Publicerad den 1 kommentar

Vänsterpartiet släpper fram en arbetarfientlig regering

Jonas Sjöstedt meddelade idag att Vänsterpartiet kommer att avstå från att rösta i den stundande statsministeromröstningen. Genom att avstå släpper man fram Löfvens regering.

Det innebär att Vänsterpartiet är delaktiga och medskyldiga till att rösta fram en av de mest arbetarfientliga och offensiva regeringarna i modern tid i Sverige. Det kommer att vara en regering, vars syfte är att genomföra en större offensiv mot arbetarklassen och det arbetande folket i Sverige än vad som genomförts tidigare. Genom att bland annat driva igenom försämringar av strejkrätten, luckra upp arbetsrätten och genomföra marknadshyror kommer hårda slag att riktas mot arbetarna.

Att det är Socialdemokraterna som kommer genomföra angreppen är viktigt – de kan binda upp och passivisera stora delar av den arbetarrörelse som annars hade kunnat göra motstånd. Därför är det också extra viktigt för de svenska kapitalisterna att få igenom just den här regeringen och därför behövs Vänsterpartiets stöd.

Syftet är att stärka Sveriges konkurrenskraft i en tid då de internationella motsättningarna mellan de stora imperialistiska blocken skärps. Genom att slå ner på arbetarna i de egna länderna höjer kapitalisterna profitmarginalerna. Det är ett spel som Vänsterpartiet nu spelar. De kommer att bidra till att de svenska kapitalisterna förstärker sin konkurrenskraft på bekostnad av sina egna arbetare.

Genom ett fult och oärligt spel försöker Sjöstedt framställa partiet som principfast och ärligt. Genomför Stefan Löfven och hans regering angrepp på arbetsrätten eller inför marknadshyror försäkrar Sjöstedt att Vänsterpartiet kommer att rikta en misstroendeförklaring mot den socialdemokratiska regeringen.

Det han inte säger är att för att alls kunna rikta en misstroendeförklaring mot regeringen, behöver minst en tiondel av riksdagens ledamöter ställa sig bakom den. Det innebär alltså minst 35 ledamöter. Vänsterpartiet sitter idag på 28 mandat.

Skulle Vänsterpartiet trots det lyckas locka över sju ytterligare ledamöter från andra partier och på så sätt skaffa ett tillräckligt underlag för en misstroendeförklaring behöver den stödjas av en majoritet av riksdagens ledamöter. Chansen att Moderaterna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna skulle stödja en misstroendeförklaring på grund av angrepp på arbetsrätten eller införandet av marknadshyror är minimal.

Med resonemang om att motverka Sverigedemokraterna och att stödja det ”minst onda” har Vänsterpartiet nu släppt fram en arbetarfientlig regering och försäkrat den om att den ostört kan genomföra de angrepp som kapitalet behöver – dessa angrepp kommer gå utöver vad tidigare regeringar gjort. För att rättfärdiga allt, så står Sjöstedt och ljuger sina väljare och partimedlemmar rakt upp i ansiktet – det finns ingen möjlighet för Vänsterpartiet att fälla regeringen, trots fagra löften.

Vänsterpartiets roll är att stärka kapitalismens vänstra flank. Inför valet lockades missnöjda och radikala arbetare och vanliga människor att stödja Vänsterpartiet med hjälp av radikal retorik. När valet är över och rösterna säkrade så tvekar Jonas Sjöstedt knappt en sekund inför att stödja Socialdemokraterna och kanalisera det missnöje man fångade upp, rakt in i systemet.

För de som är kvar i Vänsterpartiet är valet nu enkelt: antingen lämna partiet i protest mot den arbetarfientliga politik som partiet bedriver, eller i medvetenhet om vad partiet bedriver för politik stanna kvar och stärka partiet. Det stöd som låtsasvänstern utanför Vänsterpartiet gav dem i valet har nu avslöjats för vad det är: i bästa fall naivitet och i värsta fall medlöperi och medskyldighet till de stundande angreppen.

