
I december förra året hölls ett extrainsatt möte för den internationella kommunistiska rörelsen där SKP var representerat. Nedan följer hela det tal som SKPs internationella sekreterare, Karl Gunnarsson, höll.
Kära kamrater,
För det första vill Sveriges Kommunistiska Parti tacka Greklands Kommunistiska Parti och Turkiets Kommunistiska Parti för att ha organiserat denna konferens.
I Sverige har riksdagen för mindre än två veckor sedan accepterat en ny regering. Denna svaga socialdemokratiska minoritetsregering är en direkt fortsättning på den föregående minoritetsregeringen, som bestod av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Liksom den föregående regeringen får den nya förlita sig på stöd från Vänsterpartiet och det aggressivt liberala så kallade Centerpartiet, vilket villkorade sitt stöd med en lång lista av arbetarfientliga krav och genom det satte regeringens agenda.
Under den föregående regeringen blev den redan mycket försvagade strejkrätten vidare begränsad, i och med att lagliga strejker numera nästan är omöjliga. Lagen om anställningsskydd står nästa stora angrepp med syfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel, för att svenskt kapital bättre ska kunna hänga med i en internationell konkurrens som kontinuerligt skärps. Attackerna på arbetares rättigheter kommer med all säkerhet att fortsätta under den nya regeringen.
Socialdemokraterna behöver ingen press från höger för att driva arbetarfientlig politik. De blottar sig själva som kapitalets viktigaste parti, som inför de reformer kapitalet behöver, med det viktiga samhällsstödet garanterad genom att den kontrollerar arbetarrörelsen. Att organisera och mobilisera de radikalaste och antikapitalistiska arbetarna är ett avgörande uppdrag som de svenska kommunisterna måste lyckas med. Arbetarnas kamp måste ingjutas med klassmedvetenhet och solidaritet med hela det arbetande folket. Arbetarna behöver en kamporganisation mot kapitalismen, en organisation som står upp mot kapitalets angrepp på arbetarnas rättigheter och tar ställning mot de imperialistiska krigen som kräver deras internationella kamraters blod.
På den internationella fronten bidrar Sverige till skärpningen av motsättningar både igenom sitt samarbete med NATO och sitt agerande som medlemsstat i EU. I nyheterna har Sveriges utrikesminister uttalad sitt stöd för ett EU-förslag om att skicka militärer till Ukraina med uppdrag att träna ukrainska styrkor, som kan komma att innebära att svenska militärer skickas dit.
Det ska inte råda något tvivel om att syftet med detta främst skulle vara att säkra svenskt kapitals intressen i Ukraina, ett land som både USA och EU ser som mycket viktigt. Under den svenska inblandningen i ockupationen av Afghanistan drev den svenska militärledningen öppet på för att svenska Gripen-plan skulle sättas in för att delta i stridsoperationer. Bland de argument som fördes fram, återigen öppet, för denna upptrappning av svensk inblandning, var att stridserfarenheter skulle förbättra framtida möjligheter att exportera JAS Gripen. Detta bör inte lämna några vanföreställningar om den roll som den borgerliga statens militär spelar.
På hemmaplan har den svenska militären gått in i en fas av expansion. Fem nya regement har etableras, eller håller på att etableras, och en ny flygflottilj. Utöver detta har Gotlandsgarnisonen nyligen återetableras. Denna expansion påstås vara ett svar på en världssituation som blir osäkrare och mindre stabil, men Sveriges utbyggnad av sin militär kan inte annat än bidra till en mindre säker och stabil världssituation, i synnerhet i och med Sveriges partnerskap med NATO.
I takt med att de svenska militärutgifterna ökar görs besparingar på andra områden som ytterligare pressar de arbetande folkens situation. Utöver attackerna mot arbetarnas rättigheter, som jag redan har nämnt, ser vi ytterligare planer på att höja pensionsåldern och räntorna på studielån har redan höjts. Även under den pågående pandemin har nedskärningar gjorts inom hälso- och sjukvården.
Dessa angrepp mot arbetarnas rättigheter och levnadsstandard är ingen tillfällig trend, utan inneboende i det ekonomiska system som driver fram dem och de går hand i hand med ökad konkurrens och skärpta imperialistiska motsättningar. Endast genom det revolutionära krossandet av det kapitalistiska systemet och byggandet av socialismen kommer vi att uppleva en värld där de arbetande folkens behov är den högsta prioriteten och inte kapitalets behov av allt större profiter.
Som kommunister tar vi alltid de förtrycktas parti. Inte bara i våra egna länder, utan i alla länder. Sveriges Kommunistiska Parti uttrycker sin fullständiga solidaritet med den kubanska nationen i dess kamp mot imperialismen. De sanktioner som införts mot Kuba är inget annat än ekonomisk krigföring och måste upphöra omedelbart. Den kubanska revolutionens framgångar under sex decennier av USA:s kriminella blockad visar tydligt socialismens möjligheter för mänsklig utveckling.
Vi står också i solidaritet med det modiga palestinska folket i deras kamp mot den israeliska ockupationen. Vi erkänner fullt ut det palestinska folkets rätt till sitt eget hemland och vi kräver ett omedelbart slut på den israeliska koloniseringen av Palestina. Vi erkänner också fullt ut det palestinska folkets rätt att göra motstånd mot den israeliska ockupationen.
Karl Gunnarsson