De två blocken tävlade om att försöka locka till sig mittenväljare från en fiktiv ”medelklass” i ett Sverige som var sargat av social nedrustning, utanförskap och överflyttande av enorma rikedomar till den rikaste tiondelen i Sverige, banker och storföretag. Ett agerande som breddade vägen för att lyfta in kapitalets mest reaktionära krafter i riksdagen, Sverigedemokraterna, vilka skickligt utnyttjade den sociala situationen för att vända det arbetande folkets blickar från den verkliga fienden. Med demagogiska angrepp på invandrare framställdes dessa som skyldiga till massarbetslöshet, nedskärningar i pensioner och socialförsäkringssystem. Och kapitalet lyckades splittra arbetarklassen av olika nationaliteter.

Det är en politik som haft förödande konsekvenser i historien. Ingen politisk kraft förutom kommunisterna har påvisat vad som skapar flyktingströmmar. Det är när kapitalet och imperialismen jagar profiter världen över som flyktingströmmar skapas. En sådan politik har de båda blocken haft få invändningar emot, utan sällat sig till de krafter som med stöd av terrorlagar etc. underordnat svensk utrikespolitik USA och NATO.
Valrörelsen är över men kampen fortsätter. Vi kommunister fortsätter kampen i massorganisationer och bostadsområden, vi ger inte upp.

illsammans tar vi nya tag för att medvetandegöra vår omgivning och skola oss själva för vi är övertygade om att ett bättre Sverige är möjligt.
Vi vill tacka alla medlemmar, broderpartier och sympatisörer som har bidragit till att föra ut partiets politik. Tusentals flygblad har delats ut, många torgmöten har genomförts, våra kontakter och sympatier har ökat även om inte allt avspeglas i valresultatet.

Vi vill också tacka alla de väljare som vågade stödja en alternativ politik, som såg igenom talet om bortkastade röster och insåg att den gamla politiken befäster enbart kapitalets diktatur över våra liv och levnadsbetingelser.

Vi vill också passa på att hälsa de nya medlemmar som vi fått under valrörelsen välkomna.

Sveriges Kommunistiska Parti
Arbetsutskottet

En av talarna var Fredrik Jönsson, här följer hans anförande, det talade ordet gäller:

Malmöbor,
De senaste dagarna har extremhögerns fysiska och verbala våld avslöjats ett flertal gånger. Ett av partierna som visat sina nazi-kopplingar är Sverigedemokraterna. Jag ska ge några exempel.

För mindre än en vecka sedan uppmärksammades det att 45 av Sverigedemokraternas kandidater i valet har kopplingar till vit makt-miljön. Tidningen Expos granskning avslöjade SD-kandidater som förnekar Förintelsen, skriver under mejl med nazistiska hälsningar och donerar pengar till nazistiska grupper.

Flera kandidater har förutom att förneka förintelsen uttalat judehat. Annars är det ofta folk som är muslimer som står i skottlinjen för Sverigedemokraternas invandrarhat.

I tisdags publicerades en film där man kunde se Sverigedemokraternas pressekreterare Erik Almqvist måtta en spark mot en ung man.
Stand-up komikern Soran Ismail sa följande till Expressen.se.
– Det började med att några sverigedemokrater kom fram och var arga för det jag hade sagt om partiet. De var upprörda över min kritik. Jag välkomnar kritik så vi gick ut för att diskutera.

Diskussionen blev snabbt hätsk och flera andra personer lade sig i. I samband med detta blev det stökigt och Erik Almqvist måttade alltså en spark mot en ung man. Strax efter det började Sverigedemokraternas riksdagskandidat Christian Westling knuffa på mannen, rapporterade Expo.

Igår avslöjades det att Sverigedemokraternas toppman i Trollhättan får stanna kvar i partiet – trots att han anser att vissa invandrare har en aggressiv gen som inte svenskar har. Vi tycker att det är en struntsak”, sa SD:s parti­sekreterare Björn Söder, till Dagens Nyheter. Denna Björn Söder har tidigare jämfört homosexuella med djursex och pedofiler.

Sverigedemokraterna är det fegaste partiet i vårt fosterland. De försöker splittra den svenska arbetarklassen i två läger. Svenskar mot invandrare. De sparkar neråt och slickar uppåt. Förutom hatet mot invandrare så för de i övrigt en borgerlig politik. De vill till exempel försämra Lagen om Anställningstrygghet och andra rättigheter arbetarklassen tillkämpat säg. I kommuner där de är stora, exempel: Landskrona och Helsingborg, röstar de oftast med den borgerliga alliansen.

Enhetsfront i kampen mot fascism.

Tack.

Referat från debatten finns på helahalsingland.se.

