Kommunisterna och kvinnokampen

8 mars-demonstration i Stockholm 2020.

Med detta uttalande uppmanar vi alla kvinnor och män att uppmärksamma kvinnodagen den 8 mars genom att rikta ljuset på den kvinnokamp som sker varje dag av året!

Mänsklighetens historia efter urkommunismen är historien om ett klassamhälle där de arbetande människorna har utsugits och förtryckts i olika former genom århundraden. I detta klassamhälle har de arbetande kvinnorna drabbats av ett dubbelt förtryckt i form av en ytterligare underordning; i hemmet motsvarade kvinnan proletär och mannen kapitalist, menade Engels.

Detta gäller också idag, och kanske i högre grad än någonsin, när kapitalismen har makten över produktionsmedel och produktionsförhållanden – arbetarklassens kvinnor förser kapitalet med sitt arbetes mervärde, precis som arbetarklassens män, och även vad gäller organisering av produktion och konsumtion är de arbetande kvinnorna lika maktlösa som männen. Men förutom detta är kvinnorna även underordnade ytterligare maktstrukturer. Det är kvinnorna som arbetar med reproduktiva uppgifter, där arbetena har både låg status och låg lön, och det är kvinnorna som tar det nödvändiga ansvaret för hem och familj och arbetar deltid i mycket högre utsträckning än män. Globalt sett finns det också mängder av kvinnor som under stora delar av sitt liv inte är verksamma i arbete överhuvudtaget, utan tvungna att stanna i hemmet för att det saknas möjligheter till barnomsorg eller äldrevård.

De grövsta uttrycken för kvinnoförakt och –förtryck under kapitalismen är prostitutionen och porren, som kvinnor tvingas in i för att de saknar andra sociala möjligheter. Även om detta gäller en minoritet av kvinnor är det ändå viktigt att sätta fokus på det – dessa kvinnor görs till varor. Deras kroppar får ett pris som om de vore ting och inte levande människor, och i sin förlängning drabbar detta förtingligande alla kvinnor som lever under kapitalismen och bekräftar och förstärker deras underordning.

Allt detta gör att kvinnor i hög utsträckning är ekonomiskt och socialt beroende av män, vilket hämmar både deras självständiga, personliga utveckling och deras likvärdiga deltagande i samhälleliga och politiska skeenden där deras röster har svårt att göra sig hörda.

Kommunisterna anser att varje människa ska ha rätt och möjlighet att med sitt arbete kunna uppbära en värdig tillvaro. Kvinnor och män ska ha rätt till stimulerande och givande arbete och samhället måste erbjuda en bra, pedagogisk barnomsorg och skola, och ett värdigt omhändertagande av äldre människor. Funktionshindrade måste få den hjälp de behöver. Dessa uppgifter ska inte vara kvinnors privata ansvar. Kommunisterna kräver dessutom omedelbar aktion mot sexuellt utnyttjande av kvinnor i vilken form det vara må.

Men när detta är sagt måste både kvinnors och mäns arbetstider vara anpassade till ett liv som har plats för familj, fritid, kreativitet och tid i naturen, ett liv utan den skadliga stress som driver allt fler in i utbrändhet och psykisk ohälsa. Kommunisterna kämpar därför för att ett heltidsarbete ska innebära en arbetsdag på sex timmar, vilket endast kan garanteras under socialismen. Vi för också en kontinuerlig strävan för att minska arbetstiden ytterligare på olika sätt, t.ex. genom tidigare pensionsålder eller längre semester.

Kommunisterna kräver att de kvinnodominerade reproduktiva arbetena med bl.a. barn- och äldreomsorg, vård och städning måste uppvärderas och få den respekt, erkänsla och status som är deras rätt. Det är dessa arbeten som utgör grunden för ett humant samhälle, där omsorg om andra människors välbefinnande står i centrum. Utan dessa insatser som görs av vardagens alla hjältinnor skulle sjuka, barn, funktionshindrade och gamla leva i en ännu mer utsatt och iskall värld.

Därför kämpar vi för:
• Kvinnors lika rättigheter till arbete och lön; lika lön för lika arbete
• Respekt för kvinnors insatser i arbetslivet; uppvärdering av kvinnoyrken
• Aktion mot porr och prostitution; mot all förstärkning av kvinnans underordning och förnedring
• Stöd till de kämpande kvinnorna i Chile, Irak, Indien och över hela världen

Utan kvinnokamp, ingen klasskamp – utan klasskamp, ingen kvinnokamp!