Beskrivning
Tyvärr har del ett och tre tagit slut på förlaget, men den återstående delen är väl värda att läsa. Alla delarna kan beställas i i pdf-format genom att mejla fram@skp.se.
Del två
Denna andra del börjar med Vinterkrigets parentes i andra världskrigets upptakt och sätter i huvudsak punkt med 50-talets slut. Det är över 20 år av dramatisk händelseutveckling. Fascismen hade under Antikominternpaktens blodiga baner utvecklats till en världsmakt och dominerade mer eller mindre helt tre världsdelar. Napoleonkrigens erövringar hade överträffats, dåtidens största fältslag tedde sig små i jämförelse med andra världskrigets stora drabbningar.
Det föll på Sovjetunionens lott att krossa fascismen. Dess allierades insatser därvid blev sekundära i jämförelse med de sovjetiska. Att dessa bundsförvanter bara ett år efter det fasansfulla andra världskriget skulle proklamera som uppgift att åstadkom ma ett tredje världskrig med kärnvapen mot den allierade stat som gett ojämförligt mest för den gemensamma segern ville väl ingen tro. Men tillkomsten av NATO och det kalla kriget talar ju sitt eget tydliga språk. Trots detta har det dock gått 35 år utan att det planerade kriget kommit till stånd. 35 år till av förlängt vapenstillestånd, av fredlig samlevnad och fredlig tävlan kommer att ge oss en bättre värld.
Det behövdes 5 år för kapitalismen att stilla de revolutionära stormar som utlöstes av första världskriget. Det gick ytligt sett fortare efter det andra världskriget. Revisionismen var bättre organiserad och förberedd, den revolutionära energin var inte lika stark i den andra efterkrigskrisen. Men även om Oktoberrevolutionen inledde kapitalismens allmänna kris, som den inte förmått övervinna, blev dock följderna av andra världskriget ändå mer omfattande. Uppkomsten av ett socialistiskt världssystem och raseringen av det koloniala världssystemet har väsentligt försvagat världskapitalismen.
Del tre
I denna tredje bok avslutar jag min serie Socialismen i tiden. Den är främst tänkt som ett bidrag till en framtida partihistoria av en av de få överlevande från kommunistiska partiets start och den svenska arbetar vänsterns tillkomst. Formen har jag själv valt. Medan seriens första bok gick fram till andra världskrigets utbrott, den andra behandlade de hemska krigsåren och efterkrigstidens stormar jämte historiska förändringar fram till 1960, rör sig denna sista bok om 60–70-talen och en bit därefter. Dessa har varit ödesdigra för Sveriges kommunistiska parti genom den opportunism, isolering från den kommunistiska världsrörelsen, fiendskap mot det socialistiska världssystemet och underkastelse in för imperialismens offensiv mot socialismen, världsfreden och demokratin, som efter 1964 kunde dominera ledningen för partiet och utnyttja de detta för att spränga partiet 1977. Därför tvingades vi som fortfaran de bekänner oss till Marx’, Engels’ och Lenins idéer och socialistiska vetenskap återuppbygga kommunistiska partiet under namnet Arbetarpartiet kommunisterna K. Det är en svår och offerfylld uppgift i denna lilla »kapitalistidyll», som Sverige ännu är, i en arbetarrörelse fylld av reformistiska illusioner, en miljö präglad av huvudsakligen kapitalistiska och mot socialismen hatfyllda propagandamonopol. Men detta ökar bara uppgiftens nödvändighet, ja ofrånkomlighet.
Ty kapitalismen visar ingen väg framåt. Den är instängd i en återvändsgränd. Dess makt över människorna i global mening krymper. Vid detta sekels slut kommer de gamla industriländerna, som ännu behärskar huvuddelen av jordens tillgångar, att ha reducerats till 10-12 pro cent av mänskligheten. Och denna lilla del av jordens befolkning kom mer att splittras i en allt hårdare klasskamp.
Den treenighet av imperialismens fiender – det socialistiska världssystemet, den antikoloniala befrielserörelsen och den internationella arbetarrörelsen – växer snabbt i styrka och förmåga att forma nationernas, ja världens öde. Vi lever under trycket av förändringens allt starkare vind.
Imperialismen är verkligen instängd i en återvändsgränd.
