Kapitalismen

Fascismen – ett kapitalistiskt fenomen

Den kapitalistiska förintelsen

Totalitarismen

Brott mot mänskligheten

Sovjetunionen

Kambodja

Srebrenica

Sverige

Levande historia, utan förfalskning

Totalitarism – inledning

För en längre analys av totalitarismteorin, dess uppkomst och fall, klicka här.

Enligt Encyclopedia Britannica myntade Benito Mussolini ordet ”totalitario” för att beskriva en stat som styr alla medborgares liv i detalj och tillåter inga avvikelser. Mussolini sa att ”Alla är inom staten, ingen utanför den”. Begreppet användes också av nazisternas propagandachef Josef Goebbels för att beskriva Tyskland under den nazistiska regeringen.

Italien under Mussolini och Tyskland under Hitler var kapitalistiska samhällen, dominerade av stora privatägda monopolföretag och banker. Detta nämns inte av Forum för levande historia. Den fascistiska staten hade två huvuduppgifter:

  • Att bekämpa arbetarklassen och den kommunistiska rörelsen
  • Att försvara och befrämja storkapitalisternas intressen

Forum för levande historia: ”Alla skulle stöpas i samma form och förvandlas till lydiga kuggar i det stora samhällsmaskineriet.” Men ”samhällsmaskineriet” i Italien och Tyskland förvandlade inte alla till lydiga kuggar – kapitalisterna var undantagen. Det var istället arbetarna som måste underkasta sig statens – och därmed kapitalisternas – auktoritet. Genom lagstiftning och terror berövades arbetarna de rättigheter som de hade vunnit under många år av politisk kamp.

I kapitalistiska samhällen har det alltid funnits ett nära förhållande mellan staten och kapitalägarna. Detta förhållande intensifierades under fascismen. Hitler och de stora tyska företagens representanter beslutade t.ex.i mitten på 1930-talet att ett krig måste lanseras mot Sovjetunionen. Ett upprustningsprogram behövdes för att beväpna Tysklands militära styrkor. Programmet skrevs inte av statliga tjänstemän. Det utvecklades av direktörerna i den privatägda IG Farben, då ett av världens största företag.

Den s.k. totalitarismteorin som Forum för levande historia beskriver satte likhetstecken mellan de fascistiska samhällena och Sovjetunionen. En orsak till att ekvationen inte håller finns i Forums redovisning, i vilken det påstås att ”statlig kontroll över ekonomin” kännetecknade dessa samhällen. Men ekonomin i Tyskland och Italien var kontrollerad av kapitalisterna, inte av staten.

Var Sovjetunionen ett totalitärt samhälle?
Om med ”totalitär” menas en stat som har total kontroll över sina medborgare kan inte Sovjetunionen på 1930-talet på något sätt betraktas som totalitär, vilket visats av den amerikanske, icke-marxistiske historikern J. Arch Getty i Origins of the Great Purges, Cambridge University Press, 1985.

Getty skriver: ”Sovjetunionen på 1930-talet var mycket mer lik ett efterblivet traditionellt samhälle än totalitarismens sofistikerade struktur.” Man skall komma ihåg att vid första världskrigets utbrott 1914 var tsarens Ryssland Europas mest efterblivna land (Alec Nove, An Economic History of the Sovet Union, Penguin, 1992). Att omvandla landet till ett modernt industrialiserat samhälle som kontrollerades av arbetarklassen var inte en uppgift som kunde genomföras under några få år, i synnerhet med hänsyn till den enorma förstörelse som orsakades av den västerländska invasionen efter Oktoberrevolutionen.

Visserligen överdriver Getty den sovjetiska statens brist på kontroll, med tanke på de enorma framgångar som Sovjetunionen åstadkom inom bl.a. utbildning och hälsovård för arbetarklassen, industrialisering, och avskaffandet av produktion för privata vinster. Men han har rätt när han skriver att ”Partiet (Sovjetunionens KP) var varken monolitiskt eller disciplinerat” på 1930-talet. Påståendet i Forum för levande historia att det i Sovjetunionen förekom ”organisering av människor efter militärt mön­ster” saknar grund.

Så faller Forum för levande historias påstående att ”Sovjetunionen var efter nazismens och fascismens fall den enda kvarvarande totalitära staten”.

Ideologiska likheter – eller skillnader?
”Given var också en allomfattande, utopiskt orienterad ideologi – nazism, fascism eller kommunism – som, i de nazistiska och kommunistiska fallen, åberopar förment objektiva historiska lagar som grund för maktens legitimitet.”

Det är svårt att begripa vad som är speciellt med en ”allomfattande ideologi”. Eftersom en ideologi är en livsåskådning, brukar den omfatta allt.

Behemoth, The Structure and Practice of National Socialism 1933-1944, Franz Neumann, Harper & Row, 1966, är en av de bästa och viktigaste böcker som någonsin skrivits om Nazismen. Neumann föddes i Tyskland 1900 och flydde när Nazisterna kom till makten. Boken finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm, men ytterst få människor har lånat den. Den är uppenbarligen helt okänd för människor på Forum för levande historia.

