Vi kan bättre

Rikedomarna i världen är ojämnt fördelade. En procent av de rikaste familjerna äger omkring halva jordens förmögenhet. Samtidigt äger de 85 rikaste personerna mer än den fattigaste halvan av jordens befolkning.

Och ojämlikheten blir allt större.

Sverige är inget undantag. Här har vi en procent av de rikaste som äger drygt 40 % av de samlade rikedomarna. Går man djupare in i statistikens djungel visar det sig att 15 familjer i Sverige tillsammans äger bolag värda närmare 4 000 miljarder kronor. Det är mer än hela Sveriges samlade bruttonationalprodukt, alla varor och tjänster som produceras i Sverige på ett helt år. Rikedomarna i vårt land är naturligtvis inget som skapats av denna rika elit.

Rikedomarna har sedan århundraden tillbaka byggts upp av kunniga och internationellt sett välutbildade arbetare. Även de offentliga satsningarna på en väl fungerande infrastruktur som vägar, järnvägar, telefonnät, post m.m. har haft en avgörande betydelse för rikedomens skapande. Sverige har också genom att hålla sig utanför två världskrig som ödelagt stora delar av världen kunnat berika sig.

Problemet för Sverige är bara att rikedomen inte fördelas utifrån prestation utan ifrån ägande av produktionsmedel. Ett fåtal kapitalister har roffat åt sig äganderätten till Sveriges rikedomar, och berövat de verkliga producenterna till Sveriges rikedom, arbetarklassen, all makt och allt inflytande över de nationella tillgångarna. När Wallenbergfamiljen inte nöjer sig med en profit på över 400 000 kronor per arbetande och år inom Scania och säljer företaget till tyska MAN så bör var och en inse att profitbegäret hos de svenska kapitalisterna aldrig kan tillfredsställas genom eftergifter åt deras maktanspråk. I det statliga LKAB, där styrelseordföranden hämtats från Wallenbergsfären producerar varje gruvarbetare ett värde som överstiger tre miljoner per år, och ändå talar man om att förkortning av arbetstiden eller löneförhöjningar är omöjliga på grund av den internationella konkurrensen.

Vi behöver ett nytt politiskt system som ger det arbetande folket makt över de rikedomar de skapar. Det skulle innebära att inga barn i Sverige skulle behöva leva i fattigdom. Att alla barn skulle få möjligheten att åka med på klassresan. En omfördelning av rikedomarna skulle också betyda att underbemanningen inom äldreomsorgen omedelbart skulle ta slut. Att vårdpersonalen inte längre skulle behövt känna sig otillräcklig. Det skulle innebära att vi skulle kunna bygga bostäder till alla och att ungdomen skulle kunna erbjudas en meningsfull fritid. En omfördelning av resurserna skulle också innebära att vi kan ta det naturliga steget att sänka arbetstiden med bibehållen lön och på sätt skapa arbete åt alla.

Det är därför vi säger att vi kan bättre och röst på SKP är en röst för denna politik och för ett samhälle i denna riktning.

 

Arbete åt alla

Rätten till ett arbete att gå till varje dag är en omistlig del i ett lyckligt liv. Att ha ett arbete innebär inte bara att man har sin försörjning tryggad, det innebär också att man varje dag är väntad och behövs. Det innebär att man är en del i en gemenskap. Att man är en omistlig del i ett socialt nätverk.

I ett kapitaliskt system förnekas människor ständigt denna rättighet. Den totala arbetslösheten i Sverige, antalet öppet arbetslösa plus antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, uppgår till nära 10 % av arbetskraften. Inga prognoser pekar på något nämnvärt förändrat läge. Än mer förlamande blir dessa siffror om man betänker att de unga är på väg mot en arbetslöshet på 25 %. Var fjärde ungdom tvingas alltså att starta vuxenlivet med att inte behövas. Samtidigt vet vi att det finns ett mörkertal. Alla arbetslösa är inte inskrivna på arbetsförmedlingen och redovisas därför inte i statistiken. Arbetslösheten är arbetarklassens värsta gissel och innebär ett mänskligt och ekonomiskt slöseri utan motstycke.

För att bekämpa arbetslösheten måste politiken ändras i grunden. Vad som behövs är en helt ny arbetsmarknadspolitik för att på allvar bekämpa arbetslösheten.

Sverige måste bedriva en aktiv och framtidsinriktad industripolitik, en industripolitik som inte förlamas av kortsiktighet. Allas rätt till arbete måste garanteras. För detta måste en regering, inte kvartalskapitalister gå i spetsen. De framtidsområden vi vill peka ut är miljö och energi. Den spårbundna kollektivtrafiken är i stort behov av upprustning. Det behövs nya banor, inte minst tåg som klarar Sveriges vinterklimat. Statliga Vattenfall måste ges i uppdrag att vara spjutspets när det gäller att få fram förnyelsebar och ren energi. Vi kan även tänka oss att staten garanterar sysselsättning genom att regionalt, efter respektive regions lokala förutsättningar, starta statliga basindustrier.

Vid sidan av en radikal industripolitik måste även en ny socialpolitik föras. Vård, skola och omsorg är i skriande behov av personal. Det är dessutom hög tid att sänka arbetstiden till 6 timmar om dagen, med bibehållen lön. Produktionen har utvecklats sedan 8 timmars arbetsdag infördes. Profiten för detta har tillfallit kapitalägarna och inte det arbetande folket, trots att det är dom som ståt för utvecklingen.

