Publicerad den

Inget annat än fullständig trygghet för alla anställda är acceptabelt

Illustration: Ver.di
Illustration: Ver.di
Illustration: Ver.di

Efter strandade förhandlingar och ett pressat läge för Stefan Löfvens regering har LO, PTK och Svenskt Näringsliv kommit överens om att återuppta förhandlingarna om försämringar om LAS.

Vänsterpartiet har spelat sin roll väl. Med ett initialt hot om misstroendeförklaring som Jonas Sjöstedt lägligt sköt upp några veckor visade man å ena sidan att man inte är beredd att sätta kraft bakom sina ord och å andra sidan att man vill se fortsatta förhandlingar och därmed en försämrad anställningstrygghet. Den misstroendeförklaring som vi i ett tidigare uttalande kallade osannolik förblir osannolik och används för att pressa fram en förhandlingslösning.

Läs mer: Organisera kampen mot alla försämringar! »

Med hotet om lagstiftning har därför fackföreningarna åter satt sig vid förhandlingsbordet. Med logiken om det minst onda, att det hade blivit värre om regeringen fått lagstifta om försämringar, kommer man fortsätta förhandla och nå en lösning. Exakt hur den ser ut går inte att säga, men ramarna är satta av regeringens utredning: huvudsaken är att det svenska kapitalet får en arbetsrätt som är anpassad efter en hårdare internationell konkurrenssituation. I konkreta termer innebär det ökade möjligheter att avskeda anställda och att göra sig av med högljudda arbetare som vet sin rätt.

De fackföreningsledare som sätter sig vid förhandlingsbordet, beredda att kompromissa bort den relativa trygghet vi har bör inte få fortsätta kalla sig fackföreningsledare. De måste avsättas. De politiska ledare som påstår sig företräda löntagarna eller vara en del av arbetarrörelsen samtidigt som de aktivt bidrar till angreppen på arbetarklassen måste betraktas som vad de är: kapitalets agenter i arbetarrörelsen.

Läs mer: Uttalande om LAS-utredningen »

Ingenting annat än fullständig trygghet för alla anställda är acceptabelt och kampen för denna måste riktas mot hela det politiska etablissemanget. Samtidigt måste kampen också vara en kamp för arbetarnas makt, eftersom angrepp som dessa är ofrånkomliga under kapitalismen.