Ett tal Vid La Mano 1 maj 2008

Mötesdeltagare,

vi minns och hedrar de frivilliga svenskar i spanska inbördeskriget 1936-39, för deras tydliga ställningstagande i den tillspetsade klasskampen, d.v.s. i motsättningen mellan arbete och kapital. De frivilliga, till 98% kommunister, ville försvara ett embryo till det klasslösa samhället och avskaffa det antagonistiska samhällssystemet.

Motståndarna: kapital- och godsägare, katolska kyrkan och fascisterna, såg i det nyvalda parlamentet med socialistiska inslag ett hot mot grundförutsättningen för kapitalets fortbestånd: Den heliga garantin till den privata egendomsrätten över produktionsmedlen.

Bara möjligheten till profit, fördärvar ett folks sätt att tänka och med den försvinner känslan för solidaritet på alla plan. Samhälle, humanitet och människors behov får vika gentemot vinstintressen, den fria konkurrensen, de 4 friheterna (fri rörelse för kapital, varor, tjänster och arbetskraft) m.m. Kalla det vad ni vill, men bl.a. har det inneburit:

*Nedbrytningen av vårt pensionssystem- för att det skulle komma ned i aktieportföljerna.
*Waxholmsmålet i EG-domstolen för att få bort kollektivavtalen och åstadkomma lönedumping
*Ombildande av hyresrätt till bostadsrätt- för att få oss att ta banklån till ockerräntor och betala för något som vi redan äger.

De spanienfrivilliga visste att när all makt låg koncentrerad i några få individers händer, skulle ingen äkta demokratisering av det politiska, sociala, kulturella och allra minst i det ekonomiska livet inträda.

Så länge den borgerliga demokratin räckte till för att skydda den privata egendomsrätten över produktionsmedlen, behövdes inte fascisterna, vare sig i Italien, i Tyskland eller i Spanien. När folken började ställa krav på socialisering, gick fascisterna in med våld, vapen och diktatur för att så stärka skyddet om den privata egendomsrätten. I övrigt gjordes inga ändringar av borgerlig lag.

Fram till i dag har profiterna växt över alla dimensioner, monopolkapitalen är multinationella, ja förmodligen globala och imperialismen har sedan nedmonteringen av S.U. tagit sig friheter där kriget mot terrorismen blivit internationell rättsordning.   Mycket tack vare den s.k. vänsterrörelsen, som är så spretig och oideologisk att den inte kan stå upp till försvar mot kapitalism och imperialism, ibland finns den t.o.m. på samma sida som Bush, imperialismen och ultrahögern.

Nu som då härskar samma svenska eftergiftspolitik i Sosse eller Alliansregi gentemot imperierna: Tyskland eller USA.

* Sverige ger militär hjälp i form av trupp i FN- tjänst, med eller utan NATO-befäl.
* Svensk juridisk hjälp i ockuperade länder för att slå vakt om de ”protektorat” som USA vill skydda genom sin s.k. ”demokratiseringsprocess”.
* Smyganslutning till NATO. Utan respekt för den svenska befolkningens strävan att vara neutralt och alliansfritt, utan respekt för andra människors och länders suveränitet och självbestämmande.
Mönstret är kristallklart: Lögn och demoniseringskampanjer är alltid upptakten till imperialismens interventioner;
* i Panama 1989
* i Irak 1991 och 2003
* i Haiti stödet till fascistoppositionen mot Jean-Bertrand Aristide
* i Jugoslavien 1999 (innan flygbombning)
* i Venezuela 2002 (militärkupp)

Hot, lögn och demonisering av Iran och Syrien samt i decennier mot Kuba och Folkrepubliken Korea genom sanktioner, frysning av ekonomiska tillgångar m.m, m.m.

Nu är det genom paraplyorganisationen National Endowment for Democracy (en CIA-organisation) som den extremt repressiva och välmående aristokratin från före år 1959 ska tillbaka till makten i Tibet. Förmodligen med återinförande av det slavlika samhälle som avskaffades genom den kinesiska revolutionen. Priset för detta, mellan år 1995- 2005 var 2. 047. 479 US $

Många frågar: hur kan vår nations dagordning, media och politiker så snabbt och i så hög grad infiltreras av en stormakts intressen? Svaret är enkelt, de har hela tiden funnits på kapitalets sida i klasskampen.

Varifrån också den fanatiska antikommunismen i klasskampen växer, därför att kapitalismens intressen hotas av kommunismen. Så länge kapitalismen består, kommer kampen att fortsätta.

Leve den internationella solidariteten
Leve Klasskampen
Leve Kuba, Folkrepubliken Korea och Motståndet i Latinamerika
Ut ur EU, Nej till NATO
En annan värld är möjlig: Socialism

Kjell Bygdén
Internationell sekreterare SKP