Bemanningsföretagen får en allt större spridning på arbetsmarknaden och anställningstryggheten försämras. Det är framförallt ungdomar som tvingas till jobb på dessa företag, ofta på en timanställning. Bemanningsföretagens återinträde efter att förbudet mot dessa upplöstes i början av 90 talet har lett till att vi i dag har ett system på arbetsmarknaden med dagavlönade. Istället för att stå med mössan i hand utanför fabriken sitter man hemma och väntar på ett SMS, med samma fråga som förr i historien, ”ska jag få arbeta idag? Får jag lön idag eller inte?”. Otryggheten skapar rädsla bland de anställda och leder till att man frångår krav på vissa fackliga rättigheter och anställningsskyddet utmönstras från arbetsplatserna. Bemanningsföretag har inget på den svenska arbetsmarknaden att göra.

Under den kommande 10-årsperioden måste det skapas minst 500 000 nya jobb i Sverige. Det är fullt möjligt och realistiskt. Vad som krävs är en ny politik, en politik som SKP står för.

 Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

 Allas rätt till arbete och utbildning

En aktiv och framtidsinriktad industripolitik

Utbyggnad av statliga basindustrier

Satsningar på miljö- och energipolitik

Förbjud bemanningsföretag

6-timmars arbetsdag

Försvara strejkrätten

 

Bygg ut och stärk den offentliga sektorn

Vårt land har blivit allt rikare samtidigt som vi under några decennier fått höra att vi inte har råd med vår välfärd och att den offentliga sektorn (vård, skola, omsorg) är en tärande del på samhället, samt att det privata näringslivet är bäst på att driva all verksamhet. Det är den offentliga sektorn som är motorn i vår ekonomi och de flesta nya arbeten som skapats i den privata sfären har tillkommit genom privatisering av den offentliga sektorn. Men med ”effektivisering” som följd (läs personalminskningar) har den nyliberala politiken som mer eller mindre understötts av alla riksdagspartier gjort att 100 000-tals människor gjorts arbetslösa. Detta har naturligtvis också medfört grava kvalitetsförsämringar, (bl.a. med vanvård inom äldreomsorgen, ökad stress i arbetet, minskad insyn, friskolereform och skolpeng medförande skolsegregation mellan arbetar- och borgarbarn, dokumenterat katastrofala skolresultat i den internationella PISA- undersökningen). Allt för att dämpa kapitalets omättliga profithunger.

Den till EU, ECB och IMF anpassade politiken har skett med de samlade riksdagspartiernas goda minne: För att minska sin delaktighet i detta privatiseringsvansinne försöker den s.k. oppositionen göra gällande att vinsterna går att begränsa, påkalla en slags högre moral hos de privata firmorna eller dylikt.

Likaså skapar parollen ”Ingen vinst i välfärden” en ideologisk förvirring. Problemet är ju inte om de privata vård- eller skolföretagen redovisar vinst eller inte eftersom möjligheterna att dölja vinsterna bakom en ”smart” bokföring är oräkneliga. Det verkliga problemet är att de privata ”alternativen” tillåts att finnas och slå sönder en solidarisk och gemensamt finansierad offentlig sektor, (vård, skola, omsorg) tillgänglig för alla, inte bara för den som har den tjockaste plånboken.

Ökad valfrihet, mångfald, helig konkurrens har varit de stående slagorden för att sälja ut och privatisera offentlig sektor, den s.k. välfärden. Offentlig egendom har sålts ut till s.k. riskkapitalister (läs kapitalister) som ett krav från EU, IMF och ECB för Sverige för medlemskap i kapitalisternas sammanslutning EU.

Privatisering är stöld av gemensam egendom och SKP kommer att arbeta för att all utförsäljning och bolagisering av våra gemensamma tillgångar stoppas och att ägandet övertas av samhället. Att den offentliga sektorn byggs ut. För att möjliggöra detta vill vi ta bort den lag som alla riksdagspartier är rörande överens om – lagen om budgettaket – som omöjliggör en expansion av den offentliga sektorn. Vi kommer att sätta stopp för omorganiseringar och byråkratiseringar och i stället satsa pengar på kvalitetshöjningar. Vi kommer att arbeta för att viktiga strategiska resurser och produktionsmedel som banker, el, tele och tung industri ska tillhöra samhället för att kunna säkra dess olika behov.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för att:

Förbjuda all privatisering av gemensam egendom

Offentlig sektor ska vara samhälleligt ägd

Bygga ut den offentliga sektorn

Avskaffa byråkratiska regelverk som budgettaket

Riksdagen ska styra över politiken i Sverige, inte EU-byråkratin

 

Vård åt alla

Att man genom försäkringssystemet ska kunna få försörjning under sjukdom är en självklarhet i ett rättvist och solidariskt samhälle. Vi har genom skatter och avgifter själva betalat in till detta försäkringssystem som är precis det namnet säger, en försäkring. En försäkring kan aldrig betraktas som bidrag.

Grundtanken med sjukförsäkringen måste återupprättas. Ersättningen vid sjukfrånvaro ska vara 90 % av inkomsten genom den allmänna sjukförsäkringen. Den som blir sjuk ska inte straffas för tiden hon eller han inte kan jobba. Genom de skattesänkningar som regeringen infört straffas den som blivit sjuk ytterligare. Det så kallade jobbskatteavdraget innebär att den som är sjuk, liksom arbetslösa och pensionerade, tvingas betala en större andel av sin inkomst i skatt.

Ingen regering kan sätta upp datum för hur länge en sjukdom varar och hur snabbt ett tillfrisknande ska ske. Vi ska ha en individuellt anpassad rehabilitering där människan sätts i fokus och där återinträdet i arbetslivet ska anpassas efter den enskilda människans förmåga.