Debatten har även lett till reaktioner i Bloggvärlden. Bland annat skriver bloggerskan Camilla (”Dead by music”) på sin blogg:

Politisk debatt av kommunalpoliktiker vars retorik är jämförbar med en åttaårings. Tror ni att jag är nå less eller? Och dom som faktiskt KUNDE låta övertygande var en fullfjädrad kommunist (SKP) och en djupt troende dam som representerar KD i Nordanstig (obs. med det säger jag inte att jag gillar alla deras åsikter, bara att dom kunde låta övertygande).

Måndagen den 31 augusti öppnade SKP Malmö valstugan på Gustav Adolfs torg. Det blev en perfekt dag att öppna valstugan på.  Vi hade många inspirerande samtal och diskussioner med Malmöborna (lite ris och en hel del ros, och många nyttiga frågor).

Valstugan är öppen varje dag mellan klockan 10.00–18.00 fram till valdagen.

Samma dag höll medlemmar bokbord på Malmö latinskola. Under lunchrasten diskuterades det till exempel hur SKP vill skapa fler arbeten, om utbildningarna ska vara gemensamt ägda eller ägda av enskilda profitörer. Vad partiet ansåg om Sverigedemokraterna och deras uppmärksammade valfilm diskuterades också. SD spelar ut pensionärer mot invandrare, anser vi.

Fler skolor är inbokade. Vill du ha besök av SKP, kontakta oss.

Relaterat: SKP Malmös handlingsprogram 2010-2014

Flera presentationer väntas komma.

Salemdagen återkommer varje år i Skönviksparken i Rönninge i länets södra del men var i år starkt präglad av valrörelsen. SKP Salem, förstärkt med kamrater från distriktet, hade stånd med bokbord mellan S och KD.

T.v. Valentina, Barbara i samtal med miljöpartist, Ali med valextra i väntan på nästa förbipasserande. Stig-Arne tog bilden.

Nedan följer talet av Lars Lundberg:

Kamrater mötesdeltagare.
Låt mig först få framföra mitt och SKP:s tack för att vi blivit erbjudna att delta i denna debatt.
Vi noterar med glädje att debatten skall vara av ideologisk natur. Alltså precis det motsatta till de debatter och utspel som vi dagligen matas med i låtsasbataljerna mellan riksdagens två block. De rödgröna och de blågröna. Nästan dagligen matas vi med utspel där det ena av blocken meddelar att de skall satsa ett antal miljarder på något, genast svarar då det andra blocket med att de minsann skall satsa ännu fler miljarder. Alla måste notera att dessa miljardsatsningar alltid efterföljs av meningen ”när statsfinanserna så tillåter” på ren svenska betyder det att satsningarna kommer att genomföras om de inte äventyrar familjen Wallenbergs miljardvinster.
Ämnet för kvällen ”Hur har Sverige utvecklats fram till i dag” är ett jätteämne och skulle jag belysa det systematiskt så skulle jag behöva skriva en bok. Nu är det så lyckligt att jag inte behöver göra det då den boken redan är skriven och det gjorde vår före partiordförande Hilding Hagberg när han skrev de tre banden Socialismen i tiden. Böckerna är utgivna på bokförlaget Fram.
Jag begränsar därför mig till ett område, ett område som är mycket tydligt belysande för situationen i landet. Nämligen säkerhetspolitiken. Denna kan i sin tur uppdelas i två underavdelningar, den inre och den yttre. I den yttre säkerhetspolitiken ingår den internationella solidariteten, ja överhuvudtaget det internationella förhållandet.

