Händelser som äger rum eller påstås har ägt rum inom ramen för ett samhällssystem tolkas ofta som symtom, alltså de anses återspeglar systemets karaktär, eller dess inre väsen. Men det verkar som om vissa system är undantagna från tolkningsaktiviteter.
T ex i början på 1990-talet blev en svart amerikan som hette Rodney King slagen på gatan av flera poliser i Los Angeles, utan provokation. Händelsen videofilmades av en åskådare. Videon väckte stor uppmärksamhet i USA och Europa. Men journalisterna i de stora massmedierna tolkade inte denna incident som ett exempel på den traditionella polisbrutaliteten som är typiskt för ett kapitalistiskt land som USA. Poliserna ställdes inför rätta i en helvit förort till LA – alla blev frikända, vilket ledde till ett upplopp i centrala LA som varades flera dagar.
Om en liknande händelse hade ägt rum i Sovjetunionen skulle den omedelbart ha tolkats som ett symtom på terrorn som enligt borgerlig mytologi sovjetiskt oliktänkande var utsatt för. Och varje år på årsdagen av den skulle händelsen ha redovisats i utförliga detaljer i de svenska massmedierna.
På samma sätt har hungersnöd inom viss områden i Sovjetunionen omkring 1932 blivit symbol för kommunismens grymhet. Men den mångåriga, omfattande och pågående svält i länderna inom kapitalismens ram har tydligen inget samband med kapitalismens ekonomiska ordning.
Uppenbarligen är varken Forum för levande historia, borgerliga akademiker eller borgerliga journalister beredda att tolka händelser inom ramen för kapitalismen som symtom på systemet. Hundratals år av aggressionskrig, förtryck och exploatering inklusive slaveri, fattigdom, svält, prostitution och statlig narkotikahandel räknas uppenbarligen inte som symtom på kapitalismens inre väsen. På sin höjd måste vissa händelser beklagas – som Vietnamkriget – men i allmänt ses dem som slumpmässiga (enligt filosofen Karl Popper), oundvikliga eller oförklarliga, bara skuggor i historiens dunkel.
Oegentligheter under kommunistiska regimer ses vara symtom på kommunismen. Men vad som helst kan hända under kapitalismen utan att systemet skulle ifrågasättas.
Man får inte har det på så sätt. Om vad som händer inom ett samhällsystem är symtomatisk på systemet, måste detta gälla alla system – eller inga. På denna webbsidan redovisar vi för en del händelser som är symtomatiska för kapitalismen, men som uppenbarligen inte existerar inom Forum för levande historias synfält.