Läkarintyg ska vara avgörande som bevis för sjukdom. Vid misstanke om fusk ska inte sjukförsäkringen kunna undanhållas den sjuke förrän domstol avgjort skuldfrågan.

Ingen ska på grund av sjukdom fråntas sin försörjning. Sjukförsäkringen ska vara en trygghetsfaktor. Ett stabilt samhälle bygger på trygghet.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Ersättning vid sjukfrånvaro med 90 %

En sjukförsäkring som grundar sig på medicinska bedömningar av läkare med patientkontakt

En sjukförsäkring som ger individuellt anpassad rehabilitering

Avskaffande av alla byråkratiska normer i sjukförsäkringen

Inga karensdagar i sjukförsäkringen

Mot privatiseringen av vården, lika vård för alla

 

A–kassan

En anständig a-kassa är en av grundbultarna i den s.k. svenska modellen. Vi vill förändra dagens ersättningssystem där endast ett mycket litet fåtal får en ersättning på 80 % av sin tidigare lön. Taket i A-kassan är något de flesta passerar med råge vid arbetslöshet. För många innebär en arbetslöshet en ersättning på 40-60 % av den tidigare lönen.

Ersättningen vid arbetslöshet måste höjas kraftigt för att uppnå 90 % av den tidigare lönen. Det innebär att taket för ersättning måste höjas till 90 % av ett basbelopp, dvs. 44 400 kronor i månaden.

Ett meningsfullt medlemskap i en A-kassa ska ge ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Vi menar också att en anständig A-kassa är frivillig och att medlemskapet är billigt. Ingen ska av ekonomiska skäl tvingas vara oförsäkrad vid arbetslöshet.

A-kassan ska fungera som en omställningsförsäkring om man vid ofrivillig arbetslöshet är tvingad till vidareutbildning inom sitt gamla yrke eller att byta yrke eller bransch.

Att regeringen lagt så mycket kraft på att försämra A-kassan beror på ett de önskar sig ett sönderslagande av den s.k. svenska modellen. Vad händer om en, låt oss säga ensamstående förälder mister sitt arbete och tvingas leva på halva sin tidigare lön? I ren desperation tror regeringen att den ensamstående föräldern kan tänka sig ett jobb där man inte ha kollektivavtal, där betydligt sämre förhållanden råder än på företag med kollektivavtal och där de följs.

Regeringar, oavsett vilken färg de påstår sig ha på sin politik, har visat sig vara oförmögna att sköta a-kassorna. Därför är det hög tid att fackföreningarna återigen får överta ansvaret för A-kassorna utan att regeringarna lägger sig i ersättningssystem, avgifter och annat som kan försämra en a-kassa.

När man går på A-kassa är man inskriven på arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen bedriver verksamhet som närmast kan liknas med ett vuxendagis där sysselsättning för den enskilda i meningslösa projekt är vardag. Istället ska arbetsförmedlingen fördela arbete och erbjuda kompetenshöjningar.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

En frivillig A-kassa

Avgiften till A-kassan fördelas solidariskt mellan samtliga A-kassor

Ersättningen höjs kraftigt för att uppnå 90 % av den tidigare lönen

Taket för ersättning höjs till 90 % av ett basbelopp

Ersättningen utbetalas senast 4 veckor efter att korrekt arbetsgivarintyg inlämnats till A-kassans handläggare

Slopande av karensdagar i A-kassan

 

Kvinnan i det svenska samhället

Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden som skedde i och med att hemmafrurollen försvann av privatekonomiska orsaker innebar att kvinnorna i första hand tog med sig hemarbetet ut på arbetsmarknaden, nämligen vården och servicemarknaden, det vill säga det som de skötte som hemmafruar. Lönesättningen blev därför låg och värdesattes ungefär som att kvinnorna skulle få lite extra fickpengar. Deltidsarbetet föddes också här. SKP anser att dagens låglöneyrken inom vård och service måste uppvärderas då de är av central samhällsnytta och innebär stor fysisk arbetsbelastning. 50 procent av LO-kvinnorna tvingas arbeta deltid men bör ha rätt till heltid för att kunna leva på egen lön. Likalönsprincipen ska inte enbart vara inskriven i kollektivavtalen utan även fungera i verkligheten. Där är löneskillnaderna mellan män och kvinnor 13,9 procent.

6 timmars arbetsdag med bibehållen lön för både kvinnor och män är både möjligt ur produktivitetssynpunkt och nödvändigt i en stressig arbetsmiljö som har negativa konsekvenser för människors fysiska och psykiska hälsa och för familjesituationen. Arbetstidsförkortning skapar fler arbetsplatser.

Sverige har en hög kvinnlig sysselsättningsgrad som tillsammans med god barnomsorg och lagstiftning om delad föräldraförsäkring bildar grunden till en modern familjepolitik. Men denna undergrävs av arbetslöshet, krympande resurser, växande samhällsklyftor och skuldsättning för familjer och ensamstående föräldrar. Social otrygghet men även den utmaning som kvinnornas emancipation utgör för en del män är enligt SKP orsaken till fenomen som våld mot kvinnor och våld inom familjen. Att i genomsnitt 16 kvinnor misshandlas till döds varje år i Sverige är ett tecken på en omfattande frustration i det råkapitalistiska samhället.

I Sverige lever kvinnor från världens alla hörn. Med öppna sinnen lär vi av varandra om kvinnors kamp mot krig, förtryck och förnedring, för kvinnors rättigheter och internationell solidaritet.

