Skogsskötseln samt skogindustriella riktlinjer
SKOGEN SOM NATURTILLGÅNG:
Skogen utgör en av våra värdefullaste naturtillgångar. Mer än hälften, ca 235 000 km 2 av Sveriges yta är skogsmark. Svenska skogsbruket och skogsindustrin har mycket stor betydelse för sysselsättningen. Trots stora personalneddraganingar de senaste 20 åren inom skogsindustrin fanns 1994 omkring 116 400 sysselsatta inom skogsbruk, sågverk samt massa och pappersindustrin. Till dessa kommer ca 95 000 personer sysselsatta inom transportsektorn, konsulter och liknande anknutna till skogsnäringen. Sveriges export av massa och papper uppgick till ett värde av ca 62 miljarder kronor.
Sverige är världens tredje största exportör av massa och papper. Hundratals orter i landet är helt eller delvis beroende av skogsnäringarna.
Skogen ger också bär, svamp, vilt och utgör en omistlig tillgång för rekreation och friluftsliv. Allemansrätten bör i framtiden vara ett riktmärke för hur naturen ska utnyttjas i vid bemärkelse för rekreation även för jakt och sportfiske.
ÖKAT STATLIGT ÄGANDE:
Avgörande för hur skogen och dess industrier som nationell tillgång förvaltas är ägandefrågan. Här krävs en radikal förändring:
Bolagens exploatering av skogen följer kapitalismens lagar om största möjliga profit på kortast möjliga tid.
Begrepp som långsiktighet, miljöhänsyn och resurshushållning existerar ytterst sällan i kapitalismens system. Endast genom lagstiftning i begränsad omfattning kan samhället till en viss del begränsa den kapitalistiska rovdriften på skog och miljö.
Idag ägs 50% av skogen av bönder, 45% av bolag (25% före ASSI-Domäns fusion 1994) och ca 5% av kyrka, kommuner och allmänningar. Kommunisternas minimikrav är att monopolkapitalets bolagsskogar, samt dess industrier nationaliseras. Den kortsiktiga konjunkturpolitiken kan delvis stoppas med statligt ägande. Ett första steg är att återföra ASSI-Domän till ett helstatligt ägande. Likaså måste skogen som ägs av kyrkan överföras i statligt ägande när nu kyrkan ska skiljas från staten. Det är också arbetarrörelsens gamla krav.
Den för något år sedan reviderade skogsvårdslagen måste kraftigt skärpas så att den pågående rovdriften stoppas helt. Penningstinna uppköpare gör snabba och stora vinster, skövlar hela skogsfastigheter men avstår från återväxtåtgärder och röjningar. Detta blev konsekvenser av nya lagen som snarast måste ändras så att rovdriften stoppas upp.
ETT FÖRVALTANDE SKOGSBRUK
Av våra basnäringar är skogsbruket den som kräver längsta möjliga planering. Insatserna – eller uteblivna sådana – i skogsbruket får återverkningar minst 100 år framåt i tiden. Det framstår därför som en självklarhet att skogsbruket måste drivas efter uteslutande samhällsekonomiska kriterier. Det kortsiktiga ”företagsekonomiska” och konjunkturbetingade skogsbruket har redan vållat så många svårläkta skador att det i realiteten utdömt sig självt.
KOMMUNISTERNAS riktlinjer för skogsbruket är att planeringen skall ge kommande generationer största möjliga valfrihet när det gäller skogsråvarans användning.
Konkret innebär det att man måste eftersträva ett skogsbestånd av högsta möjliga kvalitet. Det är ett erkänt faktum att de naturliga förutsättningarna i Sverige för att producera barrsågstimmer är bland de bästa i världen. Produktionen av denna högklassiga råvara måste därför prioriteras.
Vi ställer oss därför avvisande till skogsindustrins krav på inplantering av främmande snabbväxande träslag, som exempelvis den kanadensiska tallen Pinus contorta. Den överutbyggda, på kortsiktiga vinster inriktade, industrin får inte tillåtas att styra det svenska skogsbruket i en oreparabel riktning.
AVVERKNING OCH TILLVARATAGANDE
Sveriges totala virkesförråd uppgår till ca 2,7 miljarder skogskubikmeter (sk kbm). Den årliga tillväxten är 96 miljoner sk kbm och 67 miljoner avverkas. Industrin importerar ca 12 miljoner kbm. Således täcker inte avverkningen i landet industrins behov som uppgår till ca 80 miljoner sk kbm.
Den så kallade virkesbristen är främst ett uttryck för att landets skogstillgångar förbrukas oplanerat och inte förädlas i tillräcklig utsträckning. Onödigt stor del av skogsråvara lämnas dessutom kvar på avverkningsplatserna.
MEKANISERAD OCH MANUELL AVVERKNING
Mekaniseringen inom det svenska skogsbruket, såväl beträffande själva avverkningen som terrängtransporterna, har gått ovanligt snabbt och nått en hög nivå. 1972 var mekaniseringen 16 procent. Idag ligger den på cirka 80 procent. Insättandet av maskiner som fäller, kvistar och kapar samt alltmer avancerade transportfordon har medfört en enorm produktivitetshöjning. Uttryckt i kubikmeter per dagsverk har produktiviteten under en 20-årsperiod mer än sexdubblats.
