Den kapitalistiska krisen grundad i överproduktion och överackumulation fördjupas för var dag. Den skärper klassmotsättningarna i det att krisen ensidigt läggs som skuld på de arbetandes axlar. Folken, de arbetande och ungdomar får i allt fler länder utstå kapitalets offensiv genom dess respektive nationella och federala politiskt parlamentariska och i några fall autokratiska hantlangare.
Offentliga såväl som sociala områden skärs ned eller berövas folket genom privatiseringar. På samma sätt styckas gemensamma nationella och statliga tillgångar upp. Arbetsrätten nedmonteras successivt i takt med personalnedskärningar, konkurser och varsel.
Allt detta var/är något fullständigt främmande för länderna i det socialistiska bygget och något som kommit att undvikas i de latinamerikanska länder som har en folkligt demokratisk och antiimperialistisk utveckling.
De folkliga upproren under den s.k. ”Arabiska våren” startade från ungefär samma grund som de pågående massprotesterna i EU- länderna Grekland, Spanien, Portugal och Irland med flera länder, nämligen ur den världskapitalistiska överproduktionskrisen med dess konsekvenser för folket: imperialistisk dominans och ekonomiskt beroendeskapade med massiv utplundring av folkets egendom, massarbetslöshet, breda klasskillnader, utbredd fattigdom, arbetarnas och böndernas kamp mot kapitalistisk utsugning m.m.
Stora demonstrerande människomassor, de flesta politiska oerfarna sökte genom religionen efter social rättvisa. Dessa rörelser var för imperialismen tvungna att stoppas innan de hann utvecklas till revolutionära. Folkets yttringar kom här att återslussas in i religiösa kanaler.
Åter andra länder i Mellanöstern är imperialismens marionettregimer: monarkier eller styrda av kaster som ursprungligen installerades av kolonialismen/ de imperialistiska staterna. Dessa regimer motsätter sig inte den imperialistiska världsordningen och motsättningarna för att rita om kartor med linjal och penna.
Krig är en oundviklig del av kapitalismen som även planerar för kommande krig i fredstid.
Den tilltagande imperialistiska aggressionen över hela världen med koncentration i regionen Mellanöstern är underordnad den kapitalistiska krisen och i den de kapitalistiska staternas försvar av sina intressen att bibehålla kontrollen; mot folkliga uppror i marionettregimer (Egypten och Tunisien) medan suveräna nationer som avvisar imperialismen ska återkolonialiseras, (Libyen, Syrien) där målet är att kontrollera hela regionen, enligt projektet ”Det nya Mellanöstern”.
I Syrien kidnappades de fredligt folkliga protesterna för snart ett år sedan av väpnade internationella terrorister, finansierade och vägledda av imperialismen i USA/NATO/EU, sionismen och islamska medeltida monarkistiska teokratier, främst från Saudiarabien och Quatar.
”Det nya Mellanöstern” ska utifrån en imperialistvänlig, konservativt och reaktionärt religiös axel underblåsa spänningarna mellan olika religiösa och etniska grupper för att ge kapitalisterna fullständig kontroll över olje- och naturgaskällor, uran och andra råvaror i området samt transportvägar och mark för nya militärbaser, för fortsatta aggressioner och krig.
De krig som planerats och nu förs med olika våldsamma metoder är en fortsättning av det kapitalistiska systemets politik, något som är oundvikligt så länge samhället är indelat i klasser, så länge utnyttjandet av människan är satt i system och så länge imperialismen tillåts att härja. Fred kan inte uppnås utan att kapitalismen ersätts av socialismen, den socialism som grundas utifrån klasskampen.
- Avsluta aggressionen mot Syrien och låt det syriska folket själv bestämma sin framtid och sitt ledarskap.
- Vi fördömer all militär och politisk inblandning i Syrien såväl som i hela regionen.
- Eftersom den senaste tidens händelser i regionen också hotar världsfreden, uppmanar vi alla fredsälskande och solidariska människor att stå sida vid sida för fred och mot imperialismen.
- Upphör med aggressionerna mot Iran och palestinska områden.
- Israel måste dra sig tillbaka till 1967 års gränser.
- Vi ställer oss solidariska med det turkiska folkets motstånd till en utbyggnad av NATO- basen i Diyarbakir med ”Patriot”- missiler och missilskölden i Kurecik.
Sveriges Kommunistiska Parti- SKP
Internationella Utskottet
Stockholm, 9 december 2012
