Den 8 mars firas den Internationella Kvinnodagen, en dag som instiftades 1910 på den andra internationella socialistiska kvinnokongressen i Köpenhamn.
Idag är det många olika politiska grupperingar som vill göra kvinnodagen till sin egen, och socialdemokrater, vänsterpartister och många fler uttrycker målsättningen att göra kvinnor ”jämställda” inom det kapitalistiska systemet. De revolutionära kvinnorna som tog initiativ till kvinnodagen insåg att detta var en omöjlighet: de förstod att kvinnofrågan hörde ihop med klasskampen och krossandet av kapitalet.
Kapitalismen behöver kvinnoförtrycket, vad den än säger om jämställdhet. Den är beroende av en arbetskraftsreserv som kan kallas in vid behov och skickas tillbaka till hemmet när lågkonjunkturen hotar. Den behöver att de arbetsuppgifter som förr sköttes helt och hållet i hemmet, som barnuppfostran, äldrevård, städning och matlagning, fördelas mellan det samhälleliga och det privata, och att fördelningen är flexibel och kan ändras efter behov. Kvinnor måste därför kunna arbeta deltid i större eller mindre utsträckning, alltefter vad kapitalet behöver, och ideologin anpassas till hur arbetsmarknaden ser ut.
Att driva in kvinnorna i dubbelarbete och deltidsarbete underlättas dessutom av att deras arbete är sämre betalt än de manliga arbetarnas, och att de tunga och underbemannade sektorer som till en överväldigande majoritet är bemannade av kvinnor är just de som under kapitalismen flyttar ut hemmets arbetsuppgifter i offentligheten. Att då säga att kvinnokamp är att kräva rätten till heltidsarbete för alla – något som ofta förs fram av LO-ledningen – blir till ett hån mot arbetarkvinnorna som förväntas kämpa för en ”rättvis utsugning” på heltid. När denna har uppnåtts ska de också implementera jämlikhet i hemmet i en dragkamp som fokuserar på den enskilda familjen och de enskilda männen.
Det är lätt att inse att en sådan kamp kan ställa kvinnliga arbetare mot manliga och därför kan användas av kapitalismen – precis som den behöver rasism och främlingsfientlighet, behöver kapitalismen nämligen också kvinnoförtrycket för att vända arbetarna mot varandra istället för mot kapitalet.
Kommunisterna strävar efter att driva kvinnorörelsen framåt mot revolutionära mål som går utanför systemets ramar, att kämpa mot det system som gett upphov till kvinnans underordning. Vi stannar inte vid dagskrav eftersom vi inser att kapitalismen aldrig kan tillgodose sådana krav på ett hållbart sätt. Därför vill vi bygga ett socialistiskt samhälle fritt från utsugning av både kvinnor och män, ett samhälle där en verklig jämlikhet är möjlig, där de arbetande människorna tar makten över sina egna liv.
Leve den internationella kvinnodagen!
Leve den proletära kvinnokampen!
Sveriges Kommunistiska Parti