Arbetarklassens liv skiljer sig från den ägande klassens liv. Arbetarklassens kvinnor har en annan verklighet och sämre utvecklingsmöjligheter. Om detta ska ändras måste samhället ändras i grunden i gemensam kamp av män och kvinnor. Otraditionellt yrkesval, motstånd mot kommersialismens förlegade kvinnosyn och sexism samt samhälls- och fackligt engagemang är vägar att gå.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

 Lika lön för lika arbete

6 timmars arbetsdag

Jämställdhet och könens lika värde

Praktiskt och ekonomiskt stöd till kvinnojourer från stat och kommun

Kvinnokamp hand i hand med klasskamp

 

Flykting- och invandrarpolitik

Miljontals människor i hela världen befinner sig på flykt undan svält och nöd, miljökatastrofer, krig, underutveckling och förföljelse. Bakom flyktingströmmarna ligger omätliga mänskliga tragedier och lidande för de som känner sig tvungna att lämna sina hem. Samtidigt innebär denna folkvandring sociala, politiska och ekonomiska spänningar och påfrestningar för flyktingarnas mottagarländer.

Så länge kapitalistiska marknadskrafter styr den internationella utvecklingen måste vi räkna med flyktingströmmar som ökar i takt med att klyftan växer mellan fattiga och rika länder. Problemen med denna folkvandring kan i grunden endast lösas genom kampen för en ny, rättvis ekonomisk världsordning, likaberättigad och demokratisk utveckling för u-länderna och bred antiimperialistisk solidaritet.

Flyktingpolitiken måste därför sättas i samband med vårt lands bistånds- och utrikespolitik. Vår utgångspunkt är att varje människa vill leva och kunna utvecklas i sina hemtrakter. Därför måste alla politiska och ekonomiska ansträngningar vidtas för att folk inte ska tvingas på flykt.

Vi säger nej till arbetskraftsinvandring i de former och med de motiveringar som kapitalet och det politiska ledarskapet ger uttryck för. Det är inget annat än den gamla imperialistiska politiken de ger uttryck för. Plundra u-länderna på billig, högt utbildad arbetskraft för att själv kunna skära ner på anslagen för utbildning och skola. Vi ser det tydligt vad gäller läkare. Den högt utbildade arbetskraften behövs i utvecklingsländerna för att de ska kunna göra framsteg och komma tillrätta med elementära brister i sjukvården och utveckla produktionen. Vår högre levnadsålder motsvaras mer än väl av den ökade produktiviteten. Denna politik är ett beställningsverk av kapitalet för att kunna tillskansa sig högre profiter och fortsätta den imperialistiska plundringen och övervältra bördorna på det arbetande folket i våra länder och utvecklingsländerna.

Ekonomisk kris och sociala nedskärningar utgör också i Sverige i allt högre utsträckning en grogrund för invandrarfientlighet och rasism. Högerextrema kretsar utnyttjar situationen för att avleda missnöjet från de ekonomiskt och politiskt ansvariga för problemen och söker i stället stämpla flyktingar och asylsökande som syndabockar.

Rasism är ett brott mot mänskligheten och internationella konventioner.  Rasism kan och måste bekämpas med gemensam kamp.  Den gemensamma kampen är klasskampen. Arbetsplatser, fackföreningar och folkrörelser är våra gemensamma barrikader. Vår syn styrs av arbetarnas intressen och därmed av gemenskap och solidaritet.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

En humanitär flyktingpolitik och kortare handläggningstider

Stäng förvaren

Lika rättigheter oavsett etnicitet

Skärpt lagstiftning mot diskriminering och rasistiska brott

Nej till arbetskraftsinvandring

 

Bra och billiga bostäder åt alla

Tiotusentals bostäder saknas i Sverige och framtiden ser mörk ut för den som vill flytta hemifrån eller byta bostad. Utförsäljning av allmännyttan och spekulation tillsammans med lågt bostadsbyggande har drivit upp boendepriset. På grund av detta är det för gemene man näst intill omöjligt att vare sig hyra eller köpa en lägenhet. Bristen på lägenheter är nu så stor att den rent av hämmar den ekonomiska utvecklingen. Många kan helt enkelt inte flytta till platser där de skulle fått ett arbete. Allt detta är resultatet av en oansvarig bostadspolitik som varat i decennier och en tillit till en marknad som inte agerar efter de samhälleliga behoven.

Nyproduktionen har under en del år varit under 15 000 nya bostäder, medan behovet av nya bostäder ligger på ca 50 000 per år om inte bostadsbristen skall förvärras, och än fler om man vill utplåna bostadsbristen.

Kommunisterna har ett verksamt alternativ för en bostadspolitik som utgår från de samhälliga behoven och bryter den nyliberala politik som ställer ökade profiter och vinster till kapitalet i fokus. Vi vill bryta bygg- och byggämnesindustrins monopol, en kostnadsökning på 10 procent är orimlig när inflationen inom övriga sektorer ligger på en procent. Den svenska marknaden domineras av fyra stora byggkoncerner som är mycket vinstrika och starkt växande både i Sverige och utomlands. På fem år har de tillsammans gjort vinster på över 50 miljarder kronor. Spekulationen i mark har också bidragit till kostnadsökningarna, i dag går cirka 30 procent av priset på bostäder till att täcka markkostnaden. Historiskt har den delen stått för 10 procent.

