Om flyktingar och migration

De senaste veckorna har flyktingar och migration diskuterats ännu mer flitigt än annars, främst på grund av den uppmärksamhet frågan fått i och med det avtal om ett ramverk för migration som FN antog. Avtalet har fått mycket kritik, men det är inte vår avsikt att ytterligare analysera det. Vår avsikt är istället att gå in närmare på kommunisternas inställning till migration och flyktingar.

Sveriges Kommunistiska Parti uttrycker sin solidaritet med alla de som flyr sina länder där kapitalet härskar – av ekonomiska, politiska eller andra skäl. Utgångspunkten är att ingen vill tvingas lämna sina hem och den plats de har språkliga, kulturella och sociala band till.

Under det nuvarande systemet är det dock omöjligt. De krig, den miljöförstöring och den extrema fattigdom som det kapitalistiska och imperialistiska systemet ger upphov till producerar och förstärker behoven av flykt och migration. De motsättningar som tar sig uttryck i fascism och repression tvingar emellanåt de mest medvetna och aktiva delarna av de kämpande folken att lämna sina länder och söka skydd någon annanstans.

Dessa människor behöver vår solidaritet – vi kan aldrig förebrå någon för att de inte stannar i sina länder och kämpar där, eftersom det ofta skulle innebära en säker död. Vår solidaritet räcker vi både dem som flyr och dem som stannar och kämpar där så är möjligt.

Vi avvisar alla politiska förslag som bygger illusioner kring det kapitalistiska och imperialistiska systemet och som håller kvar frågan om flykt och migration inom systemet. Därför avvisar vi den falska motsättningen mellan stängda och öppna gränser. Den är falsk eftersom den grundar sig på en problemformulering som inte ifrågasätter kapitalismen. Den spelar i händerna på den reaktionära högern och riktar ilskan mot de som flyr, istället för mot det som tvingar flyktingarna att fly. Den proletära internationalismen är vår ledstjärna och den kan inte förnedras genom att tvingas in i såna falska motsättningar.

Den absoluta merparten av alla flyktingar som når våra gränser är arbetare precis som vi. När dessa når våra gränser måste de mötas av vår solidaritet. De måste snabbt integreras i det svenska samhället och komma i arbete på samma villkor som svenska medborgare. Det är nödvändigt att de snabbt erbjuds undervisning i svenska och att de aktivt rekryteras in i fackföreningarna – på så sätt fångas de upp av arbetarrörelsen. Denna uppgift faller inte på staten eller på kapitalisterna, utan på arbetarrörelsen. Vi sätter ingen tilltro till systemet och dess stat.

Detsamma gäller migrantarbetarna. Det kapitalistiska och imperialistiska systemet har gjort livet i deras hemländer omöjligt, därför emigrerar de. Väl här används de av kapitalet för att underminera svenska arbets- och löneförhållanden. De används som slagträn i klasskampen i Sverige. När arbetare kommer hit från de baltiska och östeuropeiska länderna för att svenska monopol pressat ner lönerna där måste vi erbjuda solidaritet och kampgemenskap.

Kampen som vi för riktar sig inte emot dessa arbetare, utan med och för dem. Just eftersom de i slutändan står på samma sida som de svenska arbetarna i klasskampen avvisar vi alla repressiva åtgärder som riktas mot dem och vi fördömer med kraft alla de som hetsar mot dem. Vi manar istället fackföreningarna att mångdubbla sina ansträngningar att organisera dem. I de fall, och de är många, som de av rädsla håller sig undan fackföreningarna, måste vi kämpa för dem.

I den kampen faller en stor och viktig roll på kommunisterna. Vi måste förklara varför de kommer hit, hur vi kan kämpa tillsammans och hur vi kan åstadkomma förändring tillsammans. Vår rörelse är internationell och den kamp vi för ryms inte inom snäva, nationella ramar.

Vi måste förklara vilka som är våra fiender – vi måste visa de verkliga motsättningarna i samhället. De skenbara motsättningar som finns mellan invandrade och inhemska arbetare, eller mellan Sveriges olika regioner och nationaliteter, är konstlade och sekundära. Den gemenskap som finns i klasstillhörigheten är så mycket större än den skillnad som finns i språk, kultur eller religion. Den enhet bland de arbetande som vi eftersträvar sträcker sig långt bortom medborgarskap. En sådan enhet är så oändligt mycket mer förenande och grundläggande än all sorts enhet man bygger på falsk nationell eller religiös grund.

Det är vårt uppdrag att visa det arbetande folket detta. Det är vår plikt att visa dem att de är den klass som håller framtiden i sina händer oavsett nationalitet eller religion. Vi har ingen anledning att tanklöst acceptera eller reproducera de godtyckliga skenbara motsättningar som kapitalismens ideologier oundvikligen framhäver och kommer framhäva för att splittra och motverka arbetarklassens kamp för socialism.

Länge leve den proletära internationalismen!

Arbetsutskottet
Sveriges Kommunistiska Parti
Den 23 december 2018