Jag börjar med den inre säkerhetspolitiken.
Jag börjar min vandring 1901 och det gör jag för det var det året som man iSverige införde obligatorisk och allmän värnplikt. Det innebar att alla svenska manliga medborgare som var minst 18 år gamla var tvungna att göra militärtjänst. Man kan säga att detta var första om än mycket stapplande steget till en arme som bestod av folket.
1917 som var det stora revolutionsåret i Europa med den stora Oktoberrevolutionen som förebild innebar även en revolutionär situation i flera andra länder än Ryssland, Tyskland och Finland för att nämna två. I Sverige blev situationen aldrig revlotionär, dock präglades 1917 i Sverige av stor social oro med mängder av uppror från arbetarnas sida. Vårt parti SKP bildades också det året. 1917 är också det år då Sverige för första och förhoppningsvis sista gången får uppleva ett försök till statskupp. Dåvarande svenske konung Gustav den femte försökte sig på detta då han organiserade vad som i historieböckerna kallas Bondetåget.
Försöket till statskupp avslogs genom att arbetarklassen mobiliserade sig till massivt och fredligt motstånd. Inte en gevärskula avlossades från något håll.
År 1931 var det strejk i Ådalen och en demonstration till stöd för de strejkande arbetarna möttes av militär och de öppnade eld och skjöt ihjäl 5 arbetare. Detta illdåd möttes av arbetarklassens avsky och hat mot militären. Inte minst SKP som då var den ledande politiska kraften i Ådalen reagerade med avsky. SKP avväpnade polisen och tog själv hand om ordningsmakten.
År 1932 alltså året efter dödsskjutningen i Ådalen bildades det för första gången en socialdemomkratisk regering i Sverige. De socialdemokratiska arbetarna var naturligtvis lika upprörda som de kommunistiska arbetarna över vad som skett året innan i Ådalen.
Det första den nyvalda socialdemokratiska regeringen beslutade om var att i lag förbjuda militären att i fredstid lämna kasernområdet. Vidare beslutade regeringen att i lag förbjuda bemanningsföretag. Vi den tiden hade dessa företag som ägdes gemensamt av dåtidens fabriksägare till uppgift att föres bolag där arbetarna strejkade med strejkbrytare. Så skedde i Ådalen. Dessa bemanningsföretag hade lite lustiga namn. Ett hette Den fosterländska fanan för att ta ett exempel.Förbudet mot bemanningsföretag varade fram till 1989 när riksdagen tillät dem och privat arbetsförmedling. 1998 träffade LO kollektivavtal med dessa bolag och därmed var detta gift på arbetsmarknaden totalt legaliserat.
Jag slutar den här vandringen om den inre säkerhetspolitiken där jag började. Jag sade att 1901 infördes den obligatoriska värnplikten i vårt land. I år 2010 avskaffades den. Detta skedde utan någon som helst politisk debatt i Sveriges riksdag trots att värnplikten under alla år av arbetarrörelsen setts som en demokratisk säkerhetsventil. Vi har nu en yrkesarme, där de anställda militärerna dessutom är mycket lågt betalda. Vem eller vilka kan tänkas söka sig till ett sådant lågavlönat yrke. Låter vi tanken löpa fritt kan vi hamna i en katastrofal situation.

När det gäller den yttre säkerheten eller relationerna till omvärlden har Sverige de senaste 35 åren genomgått en mycket dramatisk förändring. Länge var ledtråden i svensk utrikespolitik alliansfrihet och neutralitet. Direkt efter det andra världskrigets slut fanns det i Sverige långtgående planer på att bilda ett nordiskt försvarsförbund, i och med att Nato bildades och Norge och Danmark anslöt sig till Nato grusades dessa planer. I efterkrigstidens Sverige fanns det naturligtvis ett aktivt samarbete mellan Sverige och Nato när det gällde kampen mot Sovjetunionen. Detta samarbete som vårt parti alltid påtalade som ett brott mot neutraliteten förnekades systematiskt av statsmakten. Samarbetet var hemligt. Det fick inte synas. Det var helt otänkbart att Nato-trupp skulle få sätta sin fot på svensk mark.
Trots att utrikespolitiken rent formellt inte ändrats i relationerna till Nato så övar numera Natos trupper varje sommar på svensk mark. Dessutom deltar svenska soldater nu i krig under Natos befäl. Så sker i Afghanistan. Detta sker utan debatt då de stora blocken i svensk politik är överens om den nya politiken.
För att ytterligare belysa skillnaden i gårdagens och dagens svenska utrikespolitik vill jag hänvisa till ett tal som Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme höll den 29 juni Santiago de Cuba där han framträdde tillsammans med Fidel Castro.
Olof Palme sade bla.
”I går var Moncada en bastion för förtrycket. Här torterades, här förtrampades människovärdet, här mördades. Därför blev Moncada också en symbol för förtrycket. Därför blev Moncada också de Kubanska revolutionärernas första angreppsmål.
I dag finns i Moncada en skola. Här lär sig barn att skriva och läsa. Här läggs grunden till framtiden. Därför är Moncada i dag också en symbol över Kubas fredliga framsteg.
Palme fortsätter.

Förr eller senare kommer också den blodiga chilenska regimen att försvinna. Så var det på Kuba i går Så är det i Vietnam och Portugal i dag. Så blir det i Chile i morgon. Ty förtryckarna bär inom sig fröet till sin egen förstörelse.”

Så uttrycktes alltså Sveriges utrikespolitik för 36 år sedan av Sveriges statsminister.
Skulle vi idag sätta Olof Palmes tal i händerna på Mona Sahlin eller Lars Ohly och uppmana dem att resa till Kuba för att där framföra det inför internationell press skulle dessa moderna politiker hellre begå självmord än att framföra talet.

Man behöver egentligen inte säga mer om förvandlingen av svensk utrikespolitik de senaste årtiondena, därför stannar jag här

Tack för uppmärksamheten.