Uttalande från EKA: Två år sedan det imperialistiska kriget i Ukraina: Kommunisternas erfarenheter och slutsatser

Vi, arbetar- och kommunistpartierna som utgör Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA), samlades vid en konferens som organiserades två år efter att det imperialistiska kriget i Ukraina bröt ut för att utvärdera kommunisternas erfarenheter och slutsatser under perioden vi har bakom oss.

Efter konferensen som organiserades av Turkiets Kommunistiska Parti i Istanbul den 17 februari, gör vi klart att vi agerar med följande gemensamma inställning:

1. Det imperialistiska kriget i Ukraina har lett till tusentals döda. Miljoner har tvingats lämna sina hem och sitt land. Detta imperialistiska krig är en förlängning av de förhållanden som uppstått efter upplösningen av Sovjetunionen, något som har haft tragiska konsekvenser för arbetarklassen över hela världen. Det var kontrarevolutionen som lade grunden för detta krig, där det blod som spills kommer från två folk som under decennier arbetade tillsammans för att bygga ett nytt samhälle på socialistisk grund, som kämpade skuldra vid skuldra mot fascismen och tvingade den på knä.


2. Den viktigaste faktorn som spär på konflikten är kampen mellan kapitalisterna om plundrandet av alla resurser, både ovan och under jord, och all rikedom som producerats av arbetarna. Roten till denna konflikt ligger i konkurrensen och motsättningarna inom det imperialistiska systemet som helhet.I detta konkreta fall uttrycks motsättningarna genom NATO:s och EU:s expansion österut och den ryska borgerlighetens strävan att upprätta nya former av för hur de kapitalistiska stater som uppstått på den forna Sovjetunionens territorium ska organiseras.
   


3. Konkurrensen inom det imperialistiska systemet eskalerar och motsättningarna fördjupas. Försöken från USA, EU och deras allierade att tvinga sina egna intressen på den internationella arenan, i motsats till det kapitalistiska Ryssland och dess allierade, har pågått i åratal. De senaste två åren har detta tagit formen av ett imperialistiskt krig i Ukraina. Den skärpta konkurrensen handlar om råmaterial och energiresurser, om geopolitiska positioner och transportrutter i regionen.
   


4. Från krigets första dag rättfärdigade det ryska ledarskapet sin militära intervention i Ukraina på grundval av att ovan nämnda expansion hotar Rysslands säkerhet. Oavsett om detta hot är reellt eller inte kan det inte användas som rättfärdigande för att kränka de existerande gränserna och för att spilla folkens blod. Diskussionerna som ifrågasätter de existerande gränserna syftar främst till att skapa förevändningar som legitimerar den imperialistiska aggressionen och måste avvisas. Våra partier måste dessutom komma ihåg att “säkerhetsförevändningar” har använts i flera år av USA, EU och NATO som ett rättfärdigande för blodiga operationer i åtskilliga länder, och för interventioner och ockupationer av territorier som hör till självständiga länder.
   


5. Krigets protagonister är inte folken i de två länderna utan ländernas kapitalistiska klasser. Att presentera kriget som ett krig mellan Ukraina och Ryssland döljer krigets verkliga aktörer och gör det svårt att förstå dess klasskaraktär. Det pågående kriget förs mellan den ryska kapitalistklassen och dess allierade på ena sidan och den ukrainska kapitalistklassen, USA, EU och NATO på den andra.
   


6. Kriget som förs på Ukrainas territorium är inte ett anti-imperialistiskt eller antifascistiskt krig, såsom det påstås av ledarna för det kapitalistiska Ryssland och dess apologeter. Detta har våra partier påpekat från första början och det har bevisats flera gånger under de två senaste åren. Trots att det ryska ledarskapet hävdar att syftet med att fortsätta kriget är en avnazifiering av regionen och att man vill bryta västblockets belägring, är det tydligt att den viktigaste anledningen till att kriget förs är skyddet av den ryska kapitalistklassens intressen i den större regionen. Dessutom har de värden som karaktäriserar dagens Ryssland ingenting att göra med det Sovjetunionen som besegrade fascismen. Det kapitalistiska Ryssland utgör inget alternativ till den euro-atlantiska imperialismen. Sovjetunionen var stöttepelaren i folkens kamp för fred och socialism medan den ryska ledningen idag resonerar kring huruvida en nation eller inte existerar och hävdar att det inte finns något sådant folk som det ukrainska.
   


