Rapport från Kommunisternas Europamöte 1-2/10- 2012, Bryssel

Assimilation eller brytning?

Temat för årets europeiska möte i Bryssel var hur de kommunistiska partierna och arbetarpartierna skall förhålla sig till den påstådda möjligheten att lösa den kapitalistiska krisen utan att bryta med det dysfunktionella kapitalistiska produktionssystemet. Denna fråga är sannerligen inte ny för den internationella arbetarrörelsen utan utgör i realiteten den ständiga frågan för arbetarklassen och det absoluta folkflertalet världen över. Det är en fråga lika gammal som arbetarrörelsen själv men lika aktuell igår, idag och imorgon som det kapitalistiska systemets återkommande kollapser.

32 partier från 28 länder närvarade i Bryssel under årets möte den 1till 2 oktober, organiserat av Greklands kommunistiska parti (KKE). Aleka Papariga, generalsekreterare i KKE inledde mötet med ett mycket uppskattat anförande om situationen i Grekland och följdes sedan av motsvarande anföranden från de närvarande delegaterna om respektive lands och partis förhållanden och verksamheter.

Under anförandena och diskussionerna stod det klart att även om de olika partierna verkar inom olika länder under skilda förhållanden och under olika faser av den kapitalistiska krisen var ställningstagandet till krisens lösning inom eller utom kapitalismen högst aktuell för samtliga. För de europeiska länderna är denna fråga ofrånkomligen sammankopplad med frågan om den Europeiska Unionen och huruvida det är möjligt att föra en progressiv politik inom ramarna uppsatta av EU. Mötet var i denna fråga rörande överrens: EU är en imperialistisk union tjänande de europeiska monopolkapitalens intresse; förenande den europeiska kapitalistklassen mot det arbetande folket med målet att pressa priset på varan arbetskraft till dess absoluta minimum och med förenade militära och politiska medel skall kunna tävla med övriga imperialistiska makter om uppdelningen av världen. EU är således en fiende till det arbetande folket världen över och allt prat om reformmöjligheter enbart förrädiska illusioner.

Vi bör komma ihåg att de fullständigt omänskliga kamagra nedskärningar som EU kräver av exempelvis Grekland har sin grund i samma borgerliga politik som idag motiverar nedskärningarna och privatiseringarna i Sverige; en politik vars intresse är identiskt med monopolkapitalet och ofrånkomligen kommer tvinga också oss till svältgränsen. EU är finanskapitalets diktatoriska statsapparat – borgarklassens lösning på monopolkapitalets extrema kapitalackumulation – och det ultimata uttrycket för kapitalismens nu fullständigt parasitära funktion. Under rådande ägandeförhållanden står produktivitetsutvecklingen i motsättning till produktionsförhållandena och den ägande klassens alltjämt ökande profitbehov kan enbart tillfredställas med försämrade förhållanden för det arbetande folket, med våldsamma omstruktureringar av marknadsandelar, krig och imperialistisk exploatering.

Jonas Hellberg

Resolutioner

Den andra dagen ägnades åt att enas kring följande resolutioner:

Nej till imperialistisk krigföring

Partierna som deltog på de Europeiska kommunisternas möte i Bryssel den 1 till 2 oktober har undertecknat denna resolution. Mötet arrangerades på initiativ av Greklands kommunistiska parti, KKE. Deltagarna fördömde USA:s, NATO:s och EU-staternas imperialistiska intervention i Syriens interna angelägenheter. De deltagande partierna betonade att lösningen av Syriens problem är folkets angelägenhet. De riktade också skarp kritik mot de israeliska hoten om ett militärt angrepp på Iran samt de ekonomiska och övriga åtgärder som har vidtagits mot Syrien och Iran, inkluderat hoten om en militär intervention. Dessa används av de imperialistiska krafterna med diverse falska förevändningar som tidigare använts varje gång ett krig förbereddes som mot Afghanistan, Irak och Libyen.