Det är obestridligt att det mekaniserade skogsarbetet har medfört att en del tunga och riskfyllda arbetsmoment har bortfallit. Men samtidigt har – som alltid då den tekniska utvecklingen endast haft ökade profiter som drivfjäder – mekaniseringen haft en rad negativa konsekvenser. Mest uppmärksammade är de enorma kalhyggen som på många platser i landet förändrat landskapsbilden, åstadkommit ekologiska och meteorologiska rubbningar mm.
KOMMUNISTERNA är inte motståndare till den tekniska utvecklingen vare sig inom skogsbruket eller inom andra grenar av arbetslivet. Men både principiellt och speciellt när det gäller skogsbruket hävdar vi att mekaniseringen noga måste anpassas till kraven på skydd av miljön och uthållighet i umgänget med naturen.
Beträffande totalavverkningen av skog anser vi att en gräns måste sättas för kalhyggenas storlek. Den optimala gränsen för denna avverkningsmetods ekonomiska lönsamhet ligger på cirka 2 500 kubikmeter virke, dvs vad som kan tas ut från 5-10 ha skogsmark.
Valet av avverknings- och transportmetoder får inte vara skogschefernas ensak. Där mekaniserad drift åstadkommer påtagliga miljöskador måste manuell avverkning och maximalt skonsamma transportredskap användas.
Med de erfarenheter som finns av okontrollerat mekaniserat skogsbruk hävdar KOMMUNISTERNA att en återgång till manuella avverkningsmetoder i mycket miljökänsliga områden innebär ett framsteg inom skogsbruket. Det innebär inte endast fler arbetstillfällen, det innebär också ett bättre tillvaratagande av skogstillgångarna och en total samhällsekonomisk tillväxt. Detta kan endast ske genom en snar skärpning av skogsvårdslagen.
SKOGSVÅRD OCH ÅTERVÄXT
1996 röjdes bara 204 000 ha. Enligt skogsstyrelsen kan minst 300 000 ha röjas.
I den nya skogsvårdslagen från 1994 slopades röjningsplikten, också här fordras skärpning, läget är ohållbart. Tillväxten ökar minst 1 till 2 sk kbm per ha och år efter röjning/gallring.
KOMMUNISTERNA är övertygade om att minst 1 miljon ha ungskog bör röjas och gallras, vilket ökar tillväxten minst 1 miljon sk kbm per år och stora mängder brännved kan tas tillvara. Dessutom bör gallring ökas, vilket ger värdefull massaved. KOMMUNISTERNA kräver en skärpning av skogsvårdslagen så att det från avkastningen från varje avverkning avsätts ett belopp som täcker kostnaderna för en rationell skogsvård.
FÖRMÖGENHETS- OCH FASTIGHETSSKATT FÖR SKOGSEGENDOM
För närvarande finns ingen fastighetsskatt på skogsfastigheter. Likaså är skogsägare befriade från förmögenhetsskatt. KOMMUNISTERNA kräver att fastighetsskatt uttaxeras för större skogsfastigheter och bolagsskogar med en produktiv skogsareal som överstiger 35 ha och att produktiv skogsareal mer an 100 ha räknas som förmögenhet.
FÖR STOR ÄLGSTAM FÖRSTÖR UNGSKOG
Att ståta med norra halvklotets största älgbestånd kräver sitt pris. Under högvintern betar en älg 6-12 kg växtdelar per dygn enligt ryska forskningar. En vinterstam upp till 10 älgar per 1000 ha som kan vara vanligt i södra Norrland och i södra Sverige gör stor skada i ungtallskog och bestånd med vårtbjörk. Stora arealer nyröjd ungskog kan förstöras helt under vintern. En kraftig avskjutning för att minska betesskador måste göras och älgstammens täthet eller vinterstam bör högst uppgå till:
Södra Sverige max 6 älgar/1000 ha.
Dalarna och Södra Norrland max 4 älgar/1000 ha.
Norra Norrland max 3 älgar/1000 ha.
På flera orter i Norrbotten finns en vinterstam av endast 1 älg per 1000 ha, vilket föranleder försiktigare jakt – mindre tilldelning för att där erhålla fler älgar.
ÅTGÄRDERNA GER ARBETEN
De förändringar från ett kortsiktigt ”marknadsekonomiskt” dominerat skogsbruk till långsiktigt samhällsekonomiskt styrt skogsbruk som KOMMUNISTERNA föreslår är ofrånkomliga för att förvalta – inte förskingra – den nationella tillgång som den svenska skogen utgör. Dessutom innebär ett förverkligande av våra förslag ett tillskott av årsarbeten i skogen med omkring 4000. T ex kan röjningar, stamkvistning och gallring utföras året runt åtminstone i södra delarna av landet och kan bli fasta jobb.
SKOGSINDUSTRIN
KOMMUNISTERNA kräver att all privat skogsindustri förstatligas. Den kooperativt ägda industrin skall ges stora möjligheter att stärka sin verksamhet, t ex inom massa- och papperstillverkningen. Skogsindustrin kan på ett rationellt sätt planera för framtiden om staten och kooperationen står för ägandet.
