
Idag är det Minnesdagen för förintelsens offer. Vi minns med respekt alla dem som mördades i nazisternas gaskammare och arbetsläger, vi inspireras av deras kampvilja och deras offer. Det är också viktigt att veta att det inte bara var judar – även om det var de allra flesta – som dödades. Också kommunister och socialister av olika slag, homosexuella, romer och många, många fler som vägrade finna sig i den nazistiska terrorn miste sina liv.
De som överlevde och befriades var ofta märkta för resten av livet. Inte heller deras befriare undslapp ett trauma som kom att förfölja dem – när Röda Armén nådde lägren i öster och de allierade kom till lägren i väster möttes de av intill döden utmärglade fångar, högar av lik och berg av kläder och ägodelar som tagits från dem som gasats ihjäl. Det minnet kan man inte utplåna så enkelt.
Det är därför oerhört viktigt att minnas dem som dog, och att förstå varför en ideologi som var så kallsinnigt mördande, så likgiltig för människovärde och så i grunden fientlig till livet kunde utvecklas. Det är kapitalismens logik som leder till fascism och den måste visas upp för vad den är: när det är nödvändigt att avskaffa demokrati och medborgerliga friheter så finns fascismen redo att göra vad som krävs för att säkra den profit, som är själva navet i kapitalismen. All kritik undertrycks och folket ska ledas in bakom kapitalets vapen, vare sig det sker med våld eller propaganda. Det finns därför i sig ingen djup motsättning mellan borgerliga stater som är demokratiska och borgerliga stater som är diktaturer, det som avgör är vad kapitalet behöver för att kunna fortsätta sin expansion och exploatering.
Naturligtvis måste inte all fascism gå hand i hand med judehat och antisemitism, den måste inte vända sig mot just de homosexuella. Men vi kan vara säkra på att den måste vända sig mot någon, för att hitta en syndabock för de lidanden som folket måste utstå, för att dölja sig bakom en rökridå så att vreden inte vänds mot den själv. Och vi kan vara säkra på att den alltid måste vända sig mot de kommunister och socialister som vill ta ifrån den makten och bygga ett annat samhälle, där navet är det varma hjärtat: medmänsklighet, människans respekt för människan och ett slut på all utsugning.
Idag står vi inför ett världsläge där imperialismen, som är kapitalismen i sitt slutstadium, återigen förbereder sig för ett världskrig. Vi står inför många krig som redan pågår just för att förbereda för detta större krig som kommer att omfördela världens alla marknader, råvarutillgångar och arbetskraft ytterligare en gång. Och ett av dessa förberedande krig pågår idag i Palestina, på Gazaremsan. Den sionistiska staten Israel begår ett folkmord som drabbar den palestinska befolkningen med all kraft: man utplånar människorna både genom kriget självt och genom att förstöra livsnödvändig infrastruktur som sjukhus, vägar och bostäder, och genom att inte tillåta att humanitär hjälp når dem som håller på att gå under.
Det bittraste i detta krig är att de som mördar säger sig företräda det judiska folket, säger sig företräda ättlingarna till dem som dödades i andra världskrigets koncentrationsläger. De ikläder sig offermanteln och avvisar varje kritik av sina mordiska planer: planer som ska säkra den västliga imperialismens brohuvud i Mellanöstern och bygga en lokal stormakt som dominerar regionen och står allierad med USA, NATO och EU. Att ifrågasätta imperialismen och Israels folkmord i Gaza har blivit omöjligt utan att anklagas för judehat av borgerliga ideologer som springer kapitalets ärenden – även i Sverige.
Därför firas officiellt Minnesdagen för förintelsens offer av en solid borgerlig enhet, där ingen som kan anklagas för den allra svagaste tendens till olydnad mot påbudet att stöda Israel är välkommen. Det är löjligt och patetiskt och det är en förolämpning mot dem som avrättades av nazisterna. Men det hindrar inte kommunisterna från att minnas gårdagens offer med sorg i hjärtat, samtidigt som vi kämpar för ett slut på Israels folkmord på palestinierna och i förlängningen för en värld som är värdig människan och det goda hon kan åstadkomma.
Sveriges Kommunistiska Parti