Beskrivning
Häftesserien bygger på den bok som utgavs 1986 av Progress Moskva/Fram Göteborg. Eftersom boken är slutsåld men mycket efterfrågad finns den nu att få som 6 häften med följande artiklar:
Häfte 1
Förord
Sergej Rubenstein – Allmänna teoretiska problem inom psykologin
Häfte 2
Jekaterina Sjorochova – Determinism principer inom psykologin
Häfte 3
Anatolij Smirnov – Den leninska återspeglingsteorin och psykologin
Häfte 4
Ljudmila Antsyferova – Principen om sambandet mellan det psykiska och verksamheten samt psykologins metodologi
Häfte 5
Aleksandr Luria – Om den psykologiskt orienterade fysiologin
Aleksandr Luria – Psykologin som historisk vetenskap
Häfte 6
Sergej Rubenstein – Människan och världen (Utdrag ur manuskript)
Ur förordet:
Den psykologiska vetenskapen utvecklas i Sovjetunionen på den dialektiska materialismens filosofiska grundvalar vars grundprinciper utarbetades av Marx, Engels och Lenin.
Redan på 1920-talet, det vill säga bara några få år efter Stora socialistiska oktoberrevolutionen, framförde den tidens ledande sovjetiska psykologer skarp kritik mot de idealistiska teorier som hade härskat dittills och tog upp frågan om nödvändigheten av att omvandla psykologin på den dialektiska materialismens grundvalar (P P Blonskij: ’Reform av vetenskapen”, Moskva 1920; K N Kornilov, ”Psykologi och marxism”, Moskva 1923; samme författare: ”Den dialektiska metoden i psykologin”, Moskva 1925). Verk av framträdande naturforskare som I P Pavlov, V M Bechterev, A A Uchtomskij och A N Severtsev hade stort inflytande på de materialistiska positionernas utveckling inom psykologin.
Vissa historiker i väst, som sysslar med den sovjetiska psykologins utveckling, försöker framställa 20- och 30-ta len som en period då marxismen infördes i psykologin upp ifrån. Men sådana försök förvränger sakernas faktiska till stånd. Att tillägna sig den materialistiska dialektiken var en uppgift som dikterades av själva logiken i den psykologiska vetenskapens egna utveckling och inre behov.
Redan före revolutionen stod det klart för många progressiva forskare att idealismen och metafysiken hade lett in psykologin i en återvändsgränd, ur vilken man bara kunde komma ut genom att konsekvent tillämpa den materialistiska teorin och den dialektiska metoden när man behandlade psykologiska problem. Revolutionens seger skapade gynnsamma villkor för detta.