Men bostadsmarknadens största problem är finansieringen av byggandet. För att åtgärda detta problem föreslår kommunisterna att det inrättas en statlig bostadsbank, en bank vars enda uppgift är att till låg och fast ränta på lång sikt garantera byggandet. Det är också enda sättet för att trygga produktionen av hyresrätter för att därigenom garantera alla tillgång till en bra och billig bostad.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

En statlig bostadsbank med låg och fast ränta inrättas. En bank som står under riksdagens kontroll

Bryt bygg- och byggämnesindustrins monopol

Bygg fler hyresrätter

Ett omfattande ROT-program (reparation, om- och tillbyggnad) för miljonprogrammets slitna lägenheter

Alla lediga lägenheter, kommunala som privata, ska fördelas via en obligatorisk och kommunal bostadsförmedling

Riksdagen måste inrätta ett bostadsdepartement med ansvarig minister

 

Skola och utbildning

SKP:s bildningsmål är människor med samhälls- och kulturförståelse, god professionell kunskap med närhet till arbetslivet och behov av fysisk aktivitet.

Den 9-åriga enhetsskolan som på 1960- och 70-talet mildrade klasskillnaderna och blev en mera likvärdig skola stod inte pall när marknadstänkandet tog plats i utbildningssystemet. I dag är den svenska skolan en av de mest avreglerade i världen. En så likvärdig skola som möjligt ska ha staten som huvudman och en resursfördelning efter behov. Friskolor, skolpeng och fritt skolval har bevisligen, och främst i storstäderna, bidragit till ökad segregation där de kommunala skolorna har krympande elevantal och därmed mindre pengar eftersom föräldrar med högre utbildningsbakgrund gör aktiva val för sina barn. Arbetarklassens barn, och bland dem många invandrarbarn, som inte är vana att protestera är förlorare.

Skolan ska ge en trygg arbetsmiljö med fler vuxna och hålla hög kvalitet med lärare med gedigen utbildning och fortbildning som kan koncentrera sig på undervisningen. Elever med behov av särskilt stöd ska få den hjälp de behöver för att klara sin skolsituation.

De senaste Pisa-mätningarna har gett en dyster bild av svenska elevers kunskaper. Den avreglerade skolan har lett till förfall på många områden. Internationell jämförelse är bra, men vi blundar inte för att Pisa-mätningarna för grundskolan och Bolognaprocessen för högskoleutbildningen i första hand är verktyg i EU:s konkurrenssträvan. Bolognaprocessen är ett samarbete mellan 47 länder och det officiella målet är att främja rörlighet, anställningsbarhet och Europas konkurrenskraft. Utbildningen ska underordnas ekonomin; marknaden och arbetsköparna i Europa får bestämma hur universiteten ska utvecklas och får på det viset ett avgörande inflytande på mål och medel för att nå kunskaper. Logisk följd blir satsningar på elituniversitet och försummelser av regionala högskolor.

En socialistisk skola tjänar sitt socialistiska samhälle och utbildar den unga generationen i nära relation till arbetslivet som grund för samhällsutvecklingen. Dagens svenska skola reser dels murar mot arbets- och näringslivet i tron att vara fristående, dels släpper den in det kapitalistiska systemets värderingar med kursinnehåll, skolböcker och sponsorer. Varje bildningssystem reproducerar de rådande klassförhållandena.

SKP arbetar för:

En statlig, ickekonfessionell skola

Lagen om friskolor och skolpengen avskaffas

Tillbaka till närhetsprincipen som motverkar segregation

Fler lärare, speciallärare och annan personal

Hemspråksundervisning med tvåspråkighet som mål och språkstöd i andra ämnen

Rättigheten till undervisning på minoritetsspråk beaktas

Höjda lärarlöner med kollektivavtal utan karriärtjänster

Facklig information om arbetsrätten i skolorna

Vuxenstudier återtas och byggs ut

Bevara de regionala högskolorna

Studielån ska bli studielön

 

Kulturen är en del av klasskampen

Kulturen är en del av den klasskamp som präglar samhället. Kapitalet och nyliberalerna försöker framställa den som något klasslöst. De strävar efter att förvandla kulturen till en vara som kan säljas på en marknad, där enda kravet är att den skall vara ekonomiskt lönsam. Det är inte svårt att förstå vilken kultur som då blir förhärskande. Genom mördande reklam och likriktning kan de kommersiella krafterna befästa sitt klassherravälde även på kulturens område. Kulturen har enligt kapitalismens krafter och normer som första motto att tjäna pengar och vara ekonomiskt självbärande. Detta är i sanning en vrångbild av kulturens syfte om vi betänker att ordet kultur i dess vida begrepp och mångfald betyder odling och möjlighet att leva på egna villkor och kunna ha värderingar som sträcker sig både längre och högre än att vara ekonomiskt gångbara.

Högerextremisterna å sin sida försöker använda kulturen för att utså splittring inom arbetarklassen genom att framhålla ”svenskheten” som en norm för den acceptabla kulturen. Sverige är och har under många århundraden varit ett mångkulturellt samhälle. Försöken att ”försvenska” kulturen innebär ett förtryck av nationella minoriteter och den invandrade befolkningen, vilka under årens gång starkt har bidragit till Sveriges och den svenska kulturens utveckling.

SKP ser kulturen som en bärare av vår historia som ger möjlighet att förstå samtiden genom att vår historia görs tillgänglig. I dag göms det arbetande folkets historia undan medan företrädarna för klassamhället populariseras. Genom den kapitalistiska medie- och propagandaapparaten gestaltas och förhärligas systemets ”stora personligheter” och kungafamiljen, vilka således görs till bärare av historien.

