
Malta                                             Communist Party of Malta
Mexico                                          Communist Party of Mexico
Popular Socialist Party of Mexico
Nepal                                             Communist Party of Nepal (UML)
Netherlands                               New Communist Party of Netherlands
Norway                                         Communist Party of Norway
Palestine                                      Palestinian People’s Party
Palestinian Communist Party
Pakistan                                        Communist Party of Pakistan
Paraguay                                      Paraguayan Communist Party
Peru                                               Peruvian Communist Party
Communist Party of Peru (Patria Roja)
Poland                                           Communist Party of Poland
Portugal                                        Portuguese Communist Party
Romania                                       Romanian Communist Party
Russia                                            Communist Party of the Russian Federation
Communist Workers’ Party of Russia – Revolutionary Party of Communists
Communist Party of the Soviet Union
Union of Communist Parties — Communist Party of the Soviet Union
Serbia                                            New Communist Party of Yugoslavia
Party of Communists of Serbia
Sri Lanka                                       Communist Party of Sri Lanka
South Africa                                South African Communist Party
Spain                                              Communist Party of Spain
Communist Party of the People’s of Spain
Party of the Communists of Catalonia
Sudan                                            Sudanese Communist Party
Sweden                                        Communist Party of Sweden
Syria                                               Syrian Communist Party
Syrian Communist Party (United)
Turkey                                           Communist Party of Turkey
Labour Party (ΕΜΕΡ), Turkey
USA                                                Communist Party USA
Ukraine                                         Communist Party of Ukraine
Union of Communists of Ukraine
Venezuela                                   Communist Party of Venezuela
Vietnam                                       Communist Party Vietnam