“Sanningen kan bara komma fram genom hörsägen”

Robert Conquest (född 1917) är en av de mest framträdande anti-kommunistiska ”historiker”. Han citeras ofta som en ”expert” på Sovjetunionen. Men de som anser att en historiker bör vara objektiv, anlita pålitliga källor, och inte undvika obekväma sanningar blir besvikna i Conquest.

Tidningen The Guardian avslöjade 1978 (27 januari) att den s.k. Information Research Department (IRD, ungefär Avdelning för informationsforskning) i Storbritannien i själva verket var en avdelning inom MI6 (den brittiske motparten till CIA), med uppgift att driva ett ”propagandakrig” mot Sovjetunionen. Enligt IRD:s ledning var materialet som producerades ”kraftigt vinklat” (”heavily slanted”).

Robert Conquest arbetade inom IRD i flera år. Att sprida desinformation var hans yrke. När han lämnade IRD gav han ut några av de texterna han skrev i sitt arbete där som böcker genom förlaget Praeger, länge känt som en CIA front. Under många år fortsatte Conquest att tillämpa samma metoder som han använt på IRD.

Conquest blev känd för en större publik med boken The Great Terror, som utgavs 1968, i vilket han beskriver kommunismens hemska brott under 1930-talet. I denna bok skriver han “Sanningen kan bara komma fram genom hörsägen” och “egentligen är skvaller den bästa, om än inte ofelbara, källan”. Inom inget annat forskningsfält än Sovjetunionens historia skulle uttalanden som dessa accepteras. En åklagare eller brottmålsadvokat som gjorde liknande påståenden skulle skrattas ut ur domstolen.

Myten om att Stalin-regeringen målmedvetet skulle ha dödat åtskilliga miljoner människor i Ukraina i början av 1930-talet genom svält var ämnet för Conquests The Great Famine (1986). Ett problem med denna bok är att mer än hälften av källorna som Conquest använder sig av är ukrainska eller tyska nazister. En annan ”vetenskaplig” källa är en roman, skriven av Vasily Grossman, till vilken Conquest hänvisar femton gånger. En roman må vara hur välskriven som helst, men att den inte får tjäna som en källa för historisk forskning bör vara uppenbart för alla.

Två andra källor är anti-kommunistiska ryska avhoppare, och t o m Conquest erkänner at deras påståenden består av hörsägelse och rykte. En annan källa är det CIA-finansierade Refugee Interview Project på Harvard University. Två andra är Eugene Lyons och William Chamberlin, som arbetade för CIA:s Central European radionätverk efter andra världskriget. Ytterligare två andra amerikanska källor är Fred Beal och Robert Walker, s k journalister som avslöjades av Douglas Tottle som skojare.

Harvest of Sorrow innehåller också ett antal fotografier som enligt Conquest visar resultat av svälten 1932, men som i verkligheten togs under svälten i Sovjetunionen 1920-22. Denna massdöd var orsakad av interventionskriget som drevs av västländerna.

Conquests förhållande till historiska sanningar är således ytterst tvivelaktigt, om inte obefintligt. Han är en propagandist, inte en historiker. De som åberopar honom som ”expert” är antigen okunniga om hans metoder eller delar hans synsätt – “egentligen är skvaller den bästa, om än inte ofelbara, källan” till sanningen.