Staten ska genom riksdagen ha det övergripande ansvaret för att den icke-kommersiella kulturen ges anslag, utrymme och lokaliteter och att övrigt material ställs till förfogande för kulturutövare. Professionella kulturutövare ska likt andra arbetande människor genom löner säkras ekonomisk trygghet för att kunna fortsätta sina respektive kulturella arbeten och odlingar. Det ska också ges fler möjligheter till kulturstipendier i olika former.

Media är en viktig bärare och utvecklare av vårt kulturarv. Därför skall åtgärder vidtas för att främja dess mångfald och då inte bara den media som speglar kultur i snäv bemärkelse. Eftersom kulturen finns inom alla områden av samhället skall stödet också utgå till media som återspeglar samhället inom alla områden.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Ökat stöd till den icke- kommersiella kulturen

Nej till kultursponsring

Ändamålsenliga lokaler till utövare av konst och kultur

Kultur och konst som en integrerad del av skolan

Skydd av mångfalden inom konst och kultur

Krav på mångfald inom media

 

SKP tar klimathotet på allvar

Vi förespråkar en utbyggd kollektivtrafik med effektiva tvärförbindelser. Vi strävar också efter att sänka priset på färdbiljetten. Så ska täta turer och rimlig taxa uppmuntra resenärerna i våra storstadsområden till att avstå från att använda bilen.

Vi arbetar för att Sveriges tågnät skall tillbaka till en organisation under staten (SJ), däri skall också Trafikverket och Jernhusen ingå. På så vis får man en effektiv och väl organiserad verksamhet som kommer att gynna klimatet.

Vi vill satsa på forskning för att ta fram alternativa drivmedel till motortrafiken, däri ligger också en satsning på el-bilar. Vi ser inte att etanol är en hållbar lösning då den tär på livsmedelstillgången.

Sjöfarten bör återutbyggas till gagn för både transport av varor och människor, detta med tanke på Sveriges långa kuststräcka. Sjöfarten ska ha samma utsläppskrav som landfasta anläggningar.

SKP arbetar för att Vattenfall upphör med att driva kolkraftverk.

Hårdare krav bör ställas på industrin så att det satsas fullt ut på energisparlösningar. Korta transportsträckor, och i viss mån byte från väg till räls, kan minimera utsläpp av koldioxid.

SKP vill satsa på ett väl utbyggt Arbetsmiljöverk värd namnet för att tillgodose anställdas behov av en trygg arbetsplats, genom en lagstiftning som kan sätta detta i verket.

SKP värnar om de kollektiva lösningarna till gagn för både människor och samhälle. Ett organiserat och planerat samhälle blir i slutändan mer klimatsmart.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Billigare och utbyggd kollektivtrafik i offentlig regi

Förstatliga tågtrafiken, nej till privatiseringar

Höghastighetståg som minskar inrikesflyg

Ökad forskning kring miljövänliga alternativ för transport

Nej till kolkraftverk

Sänkta gränsvärden för koldioxid

Bygg ut och förstärk Arbetsmiljöverket

 

Gruvdrift i folkets ägo

I Sverige finns i dag 16 gruvor, 40 täkter och 20 gruvprojekt under planering och genomförande. Järn och andra metaller är den huvudsakliga näringen liksom ädelmetaller, mineraler och jordartsmetaller.

Stigande priser på den internationella marknaden har medfört en markant prospektering av allt detta samt återstart av tidigare nedlagda gruvor.

Före år 1993 kunde den svenska staten i kapitalets ägo göra anspråk på 50 % av mineralfyndigheter. Efter lagändringen samma år skrevs statens anspråk ned till en halv promille enligt en mineralavgift samt skatteintäkter för skapade arbeten. Miljardvinsterna däremot försvinner utomlands.

SKP anser att en återgång till regelverket före 1993, som ett första steg vore att tillvarata den svenska befolkningens egendom och intressen på bästa sätt. Företagen måste således beskattas högre, bland annat när det i Sverige finns tillgång till välutbildad arbetskraft och en utvecklad infrastruktur. De obefintliga miljökraven och avgifterna i anslutning till detta måste också skrivas upp.

Sverige påminner alltmer om en råvaruproducent som dessutom skänker bort folkets tillgångar till utländska företag. När brytningen är över efter en till två decennier kommer Sverige att vara utan egna tillgångar och tidigare arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk, rennäring liksom turistnäring grundade av oersättliga naturområden och reservat kommer för all överskådlig framtid att vara ett minne blott, liksom förgiftade grundvattentäkter.

Naturligtvis måste arbetstillfällen säkras och skapas och råvaror beredas härför men då med yttersta hänsynstagande till vad miljön klarar av och kommande generationers existens. SKP anser dock att den gemensamma miljön och vattnet som grundval för jordelivets existens måste få gå före det privata kapitalets vinstintressen och rovdrift. Där det i sammanhanget finns möjlighet till återvinning som ett miljömässigt och ekonomiskt alternativ måste det tagas i beaktande.

Miljönytta ska inte enbart kunna hävdas av kapitalet men vi noterar hur uppenbart det är att den svenska staten är i kapitalets ägo. Således behöver vi inte fråga oss vilkas intressen den saluför.

SKP arbetar för:

Råvarutillgångarna, i, över och under jorden är det svenska folkets egendom.

Dessa ska i ett vidare perspektiv användas med hänsynstagande till detta faktum.

