UTTALANDE INTERNATIONELLA KVINNODAGEN 2018

Upprinnelsen till instiftandet av en internationell kvinnodag går tillbaka till år 1910 då tyska Clara Zetkin talade till den andra internationella socialistiska kvinnokongressen i Köpenhamn. Hon inledde sitt tal med orden:

”Vi kvinnor har mycket större behov av att bli befriade än männen, därför att vi är mer förtryckta än dem”. Hon argumenterar för instiftandet av en speciell internationell dag, som skall vigas för kvinnokamp och hon är inspirerad av Woman´s Day i New York. Vid sin sida hade hon Rosa Luxemburg.

1921 i Moskva föreslogs det att Internationella Kvinnodagen skulle inträffa den 8 mars till minne av februarirevolutionen i Ryssland. Alexandra Kollontaj övertalade Lenin att göra dagen till allmän helgdag, vilket den delvis blev, men den blev inte hel helgdag förrän 1965. I Sverige hölls det första offentliga 8-marsmötet 1972 och samma år på hösten den första socialistiska kvinnokonferensen i Stockholm.

När vi nu åter firar 8 mars, har vi var och en kvinnor vi vill lyfta fram.  Borgerliga media prisar de mest inflytelserika kvinnorna men väljer få som verkligen är ett föredöme för flickor som växer upp eller kvinnor. Vi vill istället att vi uppmärksammar militanta kvinnor, arbetarkvinnor, okända kvinnliga idrottare, kvinnliga konstnärer och intellektuella, kvinnor med tyst kunskap, kvinnor vars röster aldrig blir hörda; att vi lyfter fram män, pappor, som ingjutit hopp och drömmar om att vi kunde nå alla våra mål, få uppfyllt våra önskningar. Att vi sett dem leva jämställt med våra mammor eller jämställt med oss.

Det är viktigt för att det är i den tidiga barndomen vi präglas. Av barndomsmiljön. Sedan kan den konstellationen se olika ut.

Vi ser att arbetarkvinnorna är utsatta för ett dubbelt förtryck, både från borgarna och männen i arbetarklassen. Föräldraförsäkringen delas inte lika av parterna. Vi har ojämlika löner mellan könen.  Kvinnan tar huvudansvaret för hushållsarbetet och har därför dubbelarbete. Näthat. Prostitution. En lukrativ porrindustri. Trafficking. Damidrotten diskrimineras.

Ökad tillgänglighet av alkohol medför ökat könsbaserat våld. Våldet i Sverige ligger på jämförelsevis höga nivåer – Sverige ligger i topp i EU när det gäller våld mot kvinnor. Surrogatmödraskap utnyttjar såväl kvinnans kropp som hennes reproduktiva organ. De imperialistiska krigen och den växande militarismen gör kvinnorna och barnen till de största offren. Bland flyktingarna är även där barnen och kvinnorna de mest utsatta.

SKP vill införa individualiserad föräldraförsäkring för att bryta traditionella könsmönster och förlegade attityder. Införa gemensamma lösningar för hushållstjänster istället för subventionerade tjänster som RUT, vilket gynnar de välbeställda. Införa 6 timmars arbetsdag som skulle frigöra tid till engagemang i politik, kultur, idrott och samvaro med familj och vänner. Detta stärker också jämställdheten. Och fler kommer i arbete.

Kommunisternas uppgift är att skapa de grundläggande förutsättningar som behövs för att vi ska kunna kämpa för ett värdigt samhälle, för socialismen. Det innebär att vi avvisar de borgerliga feministernas försök att framställa mannen i sig som problemet och vi avvisar tanken om att kvinnan måste bekämpa mannen. Det är istället tillsammans, sida vid sida, som arbetarklassens kvinnor och män måste göra upp med kapitalismen, som tvingar på kvinnan ett dubbelt förtryck och på så många sätt håller henne nere. Alexandra Kollontaj skrev redan 1909 att arbetarkvinnorna ser männen som sina kamrater, som delar det dagliga livets slit och tillsammans med dem slåss för en bättre framtid. Kvinnan och hennes manliga kamrat är förslavade av samma sociala förhållanden; kapitalismens hatade kedjor förtrycker deras viljor och berövar dem livets goda.

Därför säger vi: ingen klasskamp utan kvinnokamp – ingen kvinnokamp utan klasskamp

Sveriges Kommunistiska Parti