Ledarartikeln (2/2025) från kommunisternas tidning Riktpunkt.
LEDARE (2/2025) Statistiska Centralbyrån släppte i mitten av februari statistik över arbetslösheten under januari. Det var inte muntra siffror, utan arbetslösheten landade på över 10 procent, vilket är den högsta siffran sedan 2021, då vi var mitt inne i en pandemi med allt vad det innebar.
I absoluta siffror rör det sig om nästan 600 000 arbetare, som förvägras möjligheten att försörja sig själva. Det får naturligtvis stora konsekvenser för arbetarnas och deras familjers materiella välstånd, men också för deras psykiska välbefinnande. Med arbetslösheten kommer också depression, utsatthet och ångest.
Det verkar dock vara något som vi har fått vänja oss vid. Arbetslösheten har inte legat under sex procent sedan 1990 och att hundratusentals arbetare vanligtvis saknar anställning i Sverige är något som knappt någon höjer på ögonbrynen åt längre. Det har blivit vardagsmat. När arbetslösheten nu stigit till över 10 procent kanske någon höjer på ögonbrynen, men på det stora hela uteblir reaktionerna.
Arbetslösheten har blivit lite av en naturlag, den finns hela tiden där och den är en del av vår verklighet, lika oundviklig som gravitationen. Detta är i alla fall vad det ska verka som. Det ska verka som om det är av naturen givet, att vi inte kan göra oss av med arbetslösheten.
Verkligheten är dock en annan och arbetslösheten är knappast given av naturen, utan den är given av kapitalismen. Med ett annat system försvinner inte arbetslösheten, den behövs inte.
Under kapitalismen behövs den dock. Här utgör de arbetslösa en del av den industriella reservarmén, som Marx kallade dem, och de är en central del av kapitalets strategi för att maximera sin profit.
De arbetslösa fyller många funktioner. I tider av tillväxt står de arbetslösa redo att sugas in i produktionen igen och de utgör på så sätt en buffert som är enkel att använda vid behov. Omvänt, så gör man sig av med dessa anställda när tillväxten mattas av och profiten blir svårare att upprätthålla. Arbetarna får då återgå till den industriella reservarméns led. Så spelar kapitalet cyniskt med människors liv och behandlar dem som om de inte har något värde, annat än om de kan skapa en profit för kapitalet.
De arbetslösa är också en buffert under sociala oroligheter, när arbetarna börjar röra på sig och kämpa. När arbetarna kräver högre lön eller bättre villkor så är det otroligt tacksamt för kapitalet att ha en stor grupp människor som kan göra arbetet billigare – det underminerar arbetarnas kamp och gör det också mycket enklare att rikta arbetarnas ilska mot andra arbetare, vilket gör det svårare för dem att se de gemensamma intressena.
Det finns med andra ord goda grunder för kapitalismen att upprätthålla en viss nivå av arbetslöshet och det är också därför som arbetslösheten aldrig går att avskaffa under kapitalismen, även om den kan fluktuera både uppåt och nedåt beroende på ovan nämnda faktorer.
Arbetslösheten kan bli ett minne blott först i och med en planerad ekonomi, som inte längre opererar efter största möjliga profit för ett fåtal storföretag, utan där fokus är uppfyllandet av mänskliga behov. En sådan ekonomi möjliggör inte bara en mer effektiv produktion, utan det medför också att de incitament till att skapa arbetslöshet inte längre finns. Det finns inte längre några återkommande kriser, vilket kännetecknat kapitalismen sedan dess födelse, utan med en rationell produktion kan människorna delta i produktionen under helt andra förhållanden.
När folket dessutom har makten över produktionen försvinner också incitamenten att spela ut arbetare mot varandra – för i slutändan skulle man då spela ut sig själv till ingen nytta.
Arbetslösheten, som de vill få oss att betrakta som en naturlag, är så långt ifrån en naturlag man kan komma. Den är kapitalismens skapelse och den kan också avskaffas, men den kan bara avskaffas tillsammans med kapitalismen och det är bara möjligt att förhindra att den någonsin kommer tillbaka med socialismen, där folket har makten över den planerade ekonomin.
Redaktionen
Illustrationsbild. Foto: Arbetsförmedlingen