Skattepolitik

Den skattepolitik som tillämpas idag bygger till stora delar på den skattereform som socialdemokraterna påbörjade 1990 men slutfördes av den borgerliga regeringen 1991. Den övergripande parollen för reformeringen av den då progressiva skatten var ”hälften kvar” vilket egentligen enbart berörde marginalskatterna eftersom dessa tidigare kunde överstiga 50 procent.

Syftet med skattereformen var att inleda demonteringen av den offentliga sektorn och genomföra förändringar i socialförsäkringssystemen, och att flytta kostnader från kapitalet till de arbetande.

Skatten på arbetsfria inkomster sänktes drastiskt genom att separeras från arbetsinkomster.

Skattesystemet underordnades kraven från kapitalisterna och deras strävan efter högre profiter.

Med en intensiv propaganda om Sverige som ett land som dignade under skattetrycket fick de sin vilja och mer därtill genomförd. Ville man sänka skattetrycket, mätt som andel av BNP (bruttonationalprodukten), kunde man t.ex. ha skattebefriat pensionärerna, A-kassan eller sjukförsäkringen. Vi hade då förmodligen hamnat på ett lägre skattetryck än högerns drömland USA.

Skatten har alltid använts som ett vapen i den ideologiska kampen mot kollektiva lösningar. Självklart sjunker skattetrycket om var och en själv betalar för sjukvård och alla andra reformer som arbetarklassen genom hård kamp lyckats tilltvinga sig. Men det arbetande folket i Sverige har valt de kollektiva lösningarnas väg.

Kommunisterna vill fortsätta denna väg. Vi behöver en ny skattereform, en skattereform som bygger på att källan till all rikedom beskattas – produktionen.

En beskattning av produktionen överensstämmer väl med Sveriges historiska traditioner; allt ifrån bågaskatten där varje person över 15 år som kunde spänna en pilbåge avkrävdes ett ekorrskinn, till kopparskatten där 25 % av värdet av den brutna kopparen skulle levereras till staten.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Införande av produktionsfaktorskatt

Beskatta kapitalet och arbetsfria inkomster

Skatt på kommersiella byggnader, nej till skatt på bostäder

 

Terrorlagar

Sveriges följsamhet gentemot de ledande imperialistiska stormakterna har lett till att det under en tid, i synnerhet sedan den 11 september 2001, har genomförts så kallade terrorlagar. Lagar som syftar till att stärka övervakningen av medborgarna i Sverige. FRA- och datalagringslagarna, men också lagar som ger myndigheterna möjligheter att använda militären för polisiära uppgifter är en kränkning av integriteten och ett hot mot de mänskliga rättigheterna.

Terrorism är en företeelse som existerar, den utövas av enskilda extrema grupper men också av stater. Den ”kamp mot terrorismen” som drogs igång efter den 11 september 2001 betraktas av de imperialistiska staterna som ett krig och genom den svenska följsamheten är statsmakten och dess säkerhetsorgan då inbegripna i ett krig mot de egna medborgarna.

Det är en allvarlig situation när Sverige genomför lagar som inte bygger på en analys av vad som är nödvändigt för att skydda svenska intressen, utan genomförs för att tillfredsställa imperialistiska intressen att kunna dominera och behärska andra länders tillgångar och territorier.

USA:s krig mot terrorismen har orsakat blodiga krig som t.ex. i Irak och Afghanistan.

Bakslaget för de mänskliga rättigheterna är omfattande vilket även drabbat svenska medborgare och personer med bostadsort i Sverige. Bakslaget riskerar att bli permanent och rättsäkerheten avskaffas om inte dessa ”terrorlagar” snarast avskaffas. Dagens teknik ger möjligheter till övervakning som inte är acceptabla med dessa lagar. I Sverige använder redan kommersiella krafter riktad reklam via SMS – när du närmar dig en butik får du ett SMS med reklamerbjudande. Många delar av den nya tekniken kan direkt flyttas över till övervakningssystem.

Sveriges hade redan tidigare fullt tillräckliga lagar för att kunna förhindra terrorism och grov brottslighet, det räcker med den vanliga lagstiftningen. Vi har inget behov av parallella rättssystem som har blivit följden, ett hemligt där inte ens den åtalade och hans eller hennes advokat får del av alla utredningsuppgifter och ett annat som är mer öppet.

Lagarna kommer främst att användas mot sociala rörelser och människor som organiserar sig för samhälliga förändringar.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Avskaffa terrorlagarna som kränker de mänskliga rättigheterna

Avskaffa alla de lagar som kränker den personliga integriteten

Garantera de mänskliga rättigheterna – inte bara i ord

 

Sveriges EU-medlemskap bygger på en lögn

Inför folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU uppmanade SKP Sveriges arbetare och tjänstemän att rösta nej till medlemskap. SKP ansåg då som nu att EU är ett projekt som står i direkt strid med det arbetande folkets intressen. En bärande del i EU-politiken, varnade SKP för, är att man över nationsgränserna lagstiftar om att medlemsländerna skall bedriva en nyliberal ekonomi. En ekonomi som präglas av att man slaktar den offentliga välfärden samt att man privatiserar all gemensam egendom. Det socialdemokratiska partiet som var och är varma anhängare av den politiken anförde undantagsavtal som skulle slutas mellan EU och Sverige som sitt viktigaste skäl för ett Ja till unionen. Undantag som skulle ge Sverige rätt att av folkhälsoskäl behålla Systembolaget samt att den svenska modellen på arbetsmarknaden med kollektivavtal också skulle garanteras i framtiden. Rätten att behålla de svenska kollektivavtalen sågs av socialdemokraterna som en stor framgång då den rätten egentligen var oförenlig med medlemskapet. De svenska socialdemokraterna förstod tillsamman med EU:s förhandlare att det skulle vara omöjligt att få med den svenska fackföreningsrörelsen med LO i spetsen för ett Ja till medlemskap utan rätten att behålla det svenska kollektivavtalet.