Utan sitt kommunistiska parti har folket inget hopp och det är något som den här mandatperioden kommer att stå klart. De angrepp som kommer att genomföras kommer klart och tydligt visa skiljelinjerna mellan kommunisterna och varje annan politisk inriktning.

Vi riktar därför en uppmaning till hela det arbetande folket i Sverige: stöd kommunisterna på arbetsplatserna, skolorna och universiteten – ställ er bredvid kommunisterna, först i kampen!

Arbetsutskottet
Sveriges Kommunistiska Parti

Publicerad den

Bortkastade röster

Ett genomgående tema under SKPs valkampanj 2018 var att hela tiden varna vänsterväljare för att kasta bort sin röst i riksdagsvalet. Med den varningen vände sig SKP i första hand till de tusentals väljare som i grund och botten delade SKPs syn på kapitalismen och dess oförmåga att lösa dagens problem. Genom ett otal exempel från utbildning, hälsovård, arbetsmiljö och andra områden visade SKP att dagens huvudproblem varken är Nya Moderaterna eller Sverigedemokraterna, utan kapitalismen.

SKP försökte under hela valkampanjen att förklara för de tusentals arbetare och tjänstmän som delade SKPs principiella systemkritik mot kapitalismen att kapitalismen är att betrakta som ett fängelse för arbetarna och tjänstemännen – ett fängelse där man även minst fyra gånger i månaden delar ut dödsstraff: varje månad dör minst fyra arbetare på sina arbetsplatser.

Vi sa att varje röst på något av riksdagspartierna är en bortkastad röst eftersom riksdagspartierna endast tävlade med varandra om att kunna erbjuda den trevligaste fångvaktarpersonalen. Den här argumentationen hade mycket svårt att slå rot i vänsterväljarnas medvetande. Det absolut vanligaste argumentet mot vårt parti var att SKP är ett litet parti som inte kommer att kunna utöva någon makt i riksdagen. Istället röstade man Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. En del av den svenska låtsasvänstern gick så långt att man uppmanade till att rösta med Vänsterpartiet och att man själva skulle vara en garanti för att Vänsterpartiet inte svek sina vallöften. Nu visar det sig att vi hade rätt.

Makten som finns i riksdagen kommer vi aldrig att kunna använda för vår egen sak, utan parlamenten är en arena som vi utnyttjar för vår kamp. Det parlamentariska spel som låtsasvänstern nu gett sig in på, med argument om att begränsa Sverigedemokraternas inflytande eller att bekämpa högerpolitiken, leder till att arbetarklassen låses fast inom parlamentarismens och kapitalismens ramar.

Den överenskommelse som Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet lagt fram, och som Vänsterparitet i och med att de inte stänger dörren för att fälla regeringen är en offensiv och aggressiv överenskommelse som innehåller kraftiga angrepp mot arbetarklassen i Sverige. Utplundringen av det arbetande folket ska inte bara fortsätta i vanlig ordning, utan intensifieras.

Vi har tidigare varnat för att angreppen på strejkrätten förebådar stora angrepp på arbetarklassen, för att den internationella konkurrensen kräver större vinstmarginaler för företagen. Det kan de bara uppnå på det arbetande folkets bekostnad. Ett sånt angrepp genomförs bäst och smidigast med Socialdemokraterna vid makten, eftersom de låser fast arbetarklassen och arbetarrörelsen – samtidigt som de genomför angreppen hindrar de, genom sina maktpositioner i fackföreningarna och andra organisationer ett effektivt motstånd. Socialdemokraterna är oumbärliga för kapitalisterna.

En regering med Socialdemokraterna i spetsen, som för en aggressiv anti-folklig politik, är det effektivaste sättet för den svenska kapitalismen att genomföra de hårda angrepp som de svenska monopolen vill ha.

Vänsterpartiet meddelade på sin pressträff på måndagen att deras mål inte är extra val, utan att deras mål är Stefan Löfven som statsminister. De är inte intresserade av att förändra de punkter i den överenskommelse som de andra partierna lagt fram, som innebär hårda angrepp på arbeternas boendesituation, arbetsliv och livsvillkor. De släpper fram och öppnar upp för omfattande angrepp på det arbetande folket. Huruvida de gör detta med fler eller färre reformer är inte det väsentliga – det väsentliga är deras stöd för kapitalets attacker.