De kommunistiska och arbetarpartierna som har undertecknat denna resolution uttrycker sin vilja att lägga alla sina krafter på och bidra till att förhindra ett nytt imperialistiskt krig mot Syrien och Iran.

Det har återigen bevisats att den farliga utvecklingen i den sydöstra delen av Medelhavsområdet och i den större regionen är kopplad till den imperialistiska aggression som eskalerar i takt med villkoren för den kapitalistiska krisen och kapplöpningen för att få kontroll över marknaderna och naturresurserna i regionen.

De kommunistiska och arbetarpartierna betonar att varje nytt imperialistiskt krig kommer att resultera i nya plågor för folken och rendera nya vågor av immigranter och flyktingar. Detta kommer därmed att öka risken för nya krig.

De uppmanar folken i alla länder att bestämt göra motstånd mot USA:s, NATO:s och EU:s aggressiva planer och arbetsmetoder. Likaså gällande enskilda stater och regeringar vilka deltar i förberedelsen inför kriget mot Syrien och Iran.

Verkligheten bekräftar att kapitalism ger upphov till imperialistiska krig och kriser och de kommunistiska och arbetarpartierna vädjar till folket att utveckla den antiimperialistiska kampen med kriteriet att främja folkets och arbetarklassens intressen till dess att de ekonomiska, sociala och politiska orsakerna till de imperialistiska krigen är eliminerade. Folket måste också stärka kampen för störtandet av de krafter som slår mot folket och folkets intressen. Detta så att folken kan leva fredligt och kreativt samt använda naturresurserna för egen vinning och tillgodose sina behov.

Inget deltagande, ingen involvering i de imperialistiska krigen! För stärkandet av kampen! För länders utbrytning ur NATO och för dess upplösning.

För stärkandet av klasskampen i Europa

Undertecknade kommunistiska och arbetarpartier uppmanar arbetarklassen att resolut bekämpa den folkfientliga linje Europeiska Unionen bedriver i egenskap av mellanstatlig, imperialistisk union uttryckande monopolkapitalets och de multinationella bolagens intressen på bekostnad av folket.

De vädjar till arbetarna att bekämpa den kapitalistiska utvecklingen vars huvudsyfte stavas profit och tjänar den exploaterande klassens intresse, att stärka kampen mot den politik som skapar arbetslöshet och fattigdom och ansvarar för avskaffandet av arbetsrättsliga och sociala rättigheter samt kollektivavtal, för sänkningar av löner och pensioner, kommersialisering av de sociala tjänsterna och eskalerande privatiseringar.

Arbetarna är välståndets och rikedomens producenter och måste hävda och kämpa för sina rättigheter som sådana, stärka klasskampen och skapa förutsättningarna för avskaffandet av människans exploatering av människan, för en utveckling som tillfredsställer folkets behov och nyttjar respektive lands produktiva potential.

Om Balkan

1. Mot de våldsamma förändringarna av Europas statsgränser.

2. Mot Kosovos ensidiga självständighetsförklaring vilken är resultatet av NATO:s illegala angrepp på det forna Jugoslavien. Kosovos utbrytning är en konsekvens av imperialistiska tendenser; framförallt av USA:s ekonomiska och politiska intressen och roll som världspolis och skyddspatron av den kapitalistiska världsordningen och kan således inte garantera det albanska folkets legitima intressen.

3. Kosovo är en väsentlig, integrerad del av Serbien.

4. Samtliga ockupationsstyrkor skall lämna Kosovo och alla förföljda människor ska kunna återvända till sina hem.

5. Albaner, serber och övrig befolkning skall leva tillsammans i jämlikhet, vänskap och frihet.

6. Fred, harmoni och välstånd för folken på Balkan är endast möjligt när imperialismen försvinner från den historiska och politiska arenan.

7. När det imperialistiska herraväldet under parollen ”söndra och härska” upphör och de invaderande imperialistiska leden faller inför Balkans arbetande folk och dess motstånd.