Uppskattningsvis kan 3500 arbetstillfällen skapas genom kraftigt utbyggd papperindustri och biproduktindustri. Den svenska massaindustrin är i dag överdimensionerad om man enbart skall klara råvaran från den svenska skogen. Planerad hushållning är nödvändig. Nya tillverkningsmetoder som ger högre massautbyte, t ex TMP (termomekanisk massa) och CTMP (kemisk termomekanisk massa) måste i högre grad än nu ersätta gamla massafabriker efter år 2 000.
Returpapperinsamlingen måste utökas. Den kan bli ett stort tillskott till våra pappersbruk. Det beräknas att minst 1,5 miljoner ton papper kan återvinnas per år. Hittills har återvunnits 1,2 miljon ton per år inom landet. OBS! att 300 000ton returpapper motsvarar ca 1,5 miljoner sk kbm massaved som sådeles kan ersättas med returpapper.
Svensk skogsindustri exporterade 1994 cirka 3 miljoner ton pappersmassa. Produktionen av papper blir 1997, 8 miljoner ton. Exportmassan bör istället användas för förädling till papper. Genom att lokalisera pappersbruk intill massafabriker kan också göras stora energivinster. Man kan erhålla besparingar på cirka 500 kr/ton genom att spara upplösningskostnader och ett torkningsmoment i processen (detta utgör ca 1/10 av priset på pappermassa). Naturligtvis får man på köpet minskad miljöbelastning genom denna energibesparing med integrerade massa- och pappersbruk. Kemiska biprodukter från avlutar- och råtalloljor måste förädlas och inte eldas upp i den omfattning som sker idag.
SÅGVERKS- OCH TRÄFÖRÄDLINGSINDUSTRIN
Sågade trävaror och träfiberskivor kan vidareförädlas i mycket högre grad än för närvarande. Sågspån etc får inte omvandlas till pelletsbränsle, utan användas till träfiberplattor.Vårt högkvalitetstimmer kan ytterligare vidareförädlas t ex till hyvlade trävaror, möbler, byggelement av fiberskivor och trä samt monteringshus. Dessa åtgärder i förening med ökad bostadsproduktion kan skapa ytterligare tusentals arbetstillfällen.
Skogsägarnas kooperativa föreningar från söder till norr satsar på allvar på industriförädling. Nya träförädlingsindustrier anläggs på många platser i landet. KOMMUNISTERNA stöder kooperativa utvecklingen av träindustrin och naturligtvis även statliga satsningar.
De som administrerar vårt lands energipolitik tycks emellertid inte ha förstått sambandet mellan skogsmiljön och energipolitiken.
Försurningen av mark och vatten genom svavelutsläppen från förbränning av olja och kol utgör den största miljöfaran i dag. Skogsdöd och försurningsskador är allaredan ett allvarligt hot mot hela vår miljö.
Ungeför 20 procent av svavelnedfallet över Sverige kommer från inhemska utsläpp. Storbritannien och Tyskland ger oss den största delen av utsläppen. Med modern teknik finns redan idag möjlighet att minska svavelutsläppen med ungefär hälften.
Mekaniseringen och effektiviseringen av skogsbruket får inte dominera över hänsyn till långsiktiga risker för miljö och hälsa. Effektivt arbetarskydd med regelbundna hälsokontroller och ökad satsning på forskning om t ex hydraloljors och vibrationsskadornas verkningar bör kunna minska riskerna.
Bristen på bl a planering av renskötseln har utarmat skogs- och fjällområdena på några platser. Renägarna har förblindats av profiter – vinsttänkande till den grad att vissa lavar blivit överbetade i en del områden och förslitning av fjällnaturen är stor. Utsugningen och miljöförstöring av naturen får inte fortsätta,
KOMMUNISTERNA kräver snabba åtgärder mot överbetningen genom att anpassa renantalet efter tillgången av betet.
ÖVERSIKT AV ÖKAT ANTAL ARBETSTILLFÄLLEN ENLIGT KOMMUNISTERNAS SKOGSNÄRINGSPROGRAM.
1. Röjning, gallring, stamkvistning mm 4 000 årsarbeten
2. Skogsindustri: Vidareförädling av massa och biprodukter 3 500 årsarbeten
3. Utbyggnad av träförädlingsindustrin 500 årsarbeten
Summa 8 000 årsarbeten
SLUTORD
Vi KOMMUNISTER kräver att de värden som de arbetande skapar ska användas i landet t ex för bättre skogsvård samt utbyggnad av vidareförädling inom skogsindustrin. Vi tillbakavisar det halvstatliga ASSIDomäns strategi att använda våra vinster i Östländerna för skogsindustriutbyggnad där.
Våra förslag och krav inom skogsnäringarna bör kunna genomföras som således kan ge 8 % fler arbetstillfällen. ”FÖRÄDLA MER GER JOBB ÅT FLER”
SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI.
Antaget av SKP:s 32:a kongress 9-10 maj 1998