Därmed bekräftar de vad vi sagt om Vänsterpartiet: de är kapitalismens vänsteralibi. De missnöjda röster som de med radikal retorik lockade till sig i valet använder de nu för att lägga en slöja över den stundande attacken mot arbetarklassen. De använder arbetarnas egna röster och egna stöd för att angripa dem.

Det vi nu ser är att alla de arbetare och tjänstemän som betraktar sig som vänstermänniskor och som av taktiska skäl la sin riksdagsröst på Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna kastade bort sin röst. De röstade för förbättringar av sin situation men det som möter dem är motsatsen. De enda väljare som med stolthet kan konstatera att man inte kastade bort sin röst på ett meningslöst apspel är SKPs väljare – de som röstade mot kapitalismen och för socialismen!

Sveriges Kommunistiska Parti

Publicerad den

Flyktingkatastrofen och kommunisterna

Vi kommunister blev lika berörda som alla andra av bilden på den treåriga pojken som livlös spolades upp på stranden i Turkiet. Vi liksom en stor del av Europas folk blev berörda ända in i hjärtegropen efter denna bild på näthinnan. Vi hävdar nu liksom tidigare asylrättens okränkbarhet samt att vi kräver att även Sveriges rikaste och högerstyrda kommuner skall vara med och ta sitt ansvar. Vi kan tyvärr inte ta hänsyn till rädslan för att fastighetspriserna kanske sjunker om det även det finns invandrare i området. Vi accepterar inga reservat för de rikaste av Moderaternas och Sverigedemokraternas väljare.

Vi kommunister tar oss även friheten att tänka på flyktingkatastrofens orsaker. Den första stora flyktingkatastrofen i modern tid skapades av USA/Nato i Afghanistan och därmed också den form av terrorism som vi nu känner. I kampen mot den socialistiska regeringen i Afghanistan beväpnade USA/Nato Talibanerna till tänderna för att de skulle bekämpa den socialistiska regeringen. Något som var grunden till ett terrorvälde som gjorde att miljontals afghaner flydde till i första hand Pakistan men även Europa och Sverige. Tyvärr var även Sverige med och skapade denna gränslösa katastrof genom att delta i kriget under Nato-befäl.

Nästa stora flyktingkatastrof skapade USA/Nato när man på lögnaktiga grunder sade sig vilja befria Iraks folk från tyrannen Sadam Hussein. Man mördade presidenten och gav makten till medeltida klanhövdingar med mord och terror som följd. Miljontals Irakier antingen flydde eller blev mördade.

Den tredje flyktingvågen skapades även den av USA, Nato och EU. Då fick man för sig att med hänvisning till den arabiska våren befria folken i Libyen och Syrien. Något som även den svenska regeringen deltog i med liv och lust genom att ställa JAS-plan till Natos förfogande. Genom detta bidrog även den svenska regeringen till att skapa efterkrigstidens största flyktingkatastrof. Vi kan därmed konstatera att även den svenska regeringen genom sitt skamliga närmande av Nato aktivt bidragit till skapandet av den internationella terrorismen med Talibanernas skräckvälde i Afghanistan och IS besinningslösa mördarpolitik i Irak och Syrien som följd. Grundorsaken för USA:s engagemang var och är naturligtvis kontrollen av Irans olja och för att komma åt den måste först Syriens regering falla, på precis samma sätt som att man i Afghanistan ville försäkra sig om olje-pipelines från Kaukasius.

Kommunisternas uppfattning är glasklar och logisk. USA, Nato eller EU har ingenting med Afghanistans, Libyens, Iraks eller Syriens inre angelägenheter att göra. Vi vill i sammanhanget erinra Karl Marx bevingade budskap om att arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk. En uppfattning som hela tiden bekräftats av arbetarrörelsen i respektive land i Mellanöstern.

Vi anklagar därför Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven för hyckleri när man först deltar aktivt i att skapa flyktingkatastrofer för att sedan be oss öppna våra hjärtan. Skulle Stefan Löfven vara allvarlig och uppriktig skulle naturligtvis alla krigsaktiviteter och närmandet till Nato omedelbart upphöra för att på sikt trygga världsfreden.