8. Verklig fred och samarbete är endast möjligt om samtliga utländska invaderande trupper omedelbart lämnar Kosovo, Bosnien, Hercegovina, Makedonien och andra delar av Balkan.

9. Balkan tillhör Balkans folk!

Antikommunism är folkets fiende

Trenden att kriminalisera en verksamhet som refererar till kommunism i europeiska länder, i synnerhet i de forna socialistiska länderna där det är statlig politik sedan länge. Den manifesterar sig själv i de lagliga förbud vilka är baserade på försöken att likställa kommunism med fascism och nazism. Det kan omöjligt relateras till en objektiv historisk analys.

Kommunisterna var bland de första att aktivt bekämpa nazism i alla dess aspekter. Detta hände i Tyskland och i de östeuropeiska staterna. Detta orsakade mycket uppoffringar. Tvärtom är det en historiemanipulation att tillmötesgå eliten och de styrande klassernas behov som är rädda för att de politiska krafterna ska stärkas. De representerar ett alternativ till kapitalism. Det är ingen tillfällighet att den nuvarande kampanjen att förbjuda marknadsföring av kommunism lanseras i en situation när det kapitalistiska systemet är i en djup kris och när kontinuerliga attacker på levnadsvillkoren utförs och då arbeten för alla arbetstagare bedrivs.

Förbudet mot kommunistiska symboler i EU-länderna är ett bevis på att regeringarna och mekanismerna är rädda för ett nytt motanfall från arbetarna och folkets revolutionära rörelse eftersom att de vet hur stora och oresonliga motsättningarna och kapitalismens dödläge är. De vet också att framtiden tillhör ett samhälle utan exploatering av mänskligheten. Framtiden är nämligen ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle.

Antikommunism går hand i hand med attackerna mot arbetarna som uppmanas att ta konsekvenserna av den kapitalistiska krisen. De bevittnar avskaffandet av deras arbeten och politiska rättigheter, en stigande arbetslöshet och hemlöshet, privatiseringen av statligt ägda företag, utbildningssektorn och hälsovårdssystemet.

Imperialister strävar efter att radera ut socialismens prestationer från de europeiska folkens medvetande i allmänhet. På grund av detta, förföljer de den kommunistiska ideologin i EU-länder, i synnerhet i de forna socialistiska länderna. De bannlyser kommunistpartierna och förvränger skamlöst historien. De förtalar också socialismen med enorma lögner och försöker införa ekvationen kommunism med fascism.

Vi uttrycker vår solidaritet med alla kommunister i Europa, i synnerhet med de forna socialistiska länderna. Representanter av en rörelse som demonstrerade dess meriter när man kämpade mot fascismen i detta land och nu pekar det mot den enda vägen ut ur denna krissituation, nämligen lösningen som garanterar värdighet och framsteg för det arbetande folket, mot socialism.

Deltagande partier (på engelska):

Communist Party of Workers of Belarus
Workers’ Party of Belgium
New Communist Party of Britain
Communist Party of Bulgaria
AKEL-Cyprus
Communist Party of Bohemia and Moravia
Communist Party in Denmark
Communist Party of Denmark
Finland Communist Workers’ Party for Peace and Socialism
Pole of Rebirth of Communistes in France
Union of Revolutionary Communistes of France URCF
Unified Communist Party of Georgia
German Communist Party (DKP)
Communist Party of Greece
Hungarian Workers’ Communist Party
Workers’ Party of Ireland
Communist Party of Ireland
Communist Peoples’ Left, Italy
Party of the Italian Communists
Socialist Party of Latvia
Communist Party of Luxembourg
New Communist Party of the Netherlands
Communist Party of Norway
Portuguese Communist Party
Communist Party of Soviet Union
Communist Party of Russian Federation
New Communist Party of Yugoslavia
Communist Party of the Peoples of Spain
Communist Party of Sweden
Party of Labour, Switzerland
Communist Party of Turkey
Communist Party of Ukraine
Union of Communists of Ukraine