SKP:s tal på seminariet ”The role of Communists in the struggle for the Parity and Emancipation of women” Bryssel, fredagen den 26 mars 2010

Kära kamrater,
Mitt parti, Sveriges Kommunistiska Parti, riktar ett varmt tack till det Grekiska Kommunistiska Partiet, KKE, för inbjudan till detta seminarium.

Jag kommer från ett land som gärna kallar sig det mest jämställda landet i världen. Det som då läggs i vågskålen är att ca 75 procent av kvinnorna i arbetsför ålder är förvärvsarbetande, att det finns ett utbyggt system av offentlig barnomsorg, att ledigheten vid barnafödandet är generös och att mödrar och fäder kan dela på föräldraledigheten vilket 20 procent av fädren gör. Det är resultat av en lång kamp som har förts av den borgerliga kvinnorörelsen och arbetarrörelsens organisationer. Sverige har med socialisten Kata Dalström en tidig populär kvinnlig agitator. Medan Europa på 1930- och 40-talet blödde under fascismen och andra världskriget kunde det neutrala Sverige utveckla en modern familjepolitik som är förknippad med det socialdemokratiska och det kommunistiska partiet.

Efter andra världskriget var mitt partis kvinnor och kvinnorna i Svenska Kvinnors Vänsterförbund mycket aktiva i antikrigsarbete, i solidaritetsarbete och inom Kvinnornas demokratiska världsfederation. För 60 år sedan utgick Stockholmsappellen mot kärnvapen från den svenska huvudstaden och de flesta av sammanlagt 330 000 svenska namnunderskrifter är insamlade av kvinnor. I dag kämpar vi mot Sveriges smyganslutning till Nato.

Sveriges kommunister har alltid propagerat för de framsteg som kvinnopolitiken gjorde i Sovjetunionen och andra socialistiska länder och gjort tydligt att det är den socialistiska samhällsordningen som tryggar kvinnans ställning inom utbildningen, arbetslivet och politiken. Detta leder till kvinnans emancipation och förändrade könsroller.

När arbetsmarknaden under 1900-talets andra hälft behövde mer och mer kvinnlig arbetskraft radikaliserades kvinnorna när de upplevde de hinder som fanns för jämställdheten. Men det blev en slagsida när uppfattningen spridde sig att alla kvinnor hade samma problem och att hindret för jämställdheten var en könsmaktsordning. Männen ses även i dag ofta som försvarare av patriarkatet och kvinnornas motståndare. Det diskuteras en kvotering av kvinnor och män till bolagsstyrelser med förhoppningen att fler kvinnor fattar bättre beslut. Men den nyliberala politiken tvingar ju bolagsstyrelser att besluta om lönesänkningar, varsel, uppsägningar eller att flytta företag till låglöneländer. Statliga bolag beslutar om privatiseringar och nedskärningar. Inom den offentliga sektorn där mest kvinnor arbetar har 350 000 arbetsplatser försvunnit sedan 1990. Detta kan inte förhindras om kvinnor är verkställande direktörer. Feministisk forskning utan insikt i klasskampen kommer på avvägar. I mitt parti kallar vi oss inte för feminister utan formulerar: Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp.

I dag finns mycket bränsle för arbetarklasskvinnornas missnöje med sin situation. Många är förvärvsarbetande men 50 procent av kvinnorna inom LO tvingas att arbeta deltid. Av en deltidslön kan man inte leva. Fasta anställningar blir färre och färre och bemanningsföretag styr arbetskraften efter ägarnas vinstbehov. Typiska kvinnoyrken inom vård och handel är låglöneyrken. Kommunalarbetarnas fackförbund skrev för några år sedan in kravet om sex timmars arbetsdag i kollektivavtalet. Detta krav har nu fått status som en avlägsen vision. Och just detta krav skulle behövas för både kvinnor och män i en stressig, resultatinriktad arbetsmiljö som har negativa konsekvenser för människors hälsa och för familjesituationen. Efter nästan hundra år med 8-timmars arbetsdag är det dags för sänkt arbetstid. Vi kan inte tvinga kapitalet till detta nu men vi tar inte bort kravet från våra banderoller.

Sveriges befolkning består till 20 procent av människor med utländsk bakgrund. Där finns exempel på feodal kvinnosyn och det finns exempel på hedersmord på kvinnor. Men det finns även mycket våld mot kvinnor hos infödda svenska familjer. Arbetslöshet, alkoholism och mäns osäkerhet i nya könsroller leder till aggressioner.

Våra kapitalistiska, våldsfixerade, sexistiska och kommersialiserade samhällen försvårar med dels osynlig makt kvinnans emancipation. Samhällets borgerliga kvinnoideal och arbetarungdomens korta utbildningar styr unga kvinnors yrkesval. Att bli frisör eller ha ett konstnärligt yrke är eftertraktat, jobb inom handel eller vård ses som nödlösningar. Däremot finns tekniska utbildningar utan kvinnor alls. På min gymnasieskola fanns hela årgångar utan flickor inom t.ex. elektrikerutbildningen. Men jag minns två tjejer, den ena från Filippinerna och den andra från Turkiet. På skolans hemsida presenteras nu den muslimska beslöjade turkiska flickan som svagströmselektriker. Kvinnor kan!

Sammanfattningsvis: Kommunisterna bör leva som de lär. Kommunisterna bör visa på sammanhangen mellan klasskamp och kvinnokamp och framhäva de goda exemplen som funnits och finns i socialistiska länder samt i vår egen verklighet. Vi kan göra ett gott förarbete men det är det socialistiska samhället som löser problemen.

Barbara Brädefors