Kopplade hundar skäller högst

Slopad strejkrätt. Försämrad anställningstrygghet. Fortsatta vinster i välfärden. Inhuman flyktingpolitik. Marknadshyror. Så ser den socialdemokratiska politiken ut. Angrepp efter angrepp på det arbetande folket. Gåva efter gåva till kapitalet. Vid varje angrepp, hot om att fälla regeringen. Efter varje angrepp kan regeringen sitta kvar. Vilken roll spelar egentligen Vänsterpartiet?

Vid varje angrepp som genomförts mot det arbetande folket så har Vänsterpartiet hotat med att fälla regeringen. När strejkrätten i det närmaste avskaffades gjorde den dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt gällande att om strejkrätten angreps, så skulle man fälla regeringen. Strejkrätten angreps och Sjöstedt kom på att det inte riktigt var så han menade. Regeringen kunde sitta kvar.

När Lagen om anställningsskydd skulle angripas och en flexicurity-modell införas kunde man från Vänsterpartiets sida höra om hur man minsann denna gång skulle fälla regeringen om angreppen genomfördes. Anställningstryggheten angreps och Vänsterpartiet kunde lugnt acceptera den – den hade ju skett i samförstånd mellan arbetsmarknadens parter! Allierat med den socialdemokratiska ledningen i facken kunde Vänsterpartiet även denna gång låta regeringen komma undan.

Så går det. Om och om igen. Även i andra politiska sammanhang agerar Vänsterpartiet på samma sätt. Man kritiserar regeringens inhumana och cyniska flyktingpolitik och vänder sig sedan och ger sitt stöd åt regeringen. Ord väger lätt när handlingen talar. Vi kan inte bedöma politiker och politiska partier utifrån deras retorik, utan enbart utifrån deras handling.

Vänsterpartiet har släppt fram regeringen. De har accepterat en regering som angriper strejkrätt, anställningstryggheten och flyktingar. De har accepterat en regering som vägrar röra vinsterna i välfärden och som sänker skatten för de allra rikaste. De har accepterat en regering som nu siktar på att införa marknadshyror.

Om nu hotet om att fälla regeringen skulle vara allvarligt menat – tillåt oss tvivla – så hänger det på en väldigt viktig faktor. Partiet måste få med sig högerpartierna. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna måste tillsammans med Vänsterpartiet fälla regeringen. Det skulle i praktiken innebära att högerpartierna skulle fälla regeringen för att de genomför en politik som de själva förespråkar! Det vill de naturligtvis inte göra. De vill se just den här politiken.

Vänsterpartiets plats i det politiska spelet

Alla partier i riksdagen spelar viktiga roller för att upprätthålla teatern. Vänsterpartiet har en av de mest cyniska rollerna.

De kritiserar regeringen och framställer sig som radikala. På så sätt lockar de till sig missnöjda socialdemokrater som vill se en annan politik. Väl framme hos Vänsterpartiet förvandlas deras missnöje med socialdemokratin till ett stöd för Socialdemokraterna, genom att Vänsterpartiet släpper fram den och stödjer deras politik. Så förvandlas missnöjet till ett stöd. På så sätt förhindras även de missnöjda att fortsätta sin vandring vänsterut. De fångas effektivt upp. Vänsterpartiet är kapitalismens vänsteralibi och försvarar tappert kapitalismens vänsterflank.

Samtidigt framställs Vänsterpartiet som ett extremt parti. Alla andra partier har beröringsskräck. De vägrar ta i partiet med tång. I januariavtalet utestängs partiet uttryckligen från allt inflytande. Följden är att Vänsterpartiet får ett radikalt skimmer över sig. De framställs som en radikal vänsteropposition, när de i själva verket är ett av de hjul som regeringen vilar på.

Även när politiken når dithän att Vänsterpartiet tvingas agera på grund av en alltför kraftig opinion, så är de handlingsförlamade. Hoten om att fälla regeringen ekar tomt i riksdagens väggar, när regeringen genomför den politik oppositionen vill genomföra.

Vänsterpartiet är en hund i koppel. De skäller högt. Vid varje angrepp skäller de men vid varje ryck i kopplet fogar de sig. När kopplet väl släpper kan de inte agera. Skallet försvinner i intet och partiet får skamset lomma tillbaka till husse och matte med svansen mellan benen. Där finner de sig återigen tillrätta och kan ännu en gång skälla om det skulle behövas.

Vilken politik förespråkar vi?

Mot det cyniska spel som syftar till att vilseleda ställer vi den kommunistiska politiken. Vårt parti har inga andra intressen än det arbetande folkets, därför vägrar vi också vara en del i den politiska cirkusen. Vi vägrar att förhandla, kompromissa och spela spelet på deras regler.

Mot hela den kapitalistiska apparaten vill vi ställa hela det arbetande folkets kraft. Det är den enda kraft som räknas; den enda kraft som kan påverka. Organiserade på arbetsplatserna, i skolorna och universiteten, i bostadsområdena och på livets alla områden är det folkets makt som i slutändan kan bestämma. För att den ska kunna göra det, krävs det dock att den genomskådar alla försök att lura den, att försöka göra den till en del av systemet.

För detta kämpar Sveriges Kommunistiska Parti – ta kontakt med oss och bli en del av allas vår kamp!

Sveriges Kommunistiska Parti

Inga kommentarer