Sveriges Kommunistiska Parti

Publicerad den

Tågkaoset fortsätter

Inför valet 2014 lovade det socialdemokratiska partiet att allt underhåll av järnvägstrafiken skulle återgå under statlig kontroll och skötsel. Löftet inför valet var naturligtvis ett resultat av det ständiga kaos som präglat den spårbundna trafiken under ett flertal år och som är ett resultat av att SJ blivit totalt sönderstyckat samt att Banverket upphört för att tillsammans med Vägverket bilda ett nytt verk, Trafikverket. I riktlinjerna för det nya Trafikverket slogs det fast av riksdagen att verket inte skulle vara ett utförareverk utan ett beställarverk. Detta är en förskönande omskrivning för att Trafikverket skall privatisera all praktisk verksamhet och endast ägna sig åt att lägga ut beställningar till privata entreprenörer samt 10 000-tals konsulter.

Den nya så kallade rödgröna regeringen med infrastrukturminister Anna Johansson tillsatte därför en utredning vars uppdrag var att lämna ett förslag på hur Trafikverket skulle organisera det nya statliga bolag som skulle ansvara för underhållet av den spårbundna trafiken.

Utredningen är nu klar och överlämnades den 16 april till regeringen.

Utredningen slår fast att det inte går att uppdra åt Trafikverket att överta ansvaret för underhållet av den spårbundna trafiken av den enkla anledningen att Trafikverket inte klarar av det. Utredningen slår fast att problemet är att Trafikverket inte klarar och kan inte sköta dagens spårbundna trafik.

Några synpunkter som kommer fram av utredningen måste och kan inte tolkas på annat sätt än att Trafikverket är totalt inkompetenta för sin uppgift.

– Trafikverket borde skaffa sig ett underhållssystem som är byggt på kunskap om hur det ser ut på spåren!

– Trafikverket borde skaffa sig en plan för underhållet!

– Trafikverket borde förbättra kontrollen av entreprenörernas arbete.

Man kan inte, hur man än vrider och vänder på utredningsresultatet, tolka det annorlunda än att alla privatiseringar och omorganisationer av SJ, Banverket och Vägverket inte blivit något annat än en katastrof för alla de som på olika sätt är beroende av en fungerande spårbunden trafik. Samtidigt som det blivit en guldgruva för alla de privata lyxsökare som kommit över 100-tals miljarder kronor.

Som det nu är har det gått så långt att det inte längre är intressant om regeringen vill satsa 1 eller 100 miljarder i underhåll då ingen har kontroll på vart pengarna tar vägen. Trafikverket har utvecklats till en ny och modern variant av Ebberöds bank.

Inför valet 2014 lovade Sveriges Kommunistiska Parti väljarna att det inte räcker med att byta regering, det är politiken som måste bytas. När det gäller den spårbundna trafiken har därför nu SKP:s löfte till väljarna besannats. För att få ordning på den spårbundna trafiken räcker det inte med att byta regering, det måste till en ny politik.

SKP kräver därför som första åtgärder att en helt ny politik för infrastrukturen måste utformas:

Bolagiseringen av SJ måste avslutas snarast och ombildas till ett statligt verk.

SJ skall vara ansvariga för all verksamhet som rör direkta kontakter med resenärer och godskunder. Det innebär att SJ ansvarar för all personal, stationshus, biljettförsäljning med mera.

SJ ansvarar också för alla inköp av nya lok och vagnar.

För att garantera goda förbindelser i hela vårt land skall alla privata tågföretag utfasas.

SJ skall införa ett enkelt och billigt biljettsystem där det skall vara möjligt att köpa färdbiljett samt att pollettera resgods på varje station.

Det skall vara möjligt att i framtiden ha regionala bolag som sköter regiontrafiken med tåg, tunnelbana, buss och spårvagn.

Allt underhåll och utbyggnad av nya järnvägssträckningar sköts av ett statligt bolag.

Sveriges Kommunistiska Parti