Motsättningarna mellan stad och land är en av de stora politiska frågorna i dagens Sverige, eller rättare sagt, borde vara det. Landsbygden och även de mindre städerna har sakta men säkert utarmats de senaste decennierna och nu på senare år har takten ökats. Först försvann arbetsplatserna från de mindre orterna. Jordbruken har koncentrerats så till den ringa grad att nio av tio jordbruk försvunnit de senaste 20 åren. Det har inneburit ett hårt slag mot landsbygden och mot de mindre städerna.
För några år sedan infördes det fria skolvalet och skolan gjordes om till en marknad där alla skolor konkurrerar mot varandra. För landsbygden har detta inneburit att allt fler elever, ofta de med akademiska mål och med föräldrar med utbildning, har sökt sig in till storstäderna för sin skolgång. Eftersom de även då tar med sig sin skolpeng till andra kommuner, lämnas hemkommunens skolor fattigare. I dessa skolor blir företrädesvis arbetarklassen kvar, utan vare sig resurser eller lärare. I slutändan har många skolor varit tvungna att skära ner sin verksamhet eller helt och hållet lägga ner. På så sätt försvinner nu också skolorna och de unga från landsbygden, vilket är ytterligare ett hårt slag.
I Sollefteå har man nu beslutat att lägga ner BB, vilket är nästa steg i utarmningen av landsbygden. Utan fungerande arbete, skola eller sjukvård finns det snart inga möjligheter alls att bo kvar på landsbygden eller i de mindre städerna. I kampen mot detta vill Sveriges Kommunistiska Parti uttrycka sitt fulla stöd till de som kämpar för att motverka denna trend. Socialdemokraterna tvekade inte att bryta vallöftet, vänsterpartister tvekade inte att bryta partilinjen och Sverigedemokraterna tvekade inte att stödja den folkfientliga linje som utarmar stora delar av vårt land.
De norrländska arbetarna och det norrländska folket har en lång tradition av kamp och organisering bakom sig. Denna tradition är en stolt tradition. De norrländska arbetarna stod emot statens repression under andra världskriget, när koncentrationsläger upprättades i norra Sverige och de visade att de under gruv- och skogsstrejkerna på 60- och 70-talet var lika motståndskraftiga och stolta som någonsin. Vi tvivlar inte en sekund på att denna anda lever kvar bland den norrländska befolkningen och det är med respekt som Sveriges Kommunistiska Parti uppmanar er att fortsätta kampen tills dess den är vunnen!
Antaget på Sveriges Kommunistiska Partis 37:e kongress, 26-28 maj 2017, Stockholm
