Den 15 september skrev Storbritannien, USA och Australien under det så kallade AUKUS-avtalet, vilket bland annat gav Australien tillgång till US-amerikanska ubåtar med kärndrift. Det fördjupade också samarbetet mellan dessa stater, vilket måste ses i ljuset av de hårdnande motsättningarna inom hela det kapitalistiska systemet.
Avtalet innebar i första hand att Frankrike gick miste om ett stort avtal, enligt vilket de skulle bygga ett antal ubåtar åt Australien. Förlusterna uppgår till hundratals miljarder dollar. Naturligt nog reagerade Frankrike kraftigt på detta och man kallade hem sin ambassadör från USA.
Stärkande av fronten mot Kina
I den allt hårdare konkurrensen inom det kapitalistiska systemet utkristalliserar sig de olika fronterna allt tydligare. När Storbritannien lämnade EU på grund av motstridiga intressen inom den härskande klassen kunde landet fördjupa sina relationer med nyckelspelare på andra platser, såsom just Australien och USA.
Parallellt med undertecknandet av AUKUS-avtalet försöker också USA skaka liv i den så kallade Quad-alliansen, beståendes av Indien, Japan, USA och Australien. Syftet är inget annat än att stärka fronten mot ett allt mer expansivt Kina, vars geopolitiska intressen blir allt mer påtagliga. I framför allt Sydkinesiska sjön har motsättningarna varit skarpa.
Större klyfta mellan EU och USA
Ett steg som detta är också en tydlig markering mot ett EU som i allt högre utsträckning agerar som ett självständigt imperialistiskt block. Att lämna Frankrike på efterkälken är att knäppa en av de starkaste representanterna för EU på näsan och även Tysklands utrikesminister har uttryckt besvikelse och en förståelse för den franska ilskan. Han menar även att det är dags att i Europa fundera över hur man kan stärka sin suveränitet.
Trots dessa uttalanden har Macron och Biden kommit överens om att försöka återupprätta sina relationer och de båda ländernas utrikesministrar har haft vad man kallar konstruktiva samtal.
Att det nya avtalet är ett slag mot Frankrike går dock inte att undvika.
De inom-kapitalistiska motsättningarna hårdnar
Kapitalismen leder oundvikligen till kriser, både av ekonomiska och militära slag. Tvånget till ständig expansion som finns inbyggt i själva det kapitalistiska systemet driver alla länders kapitalister att investera sitt kapital där det är som mest profitabelt och att därigenom öka sin profit och tillväxt.
Eftersom världen inte är oändlig kommer kapitalisterna från de olika länderna förr eller senare hamna i intressekonflikter med varandra. Tvånget till ständig expansion tvingar dem att allt mer aggressivt formera sig för att angripa sina motståndare. Det sista steget är omfördelningskrigen, där kapitalet med militära medel söker slå mot sina konkurrenter och stärka sina egna positioner. I ett sådant krig finns det för det arbetande folket ingen sida att stödja.
Det vi ser hända nu är den allt tydligare formeringen av de imperialistiska blocken. Vi ser utkristalliseringen av en anglo-amerikansk allians. Vi ser hur klyftan mellan den anglo-amerikanska alliansen och EU vidgas. Vi ser hur det kinesiska kapitalets expansion möter allt hårdare motstånd och att andra stater därför formerar sig för att försvara sina egna kapitalisters intressen. Detta är ingen kamp mellan system, mellan en kinesisk socialism och andra länders kapitalism, utan detta är en kamp som förs inom det kapitalistiska systemet av kapitalistiska aktörer. I denna kamp finns det ingen sida som har rätten på sin sida och när världens kapitalister kämpar om herraväldet blir kommunisternas uppgift att kämpa för arbetarnas herravälde.
Arbetsutskottet
