Om den ryska interventionen i Ukraina

Det vi nu ser hända i Ukraina är ett brott. Det är ett brott mot alla de människor som lever i både Ukraina och Ryssland; det är ett brott mot såväl det ukrainska som det ryska folket. Domen mot de som begår brotten kommer också i slutändan att bli hård, för det straff som man nu utmäter mot folken är det hårdaste.

De bomber som nu faller över militära anläggningar runtom i Ukraina är inga fredens bomber. Det är inga bomber för att befria folket i östra Ukraina, utan det är bomber som syftar till att stärka det ryska inflytandet i regionen. De ryska kulor som ven runt de strejkande kazakiska arbetarna är av samma karaktär som bomberna som nu faller i Ukraina. Vi fördömer dem kategoriskt.

I en situation som denna gör vi gott i att se tillbaka på historien, för den lär oss hur vi hade kunnat levat, hur allting hade kunnat vara.

I 90 år levde det ukrainska och ryska folket i en frivillig union, i en union av sovjeter. De levde sida vid sida i en socialistisk union, som karaktäriserades av den hittills mest harmoniska samlevnaden mellan folk, eftersom utsugningen eliminerats. Den tragedi vi nu ser utspela sig måste vi bedöma mot kontrarevolutionen, mot den enorma katastrof som drabbade inte bara de ryska och ukrainska folken för 30 år sedan, utan alla folk i Sovjetunionen.

Den nuvarande krisen har sin upprinnelse i återupprättandet av kapitalismen i regionen, med vilken den dödliga nationalismen också återvände med full kraft. Där folken tidigare levt i fred med varandra, blev nationalismen till vapen för de nya härskande klasserna i både Ryssland och Ukraina.

I en situation som denna kommer nationalismen att växa sig ännu starkare och kampen mot den måste föras ännu hårdare.

De bomber som nu faller över Ukraina är imperialistiska bomber. De faller för att de ryska monopolen och storföretagen vill stärka sin position i området; också de vill ha sin del av kakan i uppdelningen av världen.

Sanningen är att det ryska kapitalet är trängt. Den västerländska expansionen in i östra Europa, där NATO anslutit flera forna sovjetrepubliker och forna socialistiska länder till sin imperialistiska allians, har hela tiden ökat pressen på Rysslands kapitalister. Mot denna process har de reagerat. Tidigare i år i Kazakstan. Nu är det Ukrainas tur.

De ukrainska och ryska folken är offer för denna imperialistiska konkurrens. De kommer att få betala priset. De kommer att ge sina liv i kampen för sina respektive kapitalister. De kommer att dödas av bomberna som faller.

Den ryska interventionen är ett drag i det stora spelet om herraväldet i det kapitalistiska systemet och är inte ett drag till stöd för folket i östra Ukraina eller ett försök att ”avnazifiera” Ukraina, såsom Putin själv menar. Lika lite är NATOs stöd till Ukraina ett uttryck för kärleken till folket, utan det är ett stöd till en regim som säkrar de västerländska monopolens intressen.

Ansikte mot ansikte med situationen måste vi säga: nej till det imperialistiska kriget!

Det är ett krig av och för kapitalister. Det är ett krig för herravälde. Det är ett krig mot folken.

Kamp mot NATO och mot den svenska imperialismen

Den svenska statsministern kallar den ryska interventionen för ”oprovocerad, olaglig och oförsvarlig” och säger att den ”hotar internationell fred”. Hon pratar om hur ansvaret helt faller på den ryska ledningen.

Med all den kraft vi kan vänder vi oss mot denna beskrivning av verkligheten. Varje kapitalistisk stat kämpar för sina egna storföretag, för sina egna monopol och för sin egen möjlighet att vinna inflytande. Det är inte unikt för den ryska ledningen.

Av samma anledning som ryska bomber nu faller över Ukraina, föll bomber i Irak och Afghanistan. Av samma anledning som ryska trupper befinner sig i utbrytarrepublikerna i östra Ukraina befinner sig franska soldater i Mali.

Och av samma anledning stödde svenska flygplan bombningarna i Libyen. Av samma anledning slogs svenska soldater under NATO-flagg i Afghanistan. Av samma anledning finns svenska soldater på plats i Mali.

Den svenska regeringen är varken bättre eller sämre än den ryska. Det är en kapitalistisk regering och varje kapitalistisk regering har blott ett intresse: de egna monopolens.

Vi fördömer kategoriskt den svenska regeringens närmande till NATO och svenska soldaters aktiva deltagande i krig mot andra folk!

Vi kämpar för att varje avtal som det svenska kapitalet skrivit med NATO ska rivas upp och att inget stöd alls ges till imperialistiska interventioner i andra länder!

Det hyckleri som Magdalena Andersson ger uttryck för är också häpnadsväckande. I åtta långa år har hon och hennes likar varit tysta inför repressionen mot kommunisterna i Ukraina. När kommunistpartiet förbjöds var de tysta. När repressionen och förbuden även drabbade andra partier, så var de tysta.

Under dessa långa år, då tusentals personer fick sätta livet till i det regionala kriget i östra Ukraina, så var alla politiker tysta. Det intresserade dem inte.

Vi fördömer kategoriskt de svenska politikernas hyckleri och de krokodiltårar de nu fäller över det ukrainska folket!

När de nu försöker markera mot Ryssland, så gör det de i sin egen härskande klass intresse, inte av någon omsorg till människor.

Vi står i solidaritet med de folk som nu återigen drabbas av krig. Som återigen drabbas av död.

Därför säger vi:

Nej till det imperialistiska kriget!

Dra tillbaka allt svenskt stöd till det imperialistiska NATO!

Fram för socialismen som den enda lösningen på den situation vi står inför!

Inga kommentarer