Uttalande gällande tågtrafiken och järnvägen

Åter igen så upplever vi en kaosartad vinter inom tågtrafiken. Förseningar och helt inställda avgångar är idag vardagsföreteelser. Ansvariga skyller på snö och kyla vintertid och under andra årstider så anses problemen bero på solkurvor eller löv på spåren. Dessa problem fortsätter år efter år och det tycks bara bli värre.

Hur har det kunnat komma sig att det blivit så här ställer sig nog många frågan?
För så som det är idag har det faktiskt inte alltid varit. Orsaken till detta kaos och elände började då oansvariga politiker under 1980-talet tog sig friheten att använda tågtrafiken och järnvägen som en experimentsverkstad och överlät allt mer av ansvaret åt marknaden.

Statens Järnvägar (SJ) som en gång i tiden både var respekterat och mycket väl fungerande drogs med i marknadens spel. Banverket bildades 1988 när SJ delades och en avreglering tog sin början. Bolagisering skedde och SJ AB grundades (Green Cargo AB, Jernhusen AB). För att kunna hävda sig, i konkurrensen bland låga orealistiska anbud, så har även kvalitén hos SJ AB  försämrats. Idag är namnet SJ bespottat men än värre i sammanhanget är att tilltron till statligt ägande är draget i smutsen, fast det inte är det som vare sig är orsaken eller problemet.

De allra flesta vet att tågtrafik kräver samordning och planering, men dagens tågtrafik kan närmast liknas vid att den högra handen inte vet vad den vänstra gör. Än mindre finns viljan till ansvarstagande. Förr om åren så löstes problem av arbetskamrater tillsammans.
I dag läggs allt mer tid och resurser på administrativa sysslor, för att utreda vem eller vilka som bär ansvar i diverse uppkomna situationer, istället för på folk som arbetar ute på spåren. Det har även blivit vanligare att erfarna järnvägsarbetare ersätts av oerfarna från bemanningsföretag. Det medför en ökad risk ute på spåren och att en redan utsatt arbetssituation blir allt mer osäker och farlig. Det som en gång fungerat bra har på drygt två decennier klart försämrats och resultatet av avregleringen, konkurrensutsättningen, är det vi ser idag.

Med denna pågående misskötsel tillsammans med övertro till marknadsmekanismer riskerar vi att underminera hela tilltron till tåg och järnvägar. Vi är övertygade om att allt fler gärna väljer tåg som transportsätt utifrån en miljöaspekt, men det kräver givetvis att man kan lita på att man åtminstone kommer fram i tid.
Kan vi inte garantera detta, så riskerar vi även att förlora allt mer av den järnvägsbundna godstrafiken och det vore olyckligt då egentligen allt mer gods borde överföras från lastbilstransport till järnväg. I dagsläget borde vi lägga om kursen från fossilkapitalism och oljeberoende till en mer ekologiskt hållbar utveckling. Om inte för oss själva, så för våra barn och kommande generationer.

Tågtrafik och järnväg kräver ett samhällsansvar och det är marknaden varken kapabel eller intresserad av att ta. Det är dags att politiken återtar sitt ansvar, för folket, miljön och framtiden.

Utifrån detta så kräver vi kommunister:

ATT: Den misslyckade avregleringen av tågtrafiken och järnvägen återförstatligas och en samordning av verksamheterna genomförs.

ATT: Järnvägen för godstrafik byggs ut – Norrbottniabanan, dubbelspår mellan Luleå och Narvik samt järnvägsspår mellan Kaunisvaara (Pajala) och Svappavaara.

ATT: Pengar som satsas till onödiga motorvägsbyggen, som bidrar till att låsa oss fast i en oljeberoende fossilkapitalism, istället överförs till satsning på järnväg och miljöforskning.

Malmberget 2012-03-03

Uttalande antaget vid Norrbottensdistriktet av Sveriges Kommunistiska Partis årsmöte

Fredric Olofsson, årsmötets ordförande                       Johnny Nilsson, distriktsordförande

Foto: SJ.