Neumann skriver om Nazismens ideologi: ”Nationalsocialismens (Nazismens) doktrin kan betecknas som ’ideologi’ bara därför att den konkurrerar på världsmarknaden för idéer, så att säga, fast den är suverän och ensam på inrikesmarknaden (dvs. Tyskland)…Nationalsocialismen har ingen samhällsteori i vanligt bemärkelse, ingen konsekvent bild av samhällets fungerande, struktur och utveckling. Den har vissa objektiv och anpassar sina ideologiska uttalanden efter en serie av mål som ändras kontinuerligt. Denna brist på en grundläggande teori är en av skillnaderna mellan Nationalsocialism (Nazism) och Bolsjevism (vår emfas). Den Nationalsocialistiska ideologin ändras kontinuerligt. Den omfattar vissa magiska trosförställningar – dyrkande av ledaren, herrefolkets överlägsenhet – men ideologin är inte uppbyggd kring en uppsättning av kategoriska och dogmatiska förklaringar…”

Neumann visar att nazisterna försökte legitimera sin politiska makt genom att ta ledningen i kampen mot kommunismen och betonar behovet av att Tyskland skulle expandera, vilket var precis vad de tyska kapitalisterna önskade. Dyrkande av ledaren och myten om herrefolkets överlägsenhet kan knappas beskrivas som ”förment objektiva lagar”.

Fiktiva hot för att mobilisera befolkning
Enligt Forum för levande historia ”har man undersökt det ’totalitära språket’, som på olika sätt mobiliserar människor bakom regimen genom att måla upp hot mot samhället både utifrån (främmande makter) och inifrån (förrädare, spioner)”.

Detta är en ganska exakt beskrivning av den massiva och kontinuerliga propagandan som västerländska regeringar drev under senare hälften av 1900-talet för att övertyga deras befolkningar att Sovjetunionen hotade deras existens. Detta trots att Center for Defense Information (bestående av amerikanska befälhavare) i Washington konstaterade vid flera tillfällen att Sovjetunionens militära strategi var uteslutande defensiv.

Ett slående och grotesk exempel av denna propaganda var skräckhistorien som spreds i Sverige från 1982 framöver angående sovjetiska ubåtar som skulle ha kommit in i svenska kustvatten för att spionera på Sverige och förberedda en invasion. Anklagelserna mot Sovjetunionen upprepades ideligen av ledande ministrar i Olof Palmes regering, Carl Bildt, höga militära befälhavare och de svenska massmedierna. Det var uppenbart då och det har bevisat sedan att det hela var en lögn.  

Backgrunden till detta falsarium var att Sovjetunionen hade kommit med ett förslag om att göra östersjöområdet kärnvapenfri. Skräckhistorien om hotet från sovjetiska ubåtar omöjliggjorde offentlig diskussion av detta förslag.

Är kommunism ”utopiskt orienterad”?
Kommunistiska Partiets makt i Sovjetunionen legitimerades på ett enkelt sätt, inte genom att åberopar ”förment objektiva lagar”.

Kommunister hävdar att eftersom det är arbetarklassen – inklusive jordbruksarbetarna – som producerar de varor och tjänster som samhället behöver, är det arbetarklassen som bör ha makten i samhället. Arbetarklassen bör ha beslutsfattanderätt angående vad som produceras, hur mycket, och hur produkter distribueras.

Den stat som kontrolleras av arbetarklassen skall äga systemen för produktion och distribution. Produktion för privat vinst får inte förekomma. Produktion och samhällsfunktioner skall inriktas på att möta arbetarklassens behov.

Naturligtvis menar kapitalisterna – vars talan Forum för levande historia för – att detta är fel. Arbetarklassen skall enligt dem bli ”lydiga kuggar i det stora samhällsmaskineriet” (se ovan), med uppgift att maximera vinster för den försvinnande liten minoritet som äger systemen för produktion och distribution i ett ”demokratisk” land.

Den kommunistiska ideologin är grundad på Marxism, en vetenskaplig världsåskådning. Här är en kort presentation av Marxismens huvudprinciper.

Kommunister menar att allt eftersom socialistiska samhällen utvecklas, kommer människor att inse att de kan leva i ett tillstånd av jämlikhet, ta direkt ansvar för samhället, och fritt utveckla sin mänskliga potential tillsammans, för första gången i historien. Detta skulle innebär att staten i sig kommer så småningom att upphöra. Ett dylikt tillstånd kan naturligtvis inte uppnås så länge kapitalismen existerar.

Att kalla detta tillstånd för utopiskt är irrelevant. Kommunisterna menar att det är ett mål som är värt att kämpa för, även om många av oss kommer aldrig att se det förverkligat inom vår livstid.

Däremot har ett kapitalistiskt samhälle endast ett mål, oavsett allt prat om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Detta mål är att maximera vinster för den försvinnande liten minoriteten som äger samhället, på arbetarklassens bekostnad.

Tillbaka...