Efter det skandalomsusade skolbygget i Waxholm misslyckades Byggnads och Elektrikerförbundet med att teckna ett kollektivavtal för den lettiska arbetskraften. EU-domstolen meddelade i december 2007 att kravet att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av de svenska kollektivavtalen stred mot EU:s lagstiftning och att utländska företag som enligt utstationeringsavtalet arbetar i Sverige inte behöver följa gällande kollektivavtal.

Domstolen förkunnade alltså att I Sverige gäller inte kollektivavtalen och man bötfällde Byggnads och Elektrikerna för att de hävdat just det som angavs som skäl för att rösta ja till medlemskapet. Sålunda meddelade man att även den svenska arbetsmarknaden ska omfattas av EU:s nyliberala ekonomi. Med lönedumpning och företagens oinskränkta makt som följd.

SKP menar att den lagstiftning som tillämpas i Sverige ska utformas i Sveriges riksdag, oavsett om lagstiftningen gäller den ekonomiska politiken eller arbetsmarknadspolitiken.

För att återta de demokratiska beslut som nu överlämnats till Bryssel kräver SKP att Sverige lämnar EU.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) vill arbeta för:

Sveriges utträde ur EU

Att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige

 

Fred och solidaritet

Sverige har ett långt förflutet som alliansfritt land som, om så behövts, har ställt upp för fredsbevarande insatser i FN:s regi. I och med inträde i EU har Sverige spelat bort möjligheten att självt bestämma över sin säkerhetspolitik. Sverige är genom Lissabonfördraget uppbundet av överstatliga lagar som på alla andra områden. EU:s försvars- och säkerhetspolitik planeras att 2015 bli en Europeisk global strategi (European Global Strategi). Med säkerhet avses inre och yttre säkerhet. Redan nu finns inom EU fokus på ”extremism, terrorism och islamsk terrorism” men med förevändningar om att skapa demokrati, värna mänskliga rättigheter eller ”sprida europeiska värderingar” sopar EU banan för det globala kapitalet även utanför sina gränser. Sverige har på det viset tjänat imperialismen i före detta Jugoslavien, Afghanistan och Libyen. När det gäller Syrien och Ukraina följer en samfällt och lydig svensk riksdag NATO:s och EU:s strategi av destabilisering och direkt inblandning för ökat inflytande. Alla medel är rätt, även draghjälp av fascistiska krafter.

NATO som aldrig har varit någon försvarsorganisation agerar som kapitalets järnnäve. Dess norra flank är ännu delvis öppen och därför utsätts Sverige och Finland för utpressning om ett NATO-medlemskap. Medan den allmänna opinionen är avvisande har olika svenska regeringar svarat med smyganslutning som ”Partnerskap för fred”, samövningar med NATO på svenskt territorium, standardisering av krigsmateriel, representation hos NATO:s huvudkvarter i Bryssel och slopande av den allmänna värnplikten. Att Sverige och Finland skulle hamna under ett kärnvapenparaply förtigs. Händelserna i Ukraina har igen ropat de svenska krigshetsarna på plan som nu beskriver ett NATO-medlemskap som oundvikligt . Samtliga partier i riksdagen är för höjda försvarsanslag och sluter upp kring Rysslandshetsen. SKP anser att det fortfarande finns förutsättningar för en kompakt folkrörelse att samverka för att förhindra ett svenskt NATO-medlemskap.

Proletär internationalism är arbetarklassens vapen mot USA/NATO:s anspråk på global dominans. SKP övar solidaritet med Kuba, Vietnam och Demokratiska Folkrepubliken Korea, med Latinamerikas Alba- och Celac-länder och folken i Palestina, Iran och Irak.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) arbetar för:

Sveriges alliansfrihet- Nej till NATO

Omvandling av vapenindustrin till civil produktion – Skrota JAS

Allmän värnplikt i stället för yrkesarmé

Inget svenskt deltagande i USA:s krigspolitik

Internationell kärnvapenavrustning

Arbetarklassens internationella solidaritet

 

Socialismen – SKP:s målsättning

Kampen för reformer är en nödvändighet för att förbättra livssituationen för många i Sverige men en sådan kamp kan trots allt inte lösa grundläggande problem som arbetslöshet, miljöförstöring och krig, problem som föds ur det kapitalistiska samhällssystemet. Vad som behövs är en revolutionär omdaning av samhället som leder till socialism och denna omdaning kan endast genomföras genom politisk och ideologisk kamp. Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) anser förvisso att det är viktigt att människor deltar i val och använder sin röst för att göra sig hörda, men samtidigt ser vi att det politiska etablissemanget vill reducera all politisk kamp till att rösta vart fjärde år och ger den borgerliga parlamentarismen en överdriven betydelse. Vi kommunister vet att den kamp som förs utanför parlamentet är viktigare eftersom den sätter press på de politiska makthavarna. Det innebär att de arbetande måste organisera och skola sig för att känna igen sin antagonist men också för att förstå vilken politisk lösning som är den rätta i dessa tider av politiskt schackrande och bondfångeri.

Delar ni SKP:s politiska värderingar, ta då den valsedel som är märkt Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) när det är dags att rösta, men framför allt gå med i partiet så kan vi tillsammans skapa en bättre framtid för det arbetande folket.

En röst på Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) är en röst för trygghet och framtid.