7. Ett av de viktigaste dragen som visar krigets klasskaraktär är dess anti-kommunism, som med avsikt förs fram i regionen. De fascistiska krafternas aktiviteter i Ukraina och deras brott mot mänskligheten, deras förbud och förföljelse av kommunisterna fortsätter. Å andra sidan förvränger det ryska ledarskapet vetenskapliga och historiska fakta för att kunna rättfärdiga sina strategiska planer och de går emot Rysslands socialistiska historia med falska och förvrängda påståenden om Lenin, Stalin och Sovjetunionens politik. Våra partier fortsätter att hitta vägar för att kämpa mot den anti-kommunistiska hysterin som underblåses av aktörerna i kriget. Vi ökar vår solidaritet med de ukrainska och ryska kommunisterna och tillåter inte att socialismens arv dras i smutsen.
   


8. Våra partier står främst i kampen mot utländska baser och skickandet av trupper och militär utrustning utomlands och de uppmanar arbetarna, som ser de motsättningar som uttrycks inom de imperialistiska blocken och organisationerna, att inte visa något förtroende för proklamationer om en “multipolär värld” som skulle stoppa detta eller vilket annat imperialistiskt krig, och som skulle kunna leda till en fredlig värld utan att omkullkasta det kapitalistiska systemet som skapar de imperialistiska krigen.
   


9. Kriget på Ukrainas territorium, lika väl som de imperialistiska planerna i Röda havet, i sydöstra Asien och så vidare, för med sig risken att kriget snabbt sprider sig på en global skala. Indikationer såsom de ökade spänningarna på Svarta havet, NATO:s generalsekreterares förslag att europeiska länder ska öka sin vapenproduktion med tanke på kriget i Ukraina och NATO-övningarna som ökar i omfattning, är viktiga i sammanhanget och är talande för den militära konfrontationens eskalering.
   


10. Denna utveckling gör det nödvändigt för oss, som kommunist- och arbetarpartier i de europeiska länder som befinner sig i dessa spänningars mitt, att varna och mobilisera folken i våra egna länder mot hotet av ett regionalt och mer allmänt imperialistiskt krig, och att motsätta oss de borgerliga klassernas intressen och roll i dessa spänningar.
    


11. Vi väljer inte krigets ena sida framför den andra. Motsättningarna inom det imperialistiska systemet, konkurrensen och förhandlingarna går hand i hand, och den falska polarisering som gör klassmotsättningarna osynliga har upprepade gånger de senaste två åren visat att den inte kan erbjuda något som är i det arbetande folkets intressen. Det har tvärtom blivit tydligt att en inställning som är underkastad de förevändningar som imperialisterna formulerat innebär en reträtt från den revolutionära positionen och visar en vilja till klassamarbete.
    


12. Våra partier betonar att det verkliga valet inte står mellan de så kallade polerna inom det imperialistiska systemet utan mellan det arbetande folket och kapitalistklassen. Vi påminner om att arbetarklassens kamp kan stärkas med en självständig linje, fjärran från alla borgerliga och imperialistiska planer och att folken, genom sin kamp, måste motsätta sig imperialistiska krig.
    


13. Detta är vår uppmaning. Vi utfärdar inte abstrakta appeller för fred, där det inte är tydligt mot vem de riktas och som därmed bara tjänar syftet att frikänna den kapitalistiska klassen och de olika aktörerna inom det imperialistiska systemet. För en verklig fred manar vi till kamp mot NATO, EU och alla sorters imperialistiska organisationer och allianser som fortsätter att göda kriget. Vi riktar uppmärksamheten mot behovet att avslöja de kapitalistiska alliansernas klasskaraktär och vi uttalar vår solidaritet med arbetarklassens och kommunisternas rörelser i dessa länder.
    


14. Vi fortsätter kampen för ett tillbakadragande av alla utländska soldater och nedstängning av baser i andra länder, i synnerhet de amerikanska, med början i våra egna länder. Vi agerar för att förhindra att våra länder är del av och genomför imperialistiska planer och vi kämpar för att våra länder ska dra sig tillbaka från imperialistiska unioner, såsom NATO och EU, med folken som herrar i sina egna länder.
    


15. I ljuset av detta krig, som har en tendens att bli mer allmänt, bekräftar vi återigen att vi kommer fortsätta vara rösten för de arbetande folkens krav på fred, social rättvisa och socialism, och vi upprätthåller en stadig front mot nationalism, rasism, fascism